# ID: svediakorp-gov429777
# author: Bouwman (Verts/ALE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-10-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 354
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru kommissionär, herr Pérez Álvarez!
Tack för det här betänkandet.
Det är ett bra betänkande.
Jag skulle vilja gå in på ett element i betänkandet i vilket uppmärksamhet fästs vid kommissionens hittills ändå relativt försiktiga förhållningssätt.
Det rör sig om följande: alla vet att arbetsförhållandena förändras rasande snabbt, och när jag talar om rasande snabbt så menar jag alltså rasande snabbt.
Atypiskt arbete av många olika slag: tillfälligt anställda, egenföretagare, egenföretagare utan anställda, egenföretagare på papperet ... många har redan nämnt det tidigare.
Det innebär att ett stort antal av dessa också arbetar på den där arbetsplatsen.
Det är inte bara av vikt för den egna säkerheten, hälsan eller välbefinnandet utan också för de övriga inblandades.
Med andra ord: egentligen är det så att ett och annat måste förändras, i synnerhet om man betraktar den nuvarande lagstiftningen i de olika länderna och ser att vissa länder i viss utsträckning ändå innefattar egenföretagare i sin lagstiftning om säkerhet och hälsa på arbetet och andra inte gör det alls.
Kommissionen har valt att lägga fram en rekommendation.
Jag hade gärna sett något mer bindande.
Och det omedelbart.
Anledningen till det är enkel: vi kan förvisso leva med att det efter fyra år kommer ett slags utvärdering och att det eventuellt leder till bättre bestämmelser, men - och i det sammanhanget vill jag återkomma till föregående fråga - var äger övervakningen av tillämpningen av den här lagstiftningen rum?
På arbetsplatsen och i bästa fall av yrkesinspektionerna.
Men ofta är den kontrollen dålig.
Det mest effektiva inflytandet utövas av fackorganisationer, fackförbund på arbetsplatsen, företagsråd eller andra konsultorganisationer.
De utför det arbetet, och de har ingenting att stödja sig på om det inte finns någon lagstiftning.
Det förbiser man här helt: man går förbi de relationer som finns mellan arbetsgivare och arbetstagare på arbetsplatsen.
Det är av avgörande betydelse och därför behövs så småningom strängare lagstiftning även i det här avseendet.
