# ID: svediakorp-gov429769
# author: Stauner (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-10-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 375
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru kommissionär, kära kolleger!
Det tekniska och hälsorelaterade arbetsskyddet för arbetstagarna är vid sidan av bestämmelserna om den fria rörligheten ett oomstritt verksamhetsområde för Europeiska unionen, med entydig rättslig grund.
Det är nödvändigt att utfärda miniminormer på detta område för att undvika konkurrensfördelar på den europeiska inre marknaden, som så att säga kan uppnås på bekostnad av den arbetande befolkningen.
Därför kan det också välkomnas att kommissionen funderar över framtiden och gör prioriteringar.
Prioriteringarna skall - och det uttrycks också mycket väl i föreliggande betänkande - framför allt ligga på kvinno- och handikappfrågor.
Men jag är närmast reserverad inför bemödanden som i en vidare tolkning av lagbestämmelserna vill inkludera alla tänkbara aspekter av arbetslivet i europeiska bestämmelser.
Också på detta område måste det finnas spelrum för nationella särdrag och nationellt oberoende.
Vi står i själva verket inför stora förändringar när det gäller arbetslivet i Europa.
Det finns allt färre arbetstagare i klassisk bemärkelse.
Så kallade atypiska arbetsförhållanden tilltar, och jag kan inte värja mig mot misstanken att vi, i brist på lösningar av de verkliga problemen, i tilltagande utsträckning producerar dokument och avsiktsförklaringar som ytterst litet gynnar arbetstagarna på deras verkliga arbetsplatser.
Faktum tycks vara - vare sig det beror på den ofta citerade globaliseringen eller på grund av en allmän samhällspolitisk utveckling - att skyddet för arbetstagaren minskar, arbetets betydelse som produktionsfaktor blir svagare och arbetstagarnas behov av skydd hamnar i underläge, också på grund av den europeiska integrationen, eller just därför.
Av den anledningen måste man fästa större vikt vid att bibehålla status quo för det konkreta arbetstagarskyddet.
Den skyddsnivå som vi skapat och som blivit europeisk gemensam egendom måste bibehållas och även förverkligas i kandidatländerna, och detta inte bara på papperet utan i verkligheten.
Vi vet alla att det som står på papper kan låta vänta på sig, även i Europa.
Men det arbetstagarskydd som vi har uppnått är kärnan i den sociala dimensionen i detta Europa, där integrationen fortfarande pågår.
Arbetstagarna ser en positiv utveckling i detta, mycket mer, tror jag, än i sysselsättningsdokument och övriga strategidokument.
