# ID: svediakorp-gov429579
# author: Liikanen (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-10-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,369
# sentences: 72
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Dagens debatt har varit mycket lärorik, och visar på ett stort engagemang hos många ärade ledamöter i detta parlament när det gäller dessa frågor.
Ett antal intressanta frågor har tagits upp.
Jag vill ta mig an dem som togs upp av de ledamöter som fortfarande är kvar här i kammaren.
Det är olyckligt att ledamöter ofta har lämnat kammaren när det är dags för mig att svara - jag hoppas att detta påpekande inte är olämpligt.
Jag skall kommentera sex grupper av ändringsförslag.
För det första utvidgningen av räckvidden för det centraliserade förfarandet.
Grossetête lade fram saken mycket väl.
Hela idén bakom detta förfarande är att garantera att varor levereras snabbt, billigt och i alla europeiska patienters intresse.
Om vi inte har ett centraliserat förfarande när de tio nya medlemsstaterna ansluter sig, kommer vi att få enorma olikheter.
Vi tar påpekandet om små och medelstora företag på stort allvar, och av det skälet är vi redo att eftersträva konkreta åtgärder som skulle lindra bördan för de små och medelstora företagen, som exempelvis reducerade avgifter, direkta vetenskapliga yttranden från läkemedelsmyndigheten i London eller administrativt stöd.
Kommissionen är också övertygad om att en utvidgad räckvidd för det centraliserade förfarandet för humanläkemedel och veterinärmedicinska läkemedel skulle gynna både de europeiska medborgarna och de europeiska företagen.
Av den anledningen kan kommissionen inte godkänna de ändringsförslag som minskar räckvidden för det centraliserade förfarandet.
Den andra frågan är balansen mellan innovation och konkurrensen från generiska läkemedel.
Det är en mycket känslig fråga.
Jag skulle gärna vilja diskutera den på djupet.
Med hänsyn till det amerikanska systemet, som Corbey nämnde, måste vi komma ihåg att vi inte bara kan ha en jämförelsepunkt.
I Förenta staterna är läkemedelsmarknaden helt avreglerad, och där finns direktreklam till konsumenter.
Vi föreslår inte detta.
Det är genom uppgiftsskydd som vi försöker att uppnå en balans.
Vi föreslår något som kommissionen vägrade att föreslå i åratal - nämligen Bolarsystemet för generiska läkemedel, som naturligtvis innebär större konkurrens inom sektorn efter att ett patent löpt ut, och samtidigt lägre priser och förlorad inkomst för de som skapat läkemedlet.
Det är klart bättre för konsumenterna.
Det är extremt viktigt att vi håller oss till detta.
För det andra vill vi för att motväga detta samtidigt föreslå en lösning med skydd under en tioårsperiod, och om det finns indikationer som man måste undersöka senare, tio år plus ytterligare ett år.
Jag tror inte att de europeiska industrierna har förlorat marknadsandelar, att det finns mindre innovativa läkemedel och forskning inom detta område, och att detta ligger i de europeiska patienternas intresse.
Jag tror bara inte det.
Jag är säker på att vi måste försöka att acceptera att det finns två eller tre offentliga varor som vi kan försvara samtidigt.
Folkhälsan har högsta prioritet, men vi måste också stödja forskningsinnovationen i Europa.
Om vi inte stöder den kommer vi att befinna oss i en ständig nedgång inom alla sektorer.
Det är de forskningsintensiva områdena som skapar arbetstillfällen, utveckling och välstånd och gör det möjligt för oss att åta oss vårt globala ansvar.
Så det är här två frågor som vi måste försöka att ta itu med samtidigt.
Balansen är inte alltid enkel.
Vi har gjort detta efter mycket noga övervägande.
Det finns ett par ändringsförslag i vilka man vill ändra detta, och vi kommer att motsätta oss dessa ändringsförslag.
I ändringsförslag 34 vill man till exempel gå längre till förmån för generiska läkemedel och försvaga innovationens ställning.
För att behålla balansen kan vi inte stödja detta förslag.
Å andra sidan kräver man i ändringsförslagen 40 och 92 utökat uppgiftsdataskydd på tre år i två situationer.
För det första, när en ny indikation framträder för ett befintligt läkemedel, och för det andra när ett företag lägger fram dokumentation för att göra en produkt receptfri i stället för receptbelagd.
Dessa ändringsförslag måste betraktas i hela sammanhanget med uppgiftsskyddssystemet.
