# ID: svediakorp-gov429891
# author: Brok (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-10-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 519
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr rådsordförande, kommissionärer!
Jag vill protestera.
De resolutioner som partigrupperna nu har lämnat in ändringsförslag om, har förberetts av två utskott.
Jag tycker inte att det är rätt att inte även min kollega står med i början av talarlistan.
Jag ber om en ändring av talarlistan så att min kollega får tala efter mig, och därefter talarna från partigrupperna.
Jag tror heller inte att någon i de andra grupperna har något att invända.
Frågan om terrorism behandlas ju symboliskt av dessa båda utskott.
Det faktum att vi har lagt fram ett gemensamt arbete som underlag för gruppernas förslag, bevisar att det är en helt ny angelägenhet, nämligen att inre och yttre säkerhet agerar gemensamt för att bekämpa den cancersvulst som terrorismen utgör.
Vi kan inte längre komma dragande med de klassiska polismetoderna och inomstatliga bestraffningar, och inte heller är detta en situation som bemästras med klassiska militära medel.
Nu är det dags att omdefiniera säkerhetspolitiken - en ny definition som klargör att det handlar om ett gränsöverskridande problem.
Motståndaren står inte längre bakom en fastställd gräns, utan han befinner sig på vår sida gränserna.
Oftast befinner han sig inom de gränser som skyddar honom, eftersom han där kan förbereda de dåd som han skall begå i ett annat land, med andra ord, gränserna avdelar oss inte längre från motståndaren, utan de skyddar honom.
Därför måste vi utveckla nya metoder, och vi försöker nu ta fram några förslag.
Det står dock helt klart att det krävs samarbete på alla områden inom militären, den inre säkerheten, säkerhetsorganen och underrättelsetjänsterna för att få kunskap om hur man kan bekämpa terrorismen.
Det är uteslutet att medborgarna i våra stater mister livet därför att nationalstaterna inte är beredda att utbyta information.
Jag menar att endast en del av alla viktiga åtgärder som beslutades efter händelserna den 11 september har genomförts, jämfört med vad som då diskuterades.
Dådet på Bali är ett nytt bevis för att sådana händelser fortsätter att sprida sig - kommissionär Patten underströk ju detta.
Det råder dock inget tvivel om att kampen mot terrorism måste respektera rättsstaten och folkrätten för att nå framgång.
Vi får inte själva reagera med att bryta mot rätten.
Men samtidigt som vi garanterar rättsstaten och folkrätten, måste vi vara handlingskraftiga.
Det är därför vi har denna komplicerade situation som har att göra med FN och säkerhetsrådets roll.
Säkerhetsrådet skall givetvis först och främst utöva sin funktion och se till att man på det utrikespolitiska planet tar sig fram på det spåret, men det kan inte vara den enda vägen!
Det är bra att man talar om en gemensam konvention mot terrorism.
Jag menar också att det bör poängteras att varken religion eller fattigdom eller något som helst annat rättfärdigar att civila dödas av terrorister.
Det finns inga ursäkter, vilka de än vara må, som ursäktar terrorism!
(Applåder)
