# ID: svediakorp-gov429735
# author: Brok (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-10-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 708
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kära kolleger!
I och med detta betänkande beträder vi ny mark, för den händelse att det skulle antas.
Varför ny mark?
Eftersom vi därmed, tack vare ett institutionellt avtal med rådet, ges möjlighet att informeras och få inblick i militära hemligstämplade dokument, och att utveckla en metod som möjliggör parlamentarisk kontroll även på dessa områden.
Här har det förts förhandlingar i många år, och jag vill särskilt tacka det svenska ordförandeskapet, som ligger långt tillbaka i tiden, samt det spanska ordförandeskapet i rådet för deras hjälp, som ledde till att vi i dag kan förhandla här.
Naturligtvis är detta dokument inte fullkomligt.
Vi beträder här ny mark, och därför är det också nödvändigt att lära sig.
Men vi får inte genast gå alltför långt, eftersom det handlar om ett mycket känsligt område, som också i sin helhet rör säkerhetsintressena för våra medlemsstater i Europeiska unionen och för våra medborgare.
Av den anledningen måste alla, både rådet och parlamentet, först lära sig att umgås, att skapa förtroende, för att på denna grundval påbörja de nödvändiga informations- och kontrollförfarandena.
Därför har vi också klargjort att båda sidor kan säga upp avtalet efter två år, för att på basis av gjorda erfarenheter utarbeta ett nytt avtal, och att man därför inte binder sig på sikt, utan att det bara är ett första steg in i denna känsliga fråga med den inre säkerheten.
Här har det också uttryckligen fastslagits att detta avtal rörande utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik inte innebär något prejudikat för fortsatta avtal om öppenhet för interna dokument som rör interna politikområden.
Även på dessa områden måste det träffas avtal - detta har man gett uttryck för.
Jag vill säga det helt klart: Jag anser att det absolut är tänkbart, rentav nödvändigt, att det vidtas åtgärder när det gäller de interna politikområdena, eftersom vissa känsliga frågor, även med anledning av det eventuella deltagandet från stater utanför unionen, redan från början skulle kunna sträcka sig mycket längre än vad som nämns i detta dokument.
Jag tror att vi här har skapat något som absolut kan jämföras med normerna i nationella parlament, och att de säkerhetsnormer, som vi själva måste utveckla hos oss i kammaren, säkert också måste bidra till att vi klarar av kraven, och att även de fem ledamöterna i den särskilda kommittén måste fundera över säkerhetskontrollerna i sina respektive medlemsländer.
Det betyder att det inte heller här finns några separata bestämmelser, utan de kan jämföras med det som gäller för de nationella parlamentsledamöterna.
På denna grundval kan vi komma fram till lösningar som hjälper oss att gå vidare.
Jag vill be er att stödja dessa båda dokument om ändring av arbetsordningen liksom själva avtalet.
Jag ber också om att det ena ändringsförslaget skall avslås, eftersom det här handlar om extremfallet att brottsliga överträdelser skulle förekomma - på vilken sida de än skulle ske.
Detta är något som skulle kunna inträffa i samband med varje fråga som rör behandling av offentliga medel och dokument.
Det regleras på andra områden - inte i arbetsordningen - och måste inte heller regleras här.
Här måste man i stället agera enligt den klassiska principen att man inskrider när ett brott har begåtts.
Det är säkert, när allt kommer omkring, också önskvärt med samvete här hos dem som känner till sådana brottsliga överträdelser, så att man kan ingripa mot dem.
Jag tror att vi därmed tar ett steg mot öppenhet och kontroll av utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiken, och om någon för fem eller tio år sedan hade sagt mig att vi i Europaparlamentet skulle förhandla om att inrätta en sådan kommitté, skulle jag ha ansett att det var omöjligt.
Detta visar på Europeiska unionens utveckling i sin helhet sedan Amsterdamfördraget och toppmötet i Köln om säkerhets- och försvarspolitiken.
Men det visar också på nödvändigheten av parlamentarisk kontroll i samband med detta.
Därför ber jag kammaren vänligen att stödja detta förehavande.
