# ID: svediakorp-gov429618
# author: Färm (PSE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-10-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,146
# sentences: 112
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman!
Låt mig börja med att rikta ett stort tack till kollegerna, inte minst dem i budgetutskottet och till budgetutskottets sekretariat.
De har nämligen gjort ett fantastiskt arbete med denna budget, och jag tycker att detta är ett bra tillfälle att uppmärksamma det oerhört tuffa arbete som utförs av tjänstemän i detta sammanhang.
Ett stort tack också till kommissionen och rådet som genom en lång rad av trialoger, förlikningar, arbetsgrupper och andra kontakter har bidragit till att vi nu har ett bra förslag till budget för 2003 att ta ställning till.
Jag vill också betona att vi på de allra flesta punkter har nått fram till en bred enighet i budgetutskottet, vilket naturligtvis också är en väldig styrka för parlamentet.
Herr talman!
Låt mig börja med några principiella reflektioner kring EU: s budgetsystem.
Jag måste nämligen säga att jag efter att ha arbetat med denna budget i ungefär tio månader har kommit fram till den bestämda uppfattningen att EU: s budgetsystem är i stort behov av en omfattande reformering.
Vi kommer att få en del förbättringar i form av den nya budgetförordningen.
Det kommer att bli en del förbättringar i form av ABB-systemet, systemet med verksamhetsbaserad budgetering.
En del punkter har vi själva kunnat åtgärda genom förbättringar av parlamentets eget inre arbete.
Jag har ansträngt mig hårt för att få en bättre dialog med utskotten.
Nu fungerar dialogen mellan budgetutskottet och utskotten och deras budgetföredragande som en nästintill permanent process från riktlinjerna på våren, över det nya arbete som genomförts i år med särskilda arbetsgrupper för uppföljning av innevarande års budget och fram till ändringsförslagen inför första behandlingen.
Jag tror därför att vi i år har minskat den traditionella konflikten där sakutskotten inte anser att budgetutskottet tar tillräcklig hänsyn till deras politiska prioriteringar, och där budgetutskottet i sin tur ofta har menat att sakutskotten slåss för orealistiska budgetkrav.
I år har vi kommit längre än tidigare, inte minst när det gäller det traditionellt besvärliga avsnittet med de s.k.
A30-anslagen till olika europeiska organisationer.
I år har vi genom ett tätt samarbete med utskotten och de politiska grupperna kunnat lägga fram ett enigt förslag från budgetutskottet.
Vi har också som bekant reformerat budgetdebatten och redan genomfört den stora budgetdebatten vid septembersammanträdet.
Det var ett experiment som jag tycker utföll väl, men det kan säkert förbättras ytterligare.
Herr talman!
Trots dessa förbättringar, är jag ändå inte nöjd.
Här vill jag gärna sända en signal till våra kolleger i konventet.
Jag menar att det är orimligt att permanenta ett system med en långsiktig budgetplan som har så rigida principer för sektorsvisa budgettak som de vi idag lever med.
De föder nu, efter bara halva budgetplanperioden, allt fler ad hoc-system som riskerar att göra budgetmetodiken totalt oöverskådlig.
Vi har under årets budgetprocess redan haft förslag från kommissionen om användning av flexibilitetsinstrumentet i tre fall.
Vi har i juliförlikningen kommit överens om ett mer planerat användande av något som egentligen skall vara en nödhjälpsreserv.
Vi har löst kommissionens problem med att få tillräckliga personalresurser inför utvidgningen genom en komplicerad modell för s.k. frontloading, som innebär att vi letar rätt på oanvända resurser för innevarande år och använder dem för kostnader som annars skulle ha fallit på 2003.
Just idag har vi dessutom i förlikning med rådet kommit överens om ytterligare ett nytt flexibilitetsinstrument, den s.k.
Europeiska solidaritetsfonden, för att hantera effekterna av naturkatastrofer m.m.
Nu måste vi emellertid fråga oss: Hur många sådana flexibilitetsinstrument och hur många ad hoc-lösningar skall vi behöva innan vi på bred front inser att hela budgetmetodiken behöver reformeras och bli mer flexibel?
Budgetutskottet har också valt sida.
Vi har valt att medvetet överskrida taken inom tre budgetkategorier, bl.a. för att visa på orimligheten i dagens låsta system.
Jag återkommer till det i de närmare motiveringarna.
Observera att jag inte är ute efter att avskaffa budgettaken.
