# ID: svediakorp-gov429890
# author: Patten (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-10-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,484
# sentences: 68
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Jag välkomnar tillfället att kunna bidra till denna debatt.
Som rådets tjänstgörande ordförande och min vän och kollega herr Vitorino sade, visar de händelser som nyligen inträffade i Indonesien att hotet om terroristattacker mot det internationella samfundet fortfarande är mycket verkligt - trots det enorma arbete vi har genomfört under det senaste året i en ansträngning att motverka detta hot.
Vår medkänsla och våra kondoleanser går till alla dem som lidit smärtsamma förluster och fasansfulla skador på Bali.
Vi tänker särskilt på våra vänner i Australien och lovar dem att vi kommer att undersöka möjligheterna för att kunna föra ett nära samarbete med landet för att modigt konfrontera terrorismen i alla dess yttringar.
Vi kommer inom kort att sända en högnivåtrojka till Indonesien för att diskutera hur vi kan bidra till denna kamp.
Trojkan kommer även att besöka Australien för att garantera att vi deltar fullt ut och samarbetar med landet.
Europeiska unionen har stått i förgrunden i den internationella ansträngningen för att bekämpa terrorismen.
De åtgärder vi vidtog omedelbart efter den 11 september är ett exempel på något jag sagt i debatten om effektiviteten hos Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik: när den politiska viljan finns där kan vi vidta effektiva åtgärder, oberoende av den institutionella uppbyggnaden.
Bara några dagar efter attacken mot Förenta staterna lade Europeiska kommissionen fram en rad konkreta åtgärder.
Detta ledde till att vi antog handlingsplanen, vilket redan har kommenterats, vid Europeiska rådets särskilda möte den 21 september.
En vecka senare antog Förenta nationernas säkerhetsråd resolution 1373 - som är en verklig milstolpe.
För första gången utstakas tydligt utformade åtgärder för att bekämpa terrorismen, åtgärder som alla medlemsstater måste följa.
Och jag säger? måste? avsiktligt.
Denna resolution har antagits i enlighet med kapitel VII av FN-stadgan, vilket innebär att den är obligatorisk.
Det faktum att en sådan resolution har antagits med universellt stöd är ett bevis på hur stor den internationella indignationen var efter attackerna den 11 september.
Europeiska unionens handlingsplan är inte skriven i sten.
Vi har antagit den för att återspegla de nya förhållandena, däribland antagandet av resolution 1373.
Vi har även utarbetat en? vägkarta? där det fastställs vilka medel som skall användas för att genomföra handlingsplanen.
Vi har vidtagit andra praktiska åtgärder på unionsnivå för att kriminalisera terroristorganisationer och stoppa finansieringen av dessa, som föregående talare har sagt.
Min kollega berättade just om de viktiga steg som har tagits när det gäller polisiärt och rättsligt samarbete, gränssäkerhet och andra interna frågor.
Åtgärderna för att bekämpa terrorism kan endast bli verkligt effektiva om de tillämpas överallt - om det inte finns några gömställen kvar för terroristerna och om deras finansieringskällor upphör.
Den nya utmaning vi nu har framför oss är därför att hjälpa de länder som inte själva kan - beroende på institutionella brister, brist på expertis eller ekonomiska resurser - genomföra resolution 1373 fullt ut.
På det här området kan Europeiska unionen helt klart spela en central roll.
En stor del av det arbete som måste genomföras tillhör de områden där Europeiska unionen har byggt upp en mycket stor expertis genom sina program, till exempel Phare, Tacis, Meda och Cards.
Jag tänker här på det arbete vi redan genomför genom att hjälpa våra partnerländer att upprätta effektiva institutioner för upprätthållande av lag och ordning, att förbättra gränshanteringen och bekämpa penningtvätt.
Förutom det arbete som pågår för närvarande, bad Europeiska rådet i sina slutsatser av den 22 juli att vi skall tänka över vad vi mer kan göra.
Vi har just enats om en strategi som rådet (Coreper) gav sitt stöd den 3 oktober.
Strategin handlar om att identifiera pilotländer där vi bedömer att det finns ett klart behov av hjälp och vi anser att kommissionen har en komparativ fördel.
Vi ser över möjligheterna till att genomföra åtgärder i länder som är viktiga för kampen mot terrorismen: i Centralasien, i Sydostasien och i Gulfområdet.
Vi hoppas kunna sända delegationer på uppdrag till några av dessa länder mycket snart för att utarbeta konkreta projekt, särskilt på området för finansiering av terrorism.
Vi har införlivat kampen mot terrorism i alla aspekter av våra externa förbindelser.
