# ID: svediakorp-gov429742
# author: Titford (EDD). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-10-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 318
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Trots försök att få frågorna om säkerhet och försvar att vara något annat än frågor för Europeiska rådet, är de frågor för rådet.
Detta parlament har ingen behörighet på det området, varken när det gäller lagstiftning eller budgeten.
Vidare måste det också sägas att inom ramen för fördragen, är detta parlaments funktion att granska kommissionen.
Dess ansvar sträcker sig inte till att granska eller se över rådets verksamhet.
Granskningen av rådets ledamöter förblir de enskilda nationella parlamentens ansvar.
Det är inför dem som deras enskilda ministrar är ansvariga.
Ministrarna kan endast svara inför dessa parlament.
På dessa grunder tycks det vara självhärligheten hos ledamöterna i detta parlament som gör att de vill ha information som inte hör till det offentliga området.
Jag skulle vilja säga att detta inte angår dem.
Parlamentet bör inte be om denna information, och rådet bör inte ge dem den.
Detta har också större följder.
Informationen skall inte ges till alla ledamöter, utan till en utvald och privilegierad kartell inom detta parlament.
Dessutom har dem som tar emot informationen tystnadsplikt och kan straffas för att ha brutit mot detta förtroende.
Det kan inte finnas ett bättre sätt att tysta ner företrädare för allmänheten.
Den centrala poängen är att, om parlamentets främsta roll är att granska rådet, då är det exakt vad det borde göra.
Den tid som avsatts för debatter om dessa frågor är redan löjligt begränsad, och granskningen är därför minimal.
Det vore mycket bättre om kammaren koncentrerade sig på sina lagstadgade förpliktelser, snarare än att lägga näsan i blöt på områden som inte angår det.
Om parlamentet vill ha mer information vore det därför mycket bättre om det lade ner sin energi på att kräva större insyn och öppenhet från kommissionens sida.