Jag argumenterar inte för att vi skall släppa på kraven på budgetmässig restriktivitet.
Men det måste finnas något mellanting mellan total lössläppthet och det vi lever med idag, en sjuårig låst rigid planekonomi!
Förhoppningsvis blir det också framöver en självklarhet att medbeslutandemodellen skall gälla hela budgeten, även jordbrukspolitiken, och att alla EU: s utgifter skall in i budgeten, även Europeiska utvecklingsfonden.
Detta är ett viktigt område som jag hoppas att vi kan fortsätta att diskutera under de kommande åren.
Låt mig nämna ytterligare ett mera generellt problem innan jag går in på de olika budgetkategorierna, nämligen genomförandet av EU: s budget.
Detta håller på att bli ett allvarligt problem.
Vi kan inte år efter år gå tillbaka till medborgarna, till skattebetalarna, och meddela dem att vi årligen tar ut 15 miljarder euro av dem i onödan, vilket vi sedan betalar tillbaka till deras tacksamma finansministrar.
Jag tror att det i fråga om detta krävs stora insatser om unionen skall få trovärdighet för sin politik och sin budget och om vi skall kunna leva upp till alla de löften vi ställer ut genom budgeten.
Vi måste helt enkelt förenkla hanteringen av strukturfonderna, vilket vi kan börja med redan under innevarande period.
Det har vi kommissionär Barniers ord på, men vi kan förstås göra det ännu mer radikalt inför den kommande programperioden.
Jag tror också att vi måste förbättra hela processen när vi startar upp nya fleråriga program.
Gång efter gång får vi höra att det för fleråriga program som går in på sin tredje eller fjärde programperiod - vi är nu inne på det sjätte ramprogrammet för forskning och utveckling, på det tredje Lifeprogrammet osv. ofta behövs ett helt år för att man skall komma igång med verksamheten när en ny period inleds.
Detta är helt orimligt!
Det innebär ibland att man får komprimera fem års tänkt verksamhet till i praktiken fyra års genomförande.
Ett tredje område där jag tror att vi måste nå fram till en förbättring av genomförandet och förenklingar är personalfrågor.
I år beslöt vi oss för att inte använda flexibilitet för nya tjänster i kommissionen.
Det betyder inte att dessa tjänster inte behövs.
På sikt tror jag att det kommer att kunna krävas fler tjänster bl.a. för att handha den nya, mer decentraliserade organisationen inom utrikestjänsten, men det kräver förstås också att kommissionen fullödigt bevisar att man arbetar effektivt, att kommissionsreformen genomförs, att vi får genomslag för ett mer effektivt management, och att t.ex. det andra steget i den s.k.
Relexreformen verkligen genomförs.
Utan dessa ansträngningar blir det hopplöst att argumentera för fler tjänster åt kommissionen, även om vi är övertygade om att de på lång sikt verkligen behövs.
Låt mig nu kort beröra några av de konkreta problemen inom varje budgetområde.
När det gäller jordbrukspolitiken, kategori 1, argumenterar utskottet sedan flera år tillbaka för en principiell förändring, en utveckling av jordbrukspolitiken.
Som en demonstration har vi t.o.m. valt att överskrida budgettaket med 20 miljoner för kategori 1B, landsbygdsutveckling, som en markering av vår principiella ståndpunkt.
Vi menar nämligen att man i framtiden bör flytta över pengar, särskilt de pengar som finns i överskott inom kategori 1, till den mer offensiva landsbygdspolitiken.
Vi föreslår också att stöden till export av levande djur skall minska och redovisas särskilt.
Det skall tydligt framgå hur mycket pengar som faktiskt går till export av levande djur.
Det skall förresten bli väldigt intressant att se om de regeringar som har kritiserat djurtransporter osv. nu verkligen tar chansen att följa parlamentets linje.
Allt detta som vi föreslår ligger i linje med kommissionens förslag om en översyn efter halva tiden, även om vi i resolutionen väljer att kalla det för utveckling av jordbrukspolitiken snarare än reform.
Kategori 2: Strukturfonderna.
Jag har redan nämnt problemen med genomförandet.
Därför skall jag nu bara helt kort ta upp fiskerifrågan.
Jag har stor förståelse för att det danska ordförandeskapet prioriterar utvidgningen i dagens läge.
Det är den viktigaste politiska frågan, men icke desto mindre måste även fiskepolitiken reformeras.
EU måste skapa ett hållbart fiske som kan överleva på sikt.
