# ID: svediakorp-gov429619
# author: Stenmarck (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-10-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,226
# sentences: 60
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman!
Låt mig också få tacka för ett gott samarbete och för att på detta vis ha fått medverka till att ta fram 2003 års budget.
Jag vill tacka alla kamraterna i budgetutskottet, det mycket kompetenta budgetsekretariatet, presidiet, framför allt dagens talman, och till sist kommissionen, rådet och inte minst ett mycket pragmatiskt och pådrivande danskt ordförandeskap.
Herr talman!
Under hela det innevarande året har EU: s administrativa budget, det som vi kallar för kategori 5, varit budgetens stora problembarn.
Vi gick in i året med ett betydande förutsett underskott i 2003 års budget.
Det talades om i storleksordningen 140 miljoner euro.
I olika steg plockades detta ned under våren.
Trots detta föreslog kommissionen i sitt preliminära budgetförslag att det s.k. flexibilitetsinstrumentet skulle användas med 66 miljoner euro för att främst täcka kommissionens kostnader för att klara förberedelserna för utvidgningen.
Både rådet och parlamentet motsatte sig av olika skäl en sådan lösning.
För det första för att det är svårt att se att en administrativ budget är sådan att ett flexibilitetsinstrument skall användas.
Det kan knappast hävdas vare sig att det handlar om oförutsedda utgifter eller att utvidgningen är något som hastigt har kommit på.
För det andra för att tillsammans med andra områden där flexibilitetsinstrumentet redan är intecknat skulle detta ta halva instrumentet i bruk och därmed omöjliggöra en användning på områden där det förmodligen betydligt bättre skulle behövas.
För det tredje, vilket är inte minst viktigt för ansvarskännande politiker, är budgetramar faktiskt till för att hållas, även om det nog med viss rätt kan hävdas att just EU: s budget är alltför rigid.
När vi slöt detta avtal mellan rådet och parlamentet vid en unikt tidig tidpunkt i Bryssel den 19 juli, uppnådde vi åtminstone tre saker: Vi låste den totala budgeten och respekterade det givna taket i kategori 5, vi visste hur stor rådets budget skulle vara, och vi hade begränsat Europaparlamentets egen budget.
Inom denna ram blev de prioriteringar som parlamentet ställt sig bakom redan i riktlinjerna fullt möjliga, nämligen i huvudsak två saker.
Som den allra främsta och självklara prioriteringen handlade det om utvidgningen.
Med de beslut som därefter tagits vet vi att om medlemsländerna vid rådets möte i Köpenhamn i december lever upp till sina åtaganden om tio nya medlemsländer och om avtalen undertecknas i mars, då skall vi kunna ha 147 observatörer från alla dessa länder på plats här i Europaparlamentet redan i april nästa år.
De nödvändiga besluten kommer att vara klara både när det gäller fastigheter, lokaler och annat.
Som den andra prioriteringen handlade det om att genomföra nödvändiga reformer.
Med eller utan utvidgning blir dessa nödvändiga, inte minst vad gäller parlamentet.
Det handlar då främst om sådana nyckelområden där varje parlamentet, oavsett om det är nationellt eller europeiskt, måste stå starkt.
Det handlar för Europaparlamentets del om att förstärka budgetstrukturen, inte främst för budgetutskottet, utan vi stärker alla de andra utskotten i deras viktiga budgetarbete.
Vidare handlar det om att stärka parlamentets lagstiftande funktion.
På mycket kort tid har detta blivit ett parlament med en betydande lagstiftningsmakt.
Då måste även våra förutsättningar att utöva denna makt också förbättras.
När allt detta var klart återstod två viktiga saker att lösa inom ramen för 2003 års budget.
Det handlade om att fördela på samtliga institutioner, även i detta sammanhang med den kommande utvidgningen som främsta prioritet.
Dessutom handlade det om att hitta en lösning för kommissionens olösta problem när det gällde finansieringen av förberedelserna för utvidgningen.
Detta sista är synnerligen viktigt, eftersom det när förlikningen var genomförd fanns en part som framstod som förlorare, nämligen kommissionen.
Redan i samband med förlikningen gav både rådet och parlamentet ett uttryckligt löfte att medverka till att försöka lösa kommissionens problem inför utvidgningen.
Detta löfte har sedan dess upprepats vid åtskilliga tillfällen, både av mig och andra representanter för både rådet och parlamentet.
Det är i detta sammanhang begreppet frontloading kommer in i bilden som det instrument som vi kom att använda.
Det handlade i ett första steg om att få en siffra från alla institutioner på hur mycket pengar som finns kvar i årets budget, dvs. för 2002.
Det är dessa medel som vi i ett andra steg kan använda för att minska trycket i budgeten för 2003 och som kan föras över till kommissionen för att vi skall kunna klara kostnaderna för förberedelserna inför utvidgningen.
Vid ett möte med generalsekreterarna för alla institutionerna fick vi på detta sätt fram ett totalt belopp på cirka 77 miljoner euro som på detta sätt var outnyttjade i samtliga institutioner.
Det maximala belopp som kommissionen kan använda för förberedelserna för utvidgningen uppgår till cirka 72 miljoner euro.
Låt mig få säga några ord om parlamentets egen del av denna frontloading.
Den uppgår enligt det förslag som både budgetutskottet och parlamentets eget presidium ställde sig bakom igår kväll för innevarande år till 43 miljoner euro.
Det är pengar som vi egentligen, i linje med det framsynta sätt att hantera pengar som parlamentet hittills använt, skulle ha placerat i förtida avbetalningar på parlamentets egna fastigheter.
Detta skjuter vi nu ett år på framtiden.
Därmed också sagt att vi tar tillbaka delar av detta ett år senare.
Av de 43 miljoner som på detta sätt i stället går över till kommissionen kommer vi 2003, fortfarande enligt det förslag som vi har att ta ställning till idag, att ta tillbaka 35 miljoner.
Låt mig i detta sammanhang nämna att det ursprungliga förslaget handlade om 40 miljoner.
Vi föreslår alltså nu att detta ändras till 35 miljoner.
Det gör att parlamentets del av denna frontloading, sett över två budgetår, blir 8 miljoner euro, en siffra som jag bedömer som väl avvägd.
Den är generös men samtidigt väl balanserad vid en jämförelse med alla övriga institutioner.
Det visar att denna frontloading, som jag ser det, utvecklar sig till en betydande framgång och bör kunna användas även i andra sammanhang i framtiden.
Den skapar en möjlighet att använda en budget över flera år för att använda resurser på ett optimalt sätt.
Herr talman!
Jag nämnde tidigare att vi gav ett löfte till kommissionen om att medverka till att försöka lösa problemen med kostnaderna för förberedelserna inför utvidgningen.
Ett löfte är ett löfte, och det skall som bekant hållas!
Här står vi nu med en genomförd frontloading som ger oss möjligheten att leva upp till det som vi lovat.
Det tycker jag känns utomordentligt bra.
För mig handlar allt detta också om en sorts investering i goda relationer.
Utvidgningen kommer bara att lyckas om vi inser att detta faktiskt är något som vi måste göra tillsammans.
Den är ett gemensamt åtagande.
Som föredragande är jag mycket tacksam för det sätt på vilket alla institutioner, stora som små, har ställt upp för att försöka lösa denna mycket svåra situation.
(Applåder)
