# ID: svediakorp-gov429762
# author: Thorning-Schmidt (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-10-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DA
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 453
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Som framgår av kommissionsledamotens ord här i kväll, är vi utomordentligt oeniga med kommissionen i fråga om den riktning vi alla bör följa, när vi talar om arbetsmiljö.
Vi är alla bekymrade över att alltför många människor får varaktiga fysiska skador genom att sköta sitt arbete.
Vad som kanske är värre, på en rad områden har det faktiskt inte skett någon förbättring av arbetsmiljön i EU.
Det är mot den bakgrunden, fru kommissionär, som vi hade hoppats att kommissionen skulle ha varit mera ambitiös i arbetsmiljöstrategin och i varje fall i fråga om uppföljningen av den.
Jag hade hoppats att vi i dag skulle kunna få löfte om mera än bara tidsplaner för de olika aktiviteterna.
Som de föredragande har framhållit, är situationen på arbetsmiljöområdet den att man sedan 1992 har gjort våldsamma nedskärningar av de resurser som kommissionen disponerar på området.
Jag inser att man kan beräkna det på olika sätt, men saken är den att pengarna inte passar.
Det talas om nedskärningar i en tid då arbetsmiljöproblem har blivit mera komplicerade och mera omfattande, och då vi rent faktiskt står inför nya arbetsmiljöproblem.
Vi skall arbeta med olika instrument, vi skall titta på förebyggande åtgärder, och vi skall hjälpa de nationella myndigheterna.
Det finns många mycket komplicerade uppgifter som skall lösas, och de utmaningar vi står inför i form av direktiv kan inte rymmas i ett anförande på tre minuter.
Vi vet att arbetsmiljöproblem kan riskera att bli ett kvinnoproblem, som också Evans har påpekat.
Vi vet att de små och medelstora företagen kräver särskild uppmärksamhet.
Det finns ett tvingande behov av ett direktiv om hela muskel- och ryggproblematiken.
Stress och mobbning kräver gemensam handling, och vi vet också att det kanske finns behov av ett generellt erkännande av yrkessjukdomar i ett minimidirektiv.
Med tanke på alla de åtgärder vi alla anser nödvändiga är vår största besvikelse nog att kommissionen inte har för avsikt att följa upp denna strategi med en egentlig handlingsplan.
När kommissionen håller med om att vi skall ha tidsplaner och att vi skall göra det mera förpliktande, kommer den förhoppningsvis i slutet av denna debatt, där det antagligen är flera som kommer att kräva en handlingsplan, att förklara för oss, varför den inte tar steget fullt ut och går vidare med denna strategi och lägger upp en egentlig handlingsplan.
Vi vet ju att den blir mera förpliktande för Europaparlamentet, kommissionen och inte minst medlemsstaterna.
Jag hoppas att vi kan komma vidare.
Vi behöver en handlingsplan på arbetsmiljöområdet.
