# ID: svediakorp-gov429795
# author: Prodi (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-10-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,688
# sentences: 87
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(IT) Herr talman, ärade parlamentsledamöter!
Nu när Irland har röstat ja till Nicefördraget har vi övervunnit de sista politiska hindren för en ratificering av fördraget och banat väg för utvidgningen.
Jag gläder mig åt det val som de irländska väljarna gjort, ett tecken på vidsynthet och ansvarskänsla.
Det som gäller för Irland gäller för oss alla.
Det är av gemensamt intresse att utvidgningen kan fortskrida utan dröjsmål.
Det är därför Europeiska rådet i Bryssel är av grundläggande betydelse.
Diskussionerna kommer att inriktas på våra rekommendationer om att avsluta förhandlingarna med tio länder före årets slut.
Vi kommer också att diskutera datumet för Bulgariens och Rumäniens anslutning och nästa skede i Turkiets kandidatur.
Vi kommer också att behandla frågan om Kaliningrad.
Kanske kommer vi också att få tillfälle att gå igenom det internationella läget, särskilt hur vi skall kunna gå vidare i kampen mot terrorismen mot bakgrund av de tragiska händelserna på Bali och Filippinerna.
Vi kommer att lyssna på en redogörelse från ordföranden för konventet.
Slutligen kommer vi på sedvanligt sätt att utbyta åsikter med Europaparlamentets ordförande.
Den första punkten på Europeiska rådets dagordning kommer därför att vara utvidgningen.
Jag vill ta tillfället i akt att på nytt sammanfatta de övertygande skäl som har fått oss att rekommendera medlemsstaterna att avsluta förhandlingarna med ett ja till utvidgning för tio länder.
Vi har en historisk och moralisk plikt att dela med oss till våra grannar i Europa av den stabilitet och det välstånd som vi har skapat under femtio års integrationsarbete.
Fred, stabilitet, demokrati, rättsstaten: dessa är de viktigaste ingredienserna i politisk stabilitet.
Det har redan fungerat tidigare.
Jag är säker på att receptet kommer att fungera även för de blivande medlemmarna.
Utvidgningen kommer att sprida EU: s styrelseformer och normer till hela kontinenten.
Vi kommer att se positiva effekter på många områden: effektivare offentliga förvaltningar, solidare rättsväsen, bättre skydd för minoriteter, effektivare brottsförebyggande arbete, i synnerhet gentemot internationell brottslighet, strängare kontroll av olaglig invandring, förbättrad produktkontroll, i synnerhet höjd livsmedelssäkerhet, och sist men inte minst strängare föreskrifter och kontroller till skydd för miljön.
Internationellt kommer utvidgningen av EU att öka dess politiska kapital.
Vår handels-, penning-, miljö- och säkerhetspolitik kommer att få ökad tyngd.
Europa kommer att kunna försvara de mänskliga rättigheterna på ett bättre sätt och verka för att minska klyftan mellan nord och syd.
Om vi förstår att samarbeta lojalt, att tala med en röst, kommer vi att kunna påverka frågor som till exempel klimatförändringen och att hantera globaliseringens effekter.
Men utöver allt detta kommer den första gruppen av tio nya medlemsstater att medföra enorma ekonomiska fördelar för hela EU, såväl nya som gamla medlemmar.
EU: s ökade befolkning kommer att bredda den inre marknaden.
Befolkningen kommer att öka med 75-77 miljoner människor till totalt 453 miljoner invånare.
För att förstå vidden av detta kan man jämföra med befolkningen i Nafta-området, det vill säga Förenta staterna, Mexiko och Kanada, med sina 400 miljoner invånare.
Nu invänder somliga att befolkningen efter utvidgningen med tio nya länder visserligen kommer att öka med 20 procent, men att EU: s BNP bara kommer att öka med 4-5 procent.
Jag hävdar att detta inte är ett negativt faktum.
Det är snarare ett löfte om att vi, även om det sker på regional nivå, är på väg att genomföra en demokratisk globaliseringsprocess.
Det är ett löfte om en stor tillväxtpotential, tack vare dessa länders egenskaper.
Vi får inte glömma bort att de tio kandidatländerna redan har en tillväxt som är högre än i dagens femton medlemsstater.
Deras tillväxt på årsbasis var 2,4 procent 2001, medan vår var 1,5 procent; år 2000 var deras genomsnittliga tillväxt 4,1 procent och vår 3,4 procent.
Framförallt kommer de tio kandidatländerna att medföra högt kvalificerad arbetskraft i boet.
Det är sant att kandidatländerna har en 20 procent större befolkning och bara 5 procent större intäkter, men antalet universitetsexamina på det naturvetenskapliga och tekniska området i dessa länder uppgår varje år till 25 procent av våra.
Detta är en resurs som kommer att bli ett viktigt stöd för vår egen tillväxt.
Tack vare sina egenskaper erbjuder dessa länder med andra ord nya stora möjligheter, under förutsättning att egenskaperna utnyttjas intelligent.
Europeiska företag kommer att få nya expansions- och utvecklingsmöjligheter.
Det kommer att finnas ett stort behov av vår teknik och de nya medlemsstaterna erbjuder en stor marknad för våra varor och tjänster.
Nu har jag redogjort för utvidgningens fördelar, det som vi kan kalla utvidgningens utdelning.