När det gäller utökat uppgiftsskydd för överföring till en annan kategori håller vi med om att detta krav inte är berättigat.
Detta skulle kunna öka tillgången till receptfria läkemedel.
Vi kan därför godkänna ändringsförslag 92 i princip, men vi behåller fortfarande vår rätt att titta på längden för detta utökade skydd.
När det gäller utökat uppgiftsskydd för befintliga produkter medför detta ett förslag som skulle kunna utöka uppgiftsskyddet till långt utöver tio år - upp till 14 år, för att vara exakt.
Därför kan vi inte ge ändringsförslag 40 vårt stöd.
Den tredje frågan rör förbättrad information till patienter.
Jag känner mig litet illa till mods med denna debatt, eftersom också jag är emot det förslag som många ledamöter motsätter sig, nämligen den amerikanska modellen.
En ledamot sade till exempel att de tio mest använda läkemedlen i Förenta staterna är de som det görs mest reklam för.
Bland åtminstone de fem mest marknadsförda läkemedlen skulle inte någon av dem ens ha rätt att delta i pilotprojektet.
Ett pilotprojekt innebär inte direktreklam.
Det är bara information som valideras av de behöriga myndigheterna som kan ges på begäran av patienter eller patientorganisationer.
Det är rätt att människor är emot den amerikanska direktreklamen till konsumenter.
Det är inte vad vi föreslår.
Vi har en situation där riklig information finns tillgänglig på Internet, som inte är validerad, och som gör konsumenten oerhört osäker, som är inriktad på produkter som inte finns på marknaden och som förvirrar många medborgare när de besöker sin läkare.
Eftersom vi inte kan stoppa denna information vill vi tillhandahålla möjligheten att tillgå information som validerats utifrån tydliga riktlinjer, som godkänts av gemenskapen och som övervakats, iakttagits och kontrollerats av Europeiska läkemedelsmyndigheten.
Jag förstår att människor är emot det amerikanska systemet, men vi har aldrig föreslagit det.
Det är därför vi inte kan stödja ändringsförslag 101 och andra ändringsförslag med samma inriktning.
Den fjärde frågan rör den relativa effekten.
Vissa ändringsförslag rör den relativa effekten.
I dessa ändringsförslag föreslås att ett behandlingsmässigt mervärde skulle betraktas som ett kriterium för att godkänna en läkemedelsprodukt - tillsammans med kvalitet, säkerhet och effektivitet.
Kommissionen håller med om att frågan om den relativa effekten är av stor vikt, eftersom den kan hjälpa den typ av innovation som ger patienter viktiga fördelar.
Ett godkännande är beroende av en positiv nytto / riskbedömning av kvaliteten, säkerheten och effektiviteten hos själva läkemedlet, utifrån dess egna förtjänster.
Den relativa effekten är inte ett skäl att vägra tillträde till marknaden.
Kommissionen kan stödja idén med att den relativa effekten borde beaktas på EU-nivå, och kan i princip godkänna några ändringsförslag om detta, som till exempel ändringsförslagen 4 och 100.
Kommissionen kan emellertid inte godkänna de ändringsförslag som inför relativ effekt som ett fjärde hinder för marknadsföringsgodkännande.
Den femte gruppen ändringsförslag rör den rättsliga ställningen.
Kommissionen föreslår att villkoren för receptfri eller receptbelagd försäljning borde bestämmas i enlighet med förfarandet för ömsesidigt godkännande.
Detta skulle uppenbarligen leda till en harmoniserad rättslig ställning inom EU för alla produkter som godkänts på detta sätt.
Kommissionen anser fortfarande att det är lämpligt att införliva den rättsliga ställningen i förfarandet för ömsesidigt godkännande.
Men kommissionen förstår farhågorna om att detta kan leda till en situation där alltför många produkter klassificeras som receptbelagda läkemedel, på grund av en effekt med? minsta gemensamma nämnare? bland medlemsstaterna.
När det slutligen gäller Europeiska läkemedelsmyndigheten följer våra förslag de linjer som föreskrevs för Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet vid tiden för vårt förslag.
I ändringsförslag 16 anpassas Europeiska läkemedelsmyndighetens styrelse till den modell som slutligen antogs för myndigheten för livsmedelssäkerhet, och kommissionen kan stödja detta ändringsförslag.
Låt mig bara avslutningsvis upprepa att parlamentet skriftligt fått motta en fullständig förteckning över kommissionens ståndpunkter för vart och ett av ändringsförslagen.
