# ID: svediakorp-gov429909
# author: Galeote Quecedo (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-10-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 421
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
När vi kommit så här långt i debatten kan ingen ifrågasätta att det största hotet mot européernas säkerhet i dag är terrorismen.
Det är inte nödvändigt att skilja mellan nationell och internationell terrorism, eftersom terrorstrategin är globaliserad i den värld vi lever i och medlemsstaterna har inte kapacitet för att ensamma bekämpa den effektivt.
I det här sammanhanget är det rimligt att erkänna att vi sedan de tragiska attentaten den 11 september 2001 har gjort avsevärda framsteg på europeisk och internationell nivå i kampen mot terrorismen.
I dag handlar det inte om att komma med förklaringar om vårt åtagande i kampen mot terrorismen - ett åtagande som naturligtvis finns - vad vi skall göra är att diskutera med kommissionen och rådet om de konkreta åtgärder som har vidtagits, hur effektiv tillämpningen av dem är, hur effektivt de har genomförts av medlemsstaterna och framför allt, vad vi kan - och måste - göra utöver detta.
Referensen är den handlingsplan som redan har antagits och målet är att mandatet för att utveckla den tredje pelaren och fortsätta att utvidga gemenskapens rättsliga grund på det här området överflyttas till konventet om Europas framtid.
I linje med den pådrivande roll som Europaparlamentet har spelat, till och med innan attentaten den 11 september, kommer jag kort att tala om några idéer som på förslag från min grupp har införts i den gemensamma resolution som vi skall rösta om i morgon.
Prioriteringen är att anta nya regler för att värna om offren för terrorismen genom att harmonisera de nationella lagstiftningarna och - varför inte - skapa ett gemenskapsinstrument för beskydd av offren.
Det är även nödvändigt att införa klausuler om demokrati i de associerings- och partnerskapsavtal som unionen ingår med tredje länder - det avtal som vi inom kort kommer att underteckna med Libanon kan tjäna som precedensfall på det området - och vi måste anta gemensamma åtgärder i medlemsstaterna för att undvika att terroristernas medbrottslingar och andra personer som de samarbetar med utnyttjar gemenskapsramen, såväl direkt som indirekt.
Europeiska unionen måste alltid värna om den rådande lagstiftningen och om rättsstaten och vi måste vara vaksamma inför alla försök att rättfärdiga tillgripande av våld, för det finns inte bra och dåliga terrorister.
Alla terrorister är lika föraktliga.
Deras motiv för att begå brotten är alltid detsamma och resultatet av brotten, lika orättvist, skördar redan dödsoffer i Baskien, i Indonesien och så vidare.
