# ID: svediakorp-gov429821
# author: Krarup (GUE/NGL). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-10-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DA
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 306
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Detta utvidgningsprojekt är ett nationellt prestigeprojekt för ett litet land som Danmark.
Kriterierna för anslutning av nya medlemsstater formulerades på toppmötet i Köpenhamn 1993 och processen skall avslutas på toppmötet i Köpenhamn i december.
Det är irrationellt att det är ett prestigeprojekt för en liten nation som vår, men det stärker vår självkänsla och det är ju alltid trevligt.
Problemet är bara att så många olösta frågor återstår.
Den belgiske Maastrichtförhandlaren, som är företagsekonom, har anfört att det finns en rad finansieringsproblem som inte är lösta.
Alla vill att utvidgningen skall genomföras, säger han, men ingen vill betala för den.
Varför får exempelvis britterna fortfarande ha kvar sin överenskommelse om rabatter, medan de mycket fattigare kandidatländerna skall betala full avgift?
Detta är ett problem.
Ett annat problem, som man helt förbisett och som ryms under den väl tilltagna mattan som man använder för att sopa in problemen under, är frågan om framstegsrapporternas tillförlitlighet.
Jag finner inte någonstans i dessa analyser ett sansat ställningstagande till den avgörande frågan rörande det sista och avgörande Köpenhamnskriteriet, nämligen att man i kandidatländerna inte endast skall uppfylla gemenskapens regelverk utan också ha den administrativa, rättsliga och politiska struktur som är en förutsättning för att detta skall kunna genomföras på ett effektivt sätt.
I förra veckan påpekade man i en svensk rapport att dessa problem är ytterst allvarliga.
Det är lätt att konstatera att den juridiska, administrativa personalen helt enkelt inte har den erforderliga utbildningen.
Förutsättningen för genomförandet av gemenskapens regelverk finns inte.
Dessa problem har inte behandlats och frågan till min danske vän och tidigare kollega, den danske europaministern, är: Vad avser man att göra åt detta fullständigt obeaktade problem?