I avvaktan på konkreta förslag har vi valt att göra två saker.
För det första slår vi fast att löftet från i fjol om ytterligare 27 miljoner till omställning av de spanska och portugisiska fiskeflottorna skall hållas.
Samtidigt har vi valt att inte ta ställning till hur det i detalj skall finansieras, utan det återkommer vi till.
När det gäller budgetposten för fiskerireformen har vi valt att etablera en sådan budgetpost men att inte förse den med ett konkret belopp.
Det blir en s.k. p.m.-post.
Inom kategori 3, den inre politiken, vill jag framför allt nämna informationspolitiken.
Vi godtar inte rådets och kommissionens förslag till en omfattande bantning av informationspolitiken.
Tvärtom tycker vi att unionen behöver ett bättre stöd bland medborgarna.
Då är information ett nödvändigt smörjmedel.
Däremot flyttar vi pengarna, och vår prioritering är klar: det handlar om utvidgningen och om EU: s framtid.
Jag vill också peka på de externa myndigheterna, s.k. agencies.
Där har vi valt en restriktiv linje.
Vi har följt rådets budgetförslag i de allra flesta fall.
Det beror på att medlemsstaterna finns i styrelsen för dessa agencies och bör då rimligen ta konsekvenser av dessa myndigheters behov i rådets eget budgetförslag.
Tyvärr kan vi konstatera att detta inte alltid fungerar.
Därför tror jag att det är en sådan sak som vi kommer att behöva diskutera en del framöver.
När det gäller pilotprojekt och förberedande åtgärder tycker jag att vi har nått en väldigt bra dialog med kommissionen om genomförandet.
Vi lanserar nu några nya idéer, bl.a. en idé om ett pilotprojekt för samarbete mellan små och medelstora företag i EU, inte bara med kandidatländerna utan också med länder som Ryssland, länderna på Balkan och i Nordafrika, som jag tror kommer att bli mycket viktigt.
Herr talman!
Låt mig till sist få koncentrera mig på kategori 4, de utrikes åtgärderna.
På detta område har vi sedan jag kom in i parlamentet 1999 varje år tvingats utkämpa samma konflikt.
Rådet och kommissionen föreslår stora nya insatser.
Det har handlat om Balkan och om Serbien.
I år gäller det Afghanistan och Världshälsofonden, stödet till kampen mot aids och andra fattigdomsrelaterade sjukdomar i den tredje världen.
Ingen tar dock ansvar för att tillföra de resurser som behövs.
Jag menar att detta är orimligt.
Budgettaket är helt enkelt för lågt.
Utgifterna har byggts på varje år utan att man tillför några nya resurser.
Vi har i år valt att överskrida taket men att göra det på ett öppet sätt genom ett s.k. asterisc amendment, där vi med direkt hänvisning till Afghanistan och Världshälsofonden kräver 72 miljoner euro mer till kategori 4.
Vi har byggt detta förslag så långt som möjligt på en kombination av prioriteringarna från våra två utskott här, utrikesutskottet och utvecklingsutskottet.
Detta tror jag kommer att bli huvudpunkten i förhandlingen med rådet mellan första och andra behandlingen.
Den måste lösas om vi skall få en acceptabel roll för EU: s utrikesverksamhet.
Detta gäller även den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.
Det är oacceptabelt att denna verksamhet mer och mer glider över från administrativa utgifter till operativ verksamhet, men utan det budgetmässiga inflytande som Europaparlamentet skall ha inom den ordinarie utrikesverksamheten.
Av det skälet har vi valt att lägga CFSP-anslaget på miniminivån, 30 miljoner, plus 10 miljoner, men de har vi placerat genom Cards-programmet för att vi skall kunna etablera den europeiska polisstyrkan i Bosnien.
Detta tror jag är en sak som vi måste diskutera mycket noggrant mellan första och andra behandlingen.
Avslutningsvis vill jag säga att detta är den sista budgeten för ett EU med 15 medlemsstater.
Då har det förstås varit en klar topprioritering att redan i denna budget börja förbereda utvidgningen.
Det glädjer mig alldeles speciellt att kunna säga att vi har löst de flesta av utvidgningens problem.
Vi har löst dem i bred enighet.
Alla politiska grupper har ställt upp, och ledamöter från alla de nationella delegationerna har ställt upp.
Det tycker jag känns som den kanske allra största framgången i detta arbete i år.
(Applåder)
