# ID: svediakorp-gov429740
# author: Bonde (EDD). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-10-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DA
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 453
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
PPE-kongressen i Estoril har nu gått in för full öppenhet i lagstiftningsprocessen i rådet.
Därmed stöder alla viktiga politiska krafter den öppenhet som fördes upp på dagordningen, när danskarna röstade nej till Maastrichtfördraget den 2 juni 1992.
Vi har sett en rad framsteg, men ganska mycket återstår att göra.
Kommissionen offentliggör nu sina dagordningar och beslutsprotokoll från mötena.
Där är det viktigt att veta vem som sade vad och hur de röstade.
Kommissionärerna måste stå till svars inför allmänheten.
Rådet har lämnat ut protokoll från arbetsgruppen och förhandlingarna om öppenhet.
Vi måste ha samma tillgång till andra arbetsgruppers arbetsdokument och protokoll.
Och vi måste få denna tillgång omedelbart, så att vi kan följa med, innan lagarna antas.
Vi behandlar nu ett förslag till kompromiss om parlamentets tillgång till känslig information, men de nya bestämmelserna kommer att begränsa den tillgång som alla ledamöter har enligt fördraget.
Jag tror att vi skulle kunna komma längre genom att gå till domstolen, som man har gjort med stor framgång i samband med riktiga avtal.
Jag kommer därför inte att rösta för kompromissen.
Om sanningen skall fram, så har Europaparlamentet aldrig förhandlat sig till framsteg.
Det har varit enskilda ledamöter som har utövat påtryckningar tillsammans med ombudsmannen och aktiva medborgare som har vunnit rättsliga tvister i tur och ordning.
Det är vid domstolen i Luxemburg som vi har uppnått de flesta framstegen, inte i förhandlingar med rådet, kommissionen och parlamentet.
Det är det trista sakförhållandet.
Europaparlamentet är alltid villigt att väcka kraven, men det blir tyst, när man kan ingå ett ramavtal eller förhandla fram en öppenhetsförordning, som nu innebär risk för att dokument, som i dag är offentliga i Danmark och Sverige, skall betraktas som hemliga dokument från den tidpunkt då de har skickats in till EU.
Jag känner mig inte heller trygg med det nya avtalet och kommer att uppmana utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik att gå till domstolen med de dokument som vi inte kan få utlämnade, t.ex. undersökningsrapporterna om ansökarländernas anpassning till EU-lagstiftningen.
Undersökningsrapporterna är ett mycket bra exempel på dokument, som borde kunna läsas av alla här i kammaren och i ansökarländernas parlament.
Jag tvivlar på att vi kan få dem enligt de nya reglerna.
Jag kan inte föreställa mig att domstolen kommer att hindra oss från att få dokument som är ett tydligt led i lagstiftningsförfarandet.
Jag tror att vi kan göra större framsteg genom att kämpa än genom att nu ingå en mager kompromiss.
