# ID: svediakorp-gov429640
# author: Martinez (NI). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-10-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 446
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, fru kommissionär, kära kolleger!
Budgeten för 2003 är både ödesmättad, nostalgisk och historisk.
Ödesmättad till att börja med, eftersom man där accepterar en rad saker som är oacceptabla.
Exempelvis återbetalningen, eller den brittiska checken.
En natt i Fontainebleau - Thatcher berättar det i sina memoarer - säger president Mitterrand till henne:? Ni kommer att få er check, fru Thatcher?.
Men sedan blev det så att Förenade kungariket blev nettomottagare.
Det är litet grann som om en miljardär skulle fortsätta att besöka soppköken och anse att det till och med var en gemenskapsrättighet.
Den andra punkten som är ödesbestämd är exempelvis utestående åtaganden, inte bara när det gäller strukturfonderna utan även på jordbruksområdet.
Skillnaden mellan den budget som röstats igenom och de anslag som verkligen utnyttjats är så stor att på tio år har de europeiska bönderna i stort sett förlorat motsvarande en årlig budget.
Men budgeten är inte bara ödesmättad, den är också nostalgisk.
Alla har sagt det, det är sista gången som vi fortfarande är femton.
Och den ungerske presidenten sade mycket riktigt nyss:? i ett Europa med tjugofem medlemsstater blir det inte fråga om två hastigheter: de som inkasserar 100 procent av jordbruksanslagen och de som till att börja med nöjer sig med 25 procent?.
Det politiska styrkeförhållandet blir sådant att vi inte kan fortsätta på det sättet.
Och med budgeten för 2003 börjar vi för övrigt att finna oss i det oundvikliga, och det är på det sättet som den är historisk.
Inte på grund av ett antal pretentiösa saker, som t.ex. den årliga politiska strategin eller verksamhetsbaserad budgetering.
Det är sådant som funnits sedan 1960-talet med planning, programming, budgeting system.
Nej, att budgeten är historisk beror på att det är första gången som man överskrider gränsen på 100 miljarder euro, det är första gången i budgethistorien som den uppgår till 100 miljarder.
Och även om det krävdes 43 år för att komma dit, kommer det bara att krävas knappt ett tiotal år för att komma förbi gränsen för ytterligare ett hundratal, och komma upp till 200 miljarder euro.
Och då kommer förr eller senare dessa 200 miljarder självfallet att tvinga oss att införa en europeisk skatt.
Vi måste välkomna denna budget, det är den sista lyckliga budgeten, den sista lugna budgeten.
Sedan blir det jakt på skattebetalare, men för våra brittiska vänner kommer det att ersätta den jakt på räv som förbjudits.
