# ID: svediakorp-gov429877
# author: Andersson, Färm, Hedkvist Petersen, Hulthén & Karlsson (PSE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-10-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 222
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Vi röstade för betänkandet, eftersom vi i princip stöder stadgans införlivande i ett kommande fördrag (konstitution).
Vi vill emellertid framhålla några aspekter i ljuset av vilka man måste se vårt godkännande.
I betänkandet föreslås åtgärder för att förbättra möjligheterna till direkt tillgång till förstainstansrätten.
Vi tolkar denna skrivning som en direkt talerätt för enskilda inför EG: s förstainstansrätt på grundval av stadgans rättigheter.
Det vore en olycklig åtgärd som riskerar att öppna upp för en rättslig överprövning av mer eller mindre alla EU-beslut (med tanke på stadgans omfång).
Vi ser hellre en ordning likt den som kännetecknar dagens talerätt till EG-domstolen: rättigheterna enligt stadgan tas till vara indirekt, via de nationella domstolarnas rätt att vända sig till EG-domstolen.
I betänkandet anslås en rigid inställning till ändringar i stadgans horisontella klausuler.
Vi menar i stället att det är rimligt att acceptera ändringar även i klausulernas substans, eftersom vi har svårt att se hur stadgan annars skall kunna ges en bindande status och en rättslig tillämpning som fungerar i praktiken.
Vi delar därmed konventets arbetsgrupps uppfattning.
Som en allmän anmärkning vill vi också understryka att en bindande stadga i alla händelser inte får undergräva den modell för kollektivavtal som tillämpas på arbetsmarknaden i Norden.
