# ID: svediakorp-gov429758
# author: Hughes (PSE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-10-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 993
# sentences: 39
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Samtidigt som jag i mitt betänkande välkomnar kommissionens meddelande, innehåller det också konstruktiv kritik i ett antal viktiga hänseenden.
I betänkandet betonas tre övergripande frågor av stor vikt för strategins framgång.
För det första, avsaknaden av en handlingsplan.
Strategin uppvisar en oacceptabel obalans och en brist på strategisk vision för uppföljning.
Den ursprungliga analysen är i grunden god, men förslagen till handling är ofta föga mer än en beskrivning av en fråga.
I de fall där handling föreslås är kommissionen ofta vag, och det finns praktiskt taget inga indikationer på resurser eller på någon tidsplan för genomförandet av strategin.
I meddelandet lägger kommissionen till exempel fram en god analys av de förändringar som håller på att genomföras genom den ökade kvinnodomineringen i samhället och den åldrande befolkningens inverkan, men sedan föreslås praktiskt taget inga åtgärder.
I betänkandet kräver man därför en handlingsplan med tidsmässiga åtaganden för varje huvudförslag, att en sådan plan skall stödjas av parlamentets utskott för sysselsättning och socialfrågor i god tid före Europeiska rådets vårmöte 2003, och att planen därefter, i enlighet med rådets förslag, skall kunna bli föremål för årlig övervakning genom resultattavlan för den sociala dagordningen.
Parlamentet och de rådgivande kommittéerna skulle också behöva vara delaktiga i denna övervakningsprocess.
Detta är en allvarlig fråga, och jag vet att kommissionären lyssnar på den.
Jag uppmanar henne att i kväll ge en tydlig indikation på att vi kommer att få positiv respons på denna uppmaning.
Om inte, har jag ett tydligt mandat att begära att detta betänkande skall hänvisas tillbaka till utskottet, där det kommer att omformuleras för att kommissionens strategi skall förkastas.
Den andra stora övergripande frågan är bristen på resurser.
1992 arbetade ungefär 130 tjänstemän med arbetsmiljöfrågor inom Europeiska kommissionen.
I dag är antalet nere i ungefär 24.
Vi kan vara oeniga i fråga om det exakta antalet, men kommissionären håller väl med om att det har skett en dramatisk minskning av mängden personal som arbetar inom detta område.
Detta är inte en grund för den typ av dynamiska och aktiva förvaltning som skulle kunna krävas för att genomföra strategin, som skulle göra det möjligt att svara på utmaningarna inom en politisk miljö som är stadd i omvandling, samtidigt som man övervakar och kontrollerar genomförandet av befintliga lagstiftningsåtgärder och politiska åtgärder.
Det är grundläggande att denna trend vänds och att adekvata resurser avsätts för detta politikområde inom kommissionen.
I den tredje stora övergripande frågan i betänkandet betonas bristen på jämvikt mellan legislativa och icke-legislativa styrmedel.
Jag varnar för att utvecklingen av icke-legislativa styrmedel på intet sätt får betraktas som ett alternativ till att bibehålla och förbättra gemenskapslagstiftningen om arbetsmiljöfrågor.
Det ges särskilda exempel på luckor och bristfälligheter som måste åtgärdas i den befintliga gemenskapslagstiftningen, och på att omfattande lagstiftningsmetoder kommer att vara av högsta betydelse snarare än ett ad hoc-lappverk, både med tanke på konstaterade och nya risker.
Om man går över till betänkandets särskilda frågor, är det uppenbart att vi inte har tid att ta itu med dem alla, så jag skall endast betona ett fåtal.
Till att börja med påpekas det i betänkandet att, med tanke på hur mycket mer problematiskt det är med arbetsmiljön inom små och medelstora företag, är det beklagligt att kommissionen fortfarande inte har inlett ett flerårigt program för små och medelstora företag på grundval av två års förberedelser vid byrån i Bilbao, genomförda på Europaparlamentets initiativ.
Kommissionen stödde ett sådant program i den europeiska sociala dagordningen som antogs i Nice.
Ett sådant program skulle underlätta testning, analys och spridning av lyckade åtgärder inom denna avgörande sektor.
Jag hoppas verkligen att kommissionen kommer att bemöta detta positivt.
För det andra, och när det gäller nya risker, hoppas jag att kommissionen kommer att titta på behovet av nya lagar inom områden som till exempel trakasserier på arbetet, vilket parlamentet nyligen krävt.
Likaså, och när det gäller belastningsskador, hoppas jag att kommissionen åter kommer att ta upp bildskärmsdirektivet - i direktivet nämns inte ens datormusen - och direktivet om manuell hantering.
Jag hoppas att kommissionen kommer att sträcka sig längre och acceptera våra krav på ett omfattande direktiv om arbetsplatsens ergonomi.
I betänkandet betonas ett antal befintliga direktiv som behöver ses över.
Kommissionen behöver både ett engagemang och resurser för att hantera det arbetet.
I betänkandet, som återspeglar det användbara yttrandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor, rekommenderas integrationen av ett jämställdhetsintegration för hela strategin, och där betonas ett antal specifika arbetsdelar som behöver hanteras.
I betänkandet välkomnas också måttstockar, men man intar åsikten att en lyckad måttstocksmetod inte enbart kommer att kräva fler jämförbara och tillförlitliga uppgifter, utan även ett harmoniserat system av definitioner, journaler och rapporter om yrkessjukdomar och sjukdomar.
Min sista punkt är att man i betänkandet också välkomnar förslaget om att kodifiera och förenkla den befintliga gemenskapslagstiftningen på detta område, så länge detta inte är kodspråk för avreglering för avregleringens skull.
Jag anklagar inte Generaldirektoratet för sysselsättning och socialpolitik för det, men det finns krafter på andra håll i kommissionen som har den tendensen.
I utskottet gick jag till och med så långt att jag lade fram ett gemensamt ändringsförslag tillsammans med Bushill-Matthews där det stod att översynen av lagstiftningen borde användas som ett tillfälle att främja förenklingen av lagstiftningen, och att lagstiftning som var överflödig skulle upphävas.
Ingen av oss här borde ha något intresse av att bevara överflödig lagstiftning, eller av att göra lagstiftningen komplicerad snarare än enkel att förstå och tillämpa.
Jag hoppas att kommissionären kan ge oss den försäkran vi behöver i fråga om denna handlingsplan.
