# ID: svediakorp-gov429888
# author: Haarder (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-10-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DA
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,478
# sentences: 74
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(DA) Herr talman!
När jag blev ombedd att avge en förklaring i detta ämne anade vi inte hur bedrövligt aktuellt det skulle bli.
I dag diskuterar vi detta ämne i skuggan av det fruktansvärda terrorangreppet på Bali den 12 oktober, som kostade mer än 200 människor livet.
Det var en fullständigt ofattbar katastrof.
Det har också understrukit hur viktigt det är att vi även i fortsättningen tar mycket allvarligt på terrorhotet.
Vi får inte låta oss luras - kampen mot terrorismen kommer att bli en mycket långvarig operation.
Förra gången jag hade äran att tala inför Europaparlamentet om terrorism var den 11 september i år, när vi tillsammans mindes årsdagen av terrorangreppet mot Förenta staterna.
Då hävdade jag att Förenta staterna hade blivit föremål för terrorangreppet på grund av landets styrka och dess krav på västlig demokrati, på frihet och tolerans, och att det lika gärna kunde ha varit vi själva som drabbats.
Det oväntade terrorangreppet på Bali har visat att ingen är okränkbar.
Terroristerna har förvrängt globaliseringens många fördelar till förmån för sitt omänskliga och hänsynslösa agerande.
Kampen mot terrorismen är en global kamp, där ett nära samarbete mellan Europeiska unionen och Förenta staterna är en oundgänglig förutsättning för framgång.
Om terroristernas uppsåt varit att splittra de västliga demokratierna, så kan vi konstatera att effekten i varje fall hittills varit den rakt motsatta.
Detta måste vara en ledstjärna för oss alla i framtiden.
Europeiska unionens externa roll är därför en mycket viktig faktor i samband med bekämpningen av terrorismen.
Vad har Europeiska unionen då gjort sedan den 11 september 2001 och har det varit effektivt?
Europeiska unionen reagerade i politiskt avseende mycket snabbt och handlingskraftigt efter katastrofen förra året.
I första hand genom en kraftfull förklaring från Europeiska unionens stats- och regeringschefer, där det klargjordes att Europeiska unionen skulle göra allt för att garantera att de skyldiga ställdes till svars och straffades.
Europeiska unionen betonade också att den amerikanska regeringen och det amerikanska folket kunde räkna med Europeiska unionens fullständiga stöd och samarbete i den fortsatta kampen mot terrorismen.
Det skall vi hålla fast vid.
Europeiska unionen lät det inte stanna vid ord.
Den 21 september antog stats- och regeringscheferna den handlingsplan som kom att utgöra ryggraden i Europeiska unionens insats och listan över resultaten är ganska imponerande.
En viktig punkt på denna lista var en förstärkning av det polisiära och rättsliga samarbetet.
Särskilt skall nämnas införandet av en europeisk arresteringsorder och fastställandet av en gemensam definition för terroristhandlingar samt gemensamma utredningsgrupper.
Detta är områden där Europeiska unionen tagit ett avsevärt steg framåt genom ett snabbt antagande av nödvändiga rättsakter.
Vi har också enats om ett beslut avseende frysning av tillgångar och bevismaterial.
Härigenom kommer regler att fastställas för hur medlemsstaterna inom sina områden skall godkänna och verkställa beslut om frysning av egendom, som har avkunnats av en rättslig myndighet i en annan medlemsstat.
Även detta kommer att göra det besvärligare att operera som terrorist i medlemsstaterna.
Vi har dessutom inlett förhandlingar med Förenta staterna om ett samarbetsavtal rörande utlämnande och ömsesidig rättshjälp i brottmål och man hyser förväntningar om att ett avtal mellan Europol och Förenta staterna om utbyte av personuppgifter kan vara i hamn före årets utgång.
Sammanfattningsvis måste man säga att Europeiska unionen har gjort vad man kunde förvänta sig - och mer därtill.
En annan viktig punkt är ett effektivt stopp för finansieringen av terrorismen.
Redan i december 2001 antogs de nödvändiga rättsakterna för genomförandet av säkerhetsrådets resolution 1373.
Härmed har vi skapat en viktig bromskloss för finansieringen av terroristhandlingar.
Vi har kapat den livlina utan vilken internationell terrorism inte kan existera.
Härtill kommer en rad viktiga initiativ när det gäller flygsäkerheten.
Totalt sett har vi anledning att vara nöjda och stolta över hur vi skött kampen mot terrorismen.
Det har blivit svårare att vara terrorist och att genomföra terroristhandlingar i medlemsstaterna och det har blivit säkrare och tryggare för våra medborgare.
Kan vi utesluta risken för terrorangrepp i framtiden?
Nej, det kan vi inte, och just därför måste vi ta nya tag och fortsätta kampen.
Det gäller både den fortsatta klappjakten på terrorister, var de än må befinna sig, och det målinriktade stödet för att undanröja de bakomliggande orsaker som bidrar till att ge näring åt terrorismen.