Nu går jag över till de problem som fortfarande återstår.
Men först en allmän reflexion.
Vi får se upp så att vi inte sätter fördelarna på spel genom att kivas om detaljerna, något som ofta sker när vi skall fatta politiska beslut.
Europas enande måste alltid komma i första hand, före inskränkta nationella intressen och branschintressen.
Vi måste alltid ha helhetsbilden klar för oss och inte glömma de stora möjligheter som jag just har nämnt.
Under de senaste åren har de tio länderna gjort enorma framsteg.
I de lägesrapporter som kommissionen nyligen lade fram konstateras detta utan förbehåll.
Jag skulle dessutom vilja tillägga att våra analyser varken är överslätande eller alltför optimistiska.
Kommissionens förtroende för kandidatländerna vilar på solid grund.
De framsteg som gjorts är bevis nog på att samtliga länder är redo att ansluta sig i början av 2004, även på de områden där extra insatser har krävts.
Men trots att vårt förtroende är orubbligt har kommissionen lovat att övervaka de slutliga förberedelserna och hur situationen utvecklas i länderna även efter anslutningen.
Därför har vi utarbetat skyddsklausuler beträffande den inre marknaden och rättsliga och inrikes frågor, som är de sektorer där vår befolkning har de största farhågorna, där de hyser den största misstron.
Dessa klausuler kommer att träda i kraft om det visar sig att de åtaganden som gjorts inte uppfylls, vilket naturligtvis kan inträffa, även om det är högst osannolikt.
Som bekant kommer en central fråga i stats- och regeringschefernas överläggningar att vara hur utvidgningen skall finansieras.
Jag är förvissad om att när vi nu har nått så här långt kommer vi också att hitta lösningar som är acceptabla för alla.
Den fråga där enhälligheten är bredast rör nettotransfereringarna.
Alla tycks vara överens om två principer: när de tio länderna ansluts skall de inte överföra större netto än de får; alla utgiftsåtaganden måste hållas inom de gränser som fastställdes i Berlin.
Om vi följer dessa principer blir det inte svårt att i Köpenhamn nå fram till en överenskommelse om de exakta beloppen.
Även när det gäller strukturfonderna håller en samsyn på att växa fram kring ett belopp på cirka 25 miljarder euro per år under 2004, 2005 och 2006.
Ärligt talat kan vi inte erbjuda de nya EU-medborgarna mindre.
Inom ramen för detta finansiella åtagande kommer sammanhållningsländerna - de nuvarande länderna - att få 231 euro per capita i stöd under 2006, samtidigt som medborgarna i de nya medlemsländerna får 137 euro per person.
Jag tror inte att skillnaden kan få bli större än så.
Sedan återstår frågan om jordbruksutgifter som vi alla är medvetna om.
Jag vet att några av de nuvarande medlemsstaterna ställer sig tveksamma till huruvida budgeten för de här förslagen kommer att hålla, och att de därför kräver ytterligare garantier.
Det är bra att fundera över EU: s framtida finansiering.
Kommissionen står fast vid sin ståndpunkt: förslagen är förenliga med de budgetriktlinjer som fastställdes i Berlin och föregriper inte på något sätt kommande beslut.
Beträffande de finansiella frågor där vi ännu inte har nått fram till en överenskommelse är det min förhoppning att Europeiska rådet i Bryssel skall ge det danska ordförandeskapet och kommissionen ett mandat att avsluta förhandlingarna så att ett slutligt beslut kan fattas i Köpenhamn.
Jag ber således om ert fulla stöd.
Den största ansträngning vi måste göra i denna sista fas av utvidgningsprocessen gäller kanske kommunikationen.
Eurobarometers senaste undersökning, som offentliggjordes för två dagar sedan, visar att hälften av EU-medborgarna stöder utvidgningen medan en tredjedel är emot.
Övriga har ingen uppfattning.
De siffrorna är ganska lugnande, men andra ger anledning till oro.
Av de tillfrågade anser 65 procent att utvidgningen kommer att medföra en ökning av narkotikahandeln, den organiserade brottsligheten och arbetslösheten.
Detta är precis tvärt emot min åsikt, grundad på en seriös analys, om vad som kommer att ske i framtiden.
Man kan fråga sig varför utvidgningen kopplas samman med sådana farhågor.
Svaret ligger i den sista siffra jag vill nämna: de som känner sig? väl informerade? om utvidgningen utgör bara 21 procent av befolkningen, medan 79 procent anser sig inte vara det.
Det är tydligt att vi måste ge en objektiv, seriös och uttömmande information.
De som inte anser sig ha fått veta tillräckligt är inte nödvändigtvis mot utvidgningen - de har oftast ingen åsikt.
Men det är kanske det värsta av allt.
Vi måste övertyga medborgarna om att utvidgningen kommer att skapa lösningar, inte problem.
Och därför har kommissionen inlett en informationskampanj som riktar sig både till de nuvarande medlemsstaterna och kandidatländerna.
Om utvidgningen blir en framgång kommer att bero på vår förmåga att informera allmänheten riktigt och att vinna deras stöd.
Vi kan inte svika miljoner européers förväntningar.
Unionens framtid är avhängig av den entusiasm, den kraft och den intelligens som vi kan lägga ner i de sista ansträngningarna för att slutföra denna process.
(Applåder)