Vi utvärderar systematiskt våra förbindelser med tredje länder mot bakgrund av det stöd dessa länder kan ge till terrorismen.
I det här sammanhanget undersöker vi om bestämmelser om terroristbekämpning och samarbete kan läggas till eller ingå i nya avtal, vilket har gjorts i unionens associeringsavtal med Algeriet och Chile.
Man skall dock komma ihåg att vårt externa agerande går längre än politisk dialog.
Europeiska unionen är en mycket stor bidragsgivare av utvecklingsstöd.
Vi står för cirka 55 procent av det totala internationella stödet och så mycket som två tredjedelar av allt beviljat bistånd.
Detta är ett ofta bortglömt bidrag till den internationella säkerheten i dess vidaste bemärkelse.
Fattigdom och miljöförstöring orsakar eller rättfärdigar inte terrorism.
De fattiga är inte heller mer onda än någon annan.
Precis som de fattiga är de främsta offren för brott i rika samhällen, är dock politisk instabilitet och våld mer vanligt förekommande i de fattigaste länderna.
Ingenstans är det så tydligt som i länder där utvecklingen misslyckats eller ser ut att misslyckas.
Om vi skall lyckas få bort al-Qaida och andra terroristnätverk från de territorier från vilka de planerar framtida illdåd, måste vi göra allt vi kan för att stötta svaga länder där utvecklingen ser ut att misslyckas.
Vårt agerande i Afghanistan är ett exempel på detta.
Europeiska unionen är den största bidragsgivaren när det gäller att hjälpa till att återuppbygga detta ödelagda land.
Gemenskapen har ensam förbundit sig att bidra med över 1 miljard euro från budgeten över de kommande fem åren, bland annat ett ansenligt bidrag till kostnaderna för den nya regeringen, däribland löner för poliser, sjuksköterskor, doktorer, lärare och statstjänstemän.
Detta är vad vi har gjort hittills i kampen mot terrorismen.
Jag vill dock avsluta med att säga att vi kan se på terroristbekämpning ur ett vitt eller ett nära perspektiv.
I det nära perspektivet inriktar vi oss enbart på terrorister och terroristhandlingar, på att spåra upp och förfölja terrorister och förebygga eller bestraffa terroristhandlingar.
Man kan dock se saken i ett vidare perspektiv: våra åtgärder måste ses i ljuset av vårt orubbliga stöd till demokrati, mänskliga rättigheter och upprätthållande av lag och ordning.
Vi har ett stort urval av instrument till vårt förfogande för att ta itu med grundorsakerna till terrorismen, såväl när det gäller fattigdom och ekonomisk utveckling som uppbyggnad av institutioner och upprätthållande av lag och ordning.
Det är här vårt bidrag till kampen mot terrorismen kommer att få störst genomslagskraft.
Kampen mot terrorismen är inte som ett konventionellt militärt fälttåg.
Den kommer knappast att ha en början, en mitt och ett ärofullt slut, med kapitulationsförklaringar och fredsfördrag.
Den kommer att pågå länge i många olika former och skepnader, några tusen terrorister mot hela mänskligheten.
Den tjänstgörande rådsordföranden citerade tidigare ur Karl Poppers Det öppna samhället och dess fiender.
Jag misstänker att Poppers bok för vår generation var minst lika viktig som något annat verk av de stora politiska filosoferna för att forma våra åsikter.
När Karl Popper skrev de ord som rådsordföranden citerade syftade han på totalitarismen - en mycket tydligare fiende.
Till svar på detta hävdade han med stöd av andra politiska filosofer som Burke att friheten i viss mån måste vara begränsad för att kunna upprätthållas.
I dag står vi inför ett annorlunda problem.
Det är mycket lättare att utföra terroristangrepp mot fria samhällen när dessa är öppna.
Det enda sättet att totalt oskadliggöra terrorismen är genom ett slags global? Orwellinism?, vilket i sig skulle framkalla ett slags angrepp från liberaler, som den tjänstgörande rådsordföranden och jag själv, det slags angrepp som andra skulle betrakta som terroristangrepp.
Vi har en verklig paradox där.
Det är därför det är så viktigt att de öppna samhällena och de liberala demokratierna, utan att förlora sina värden, för ett mångsidigt och intelligent samarbete.
Att föra ett fälttåg mot terrorismen kommer att kräva ett internationellt samarbete av aldrig skådad vidd: politiskt och ekonomiskt samarbete och samarbete när det gäller säkerhetsfrågor.
Europeiska unionen måste spela sin roll i dessa ansträngningar - kraftfullt, generöst och kreativt - en nyckelpartner, hoppas jag, i ett välplanerat och beslutsamt genomfört fälttåg med ett multilateralt engagemang.
(Applåder)