Har vi satt medborgarnas rättssäkerhet på spel?
För oss politiker innebär detta ett grundläggande politiskt dilemma.
Är det acceptabelt att vi begränsar vår frihet för att skydda oss själva mot terrorism?
Skapar vi ett Big Brother-samhälle för att garantera vår frihet och säkerhet?
Var drar vi gränsen?
Jag tror att den berömde liberale filosofen, Karl Popper, visar oss vägen när han säger:? Inför intoleransen bör toleransen visa intolerans, annars riskerar toleransen att tillintetgöras av intoleransen?.
Det är också den linje jag kan skönja i Europaparlamentets förslag till beslut, där det betonas att det är nödvändigt att vara kraftfull när det gäller att förhindra att terroristerna drar fördelar av sina ogärningar.
Ordförandeskapet instämmer till fullo i betoningen av icke-belöningsprincipen i förslaget till beslut.
Jag anser att vi uppnått en tillfredsställande balans.
Ordförandeskapet bedömer ej heller att det just nu inom Europeiska unionen finns behov av några betydelsefulla vidare åtgärder mot terrorism.
Det danska ordförandeskapet tillmäter bekämpningen av terrorismen högsta prioritet.
Hanteringen av bekämpandet av terrorismen har särskilt inriktats på Europeiska unionens externa roll.
Samtidigt kommer vi naturligtvis att fortsätta arbetet med genomförandet av interna åtgärder.
Det danska ordförandeskapets målsättning är att åstadkomma framsteg genom att införliva bekämpningen av terrorism i alla aspekter av Europeiska unionens utrikespolitik.
Förutom en förstärkning av Europeiska unionens internationella roll genom tonvikt på bekämpning av terrorism inom Europeiska unionens utrikespolitik och en systematisk bedömning av tredjeländers insatser i kampen mot terrorism, är ambitionen att Europeiska unionen skall vara banerförare i Förenta nationerna och i andra internationella fora.
Bibehållandet av den internationella koalitionen mot terrorism och samarbetet med Förenta staterna är en nödvändig aspekt.
Andra aspekter är upprättandet av en allmän konvention mot terrorism och ett universellt genomförande av de tolv befintliga internationella konventionerna om bekämpning av specifika terroristhandlingar.
Ett nytt kapitel i kampen mot terrorismen började i och med rådets slutsatser av den 22 juli 2002 om Europeiska unionens externa agerande mot terrorism.
Europeiska unionen kommer i fortsättningen vid avtal med tredjeländer att i större utsträckning beakta ländernas insatser mot terrorism och föra en mer målinriktad och om nödvändigt skarpare politisk dialog med tredjeländer.
Beslut fattades också om att fastställa specifika åtgärder i avsikt att hjälpa tredjeländer att leva upp till sina förpliktelser enligt säkerhetsrådets resolution 1373, och om att koncentrera sig på ett mindre antal länder i syfte att sätta igång pilotprojekt i samarbete med Förenta nationernas antiterrorkommission.
Man avser att rikta sig speciellt till de länder som har den politiska viljan, men inte förmågan att efterleva Förenta nationernas resolutioner.
Vi hoppas att särskilt inom de sistnämnda områdena uppnå konkreta resultat redan under det danska ordförandeskapet i form av ett eller två inledda pilotprojekt.
En noggrann och omfattande bedömning av hoten är emellertid en förutsättning för att man på nytt skall kunna ta ställning till innehållet i de avtalsmässiga förbindelserna med tredjeländer och om nödvändigt skärpa den politiska dialogen, samt göra en bedömning av ett eventuellt stöd till tredjeländer.
Upprättandet av nödvändiga analyser avseende enskilda länder och regioner har därför givits högsta prioritet av ordförandeskapet.
Detta arbete fortskrider på ett tillfredsställande sätt och vi har förhoppning om att det erforderliga analysunderlaget snart kommer att vara framtaget.
Vi skall till våra samtalspartners i tredjeländer sända budskapet att deras hantering av bekämpningen av terrorism i högsta grad påverkar deras förbindelser med Europeiska unionen.
Därför är jag glad för att dessa tankar kommer till uttryck i förslaget till beslut.
Europeiska unionen har ingen anledning att skämmas över sin insats i fråga om uppföljningen efter terroristangreppet den 11 september.
Vi har vidtagit åtgärder inom vårt eget område enligt Förenta nationernas resolutioner och gjort det på ett sätt som innebär hänsynstagande till medborgarnas rättssäkerhet.
Nu gäller det att rikta blickarna utåt och därmed inta den internationella roll som man förväntar sig av oss.
Vi skall hålla fast vid koalitionen mot terrorism och det nära samarbetet med våra närmaste partners - inte minst Förenta staterna.
Då kan vi kanske hysa en förhoppning om framgång.
Jag hoppas därför på Europaparlamentets fortsatta stöd till den väg vi valt och tackar de två kommissionsledamöterna för samarbetet på detta område.
(Applåder)
