# ID: svediakorp-gov429835
# author: Lagendijk (Verts/ALE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-10-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 556
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det är inte alltid trevligt att vara nederländare.
Jag har ärligt talat skämts under de senaste veckorna över den nederländska regeringens hållning som under lång tid, alltför lång tid, har tvivlat i fråga om antagandet av en definitiv ståndpunkt och i fråga om att avstå från vetot.
Den främsta orsaken till detta - det har redan nämnts av kolleger - var liberalerna, märkbart frånvarande i denna debatt, som i Nederländerna i mina ögon har intagit en attityd som en småborgerlig bokhållare som enbart är ute efter att vinna väljare på kort sikt.
En hållning som lyckligtvis inte kan räkna med stort stöd från andra europeiska liberaler.
Hur det än ligger till, herr talman, kommer allting förmodligen att ordnas upp, bland annat tack vare att oppositionen av socialdemokrater och gröna kommer att komma kristdemokraterna till undsättning i deras besvärliga situation i den debatt som i dag skall hållas i det nederländska parlamentet.
Det kommer förmodligen att ordnas upp också tack vare - det vill jag ändå tillägga här - Europeiska kommissionens väl utarbetade rapport som - och det anser jag vara mycket modigt - är väldigt öppen och ärlig i fråga om den långa lista över brister som kandidatländerna fortfarande uppvisar, men som också, och detta är av avgörande betydelse, erbjuder lösningar på alla de problem som fortfarande kvarstår.
Det avgörande elementet när det gäller att finna dessa lösningar är övervakandet - detta har redan nämnts av ett flertal kolleger, - det två år långa övervakandet fram till anslutningen och säkerhetsåtgärderna.
Jag skulle vilja ställa en fråga angående detta, riktad specifikt till kommissionär Verheugen.
Herr Verheugen!
Ni har varit i Nederländerna under de två senaste veckorna, ni har talat med den nederländska regeringen och har otvivelaktigt tagit del av den nederländska regeringens ståndpunkt.
Jag skulle vilja be er kommentera två konkreta punkter.
Som ni vet föreslår den nederländska regeringen att inte begränsa dessa säkerhetsåtgärder till 2 år, utan att eventuellt förlänga dem till 3 eller 4 år.
Vad är er uppfattning om detta, och vad är Europeiska kommissionens uppfattning?
Den andra punkten gäller att förslaget om dessa säkerhetsåtgärder helt enkelt kan avskaffas vid enhällighet inom rådet.
Också i det sammanhanget skulle jag vilja höra er åsikt, och i fråga om den sista punkten skulle jag också vilja få en kommentar från vår tidigare kollega Haarder, numera rådsordförande.
Till sist om Turkiet, herr talman!
Kommissionen har av obegriplig anledning inte intagit någon ståndpunkt när det gäller detta.
Jag skulle än en gång vilja fråga rådet, herr Haarder: är det möjligt - och jag väljer mina ord med omsorg - att rådet kommer att komma till en annan slutsats i fråga om fastställande av ett anslutningsdatum för Turkiet?
Exempelvis eftersom Turkiet de kommande månaderna skulle kunna spela en mycket positiv roll när det gäller Cypern, och eftersom man kan bevisa att man tar reformerna seriöst.
Min uppmaning till såväl kommissionen som rådet är: Fortsätt att vara kritiska gentemot Turkiet, det fortsätter vi också att vara, men fortsätt också att fundera över på vilket sätt reformprocessen skulle kunna stimuleras i stället för hindras.
