# ID: svediakorp-gov429636
# author: Ferber (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-10-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 651
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, fru kommissionär, kära kolleger!
Först vill jag påpeka att jag finner det mycket beklagligt att den andra hälften av budgetmyndigheten inte är närvarande i dag.
Det borde nog vara så att rådet är med vid dessa debatter.
Även om vi under den senaste sammanträdesveckan fört en principdebatt om budgeten, borde det nog höra till att man, när det blir mer konkret - och vid parlamentets första behandling blir det verkligen mycket konkret - också är närvarande.
Därför är jag mycket glad över att vi har lämnat in ett förslag där man till att börja med placerar ökningen av tjänsterna hos rådet i reserven och hör sig för om anledningen till den önskade ökningen.
Jag hoppas att detta förslag också kommer att få tillräcklig majoritet.
Det är knutet till villkor som rådet kan uppfylla fram till slutet av året, så att utvidgningen inte äventyras i rådet heller.
Egentligen vill jag först börja med att tacka rådet för att det under förmiddagen gick så bra med solidaritetsfonden och att vi kunde enas.
Men i detta sammanhang hoppas jag att de berörda medlemsstaterna, särskilt den tyska förbundsregeringen, nu också snabbt lämnar in sina siffror.
Vi har vidtagit alla ansträngningar för att uppfylla de budgeträttsliga villkoren.
Nu har vi uppfyllt båda.
Vi har budgetposter, vi har en rättslig grund, och nu måste vi bara få fram pengar till det.
Om kommissionen saknar information om det, anser jag att det är mer än skamligt.
Nu är det slutet av oktober, och egentligen borde pengarna finnas till förfogande.
Jag vill ta upp några få aspekter, eftersom kollegerna i min grupp redan har nämnt en del.
Först ett principiellt påpekande: Det visar sig i allt högre utsträckning att det som stats- och regeringscheferna i mars 1999 beslutade om fram till 2006, inom ramen för Agenda 2000 och budgetplanen, var en önskelista, som kanske var meningsfull från 1999 års horisont, men som inte längre har något att göra med unionens aktuella utmaningar.
Jag vill klargöra det med två siffror: Om vi visserligen är i stånd att enligt budgetplanen ge ut 42 miljarder euro för jordbrukspolitiken, men till slut bara med stora kraftansträngningar får ihop 47 miljoner euro för gemensamma åtgärder inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, då visar det på ett missförhållande mellan de politiska tyngdpunkterna.
Just när det gäller kategori 4 av de åtgärder som vidtas av Europeiska unionen som fredsstiftare hos våra grannar - och det är en viktig uppgift som vi måste föra med oss som ett europeiskt arv till andra regioner - står vi fortfarande på synnerligen svag grund.
Det som beslutades i mars 1999 bidrar inte till att på sikt göra rättvisa åt dessa förpliktelser.
Jag hoppas att det finns instrument här - vi har genom olika förslag ju försökt att underbygga detta - och att vi äntligen kommer att ha fler möjligheter för att kunna göra rättvisa åt denna viktiga uppgift för Europeiska unionen på 2000-talet.
Låt mig ta upp en andra fråga, där jag också ber om stöd från kollegerna i de andra grupperna.
Vi har lämnat in ett förslag enligt vilket man särskilt skall undanröja de flaskhalsar gentemot kandidatländerna som finns i de transeuropeiska näten.
Det skulle glädja mig om förslaget kunde få majoritet i kammaren.
Det får inte vara så att utvidgningen i slutändan inte kan äga rum i realiteten.
Den kommer visserligen att äga rum enligt fördraget, men den kommer inte att kunna ske ekonomiskt, om det inte finns en lämplig infrastruktur.
Här ställs det krav på gemenskapen.
Vi gör mycket för de länder som vill ansluta sig, men vi måste öka våra ansträngningar ännu mer.
