# ID: svediakorp-gov429544
# author: Grossetête (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-10-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,430
# sentences: 65
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär!
Den fråga vi i dag tar upp är en av de viktigaste under vår mandatperiod, eftersom den när det kommer till kritan berör alla EU-medborgare.
Tillåt mig att till att börja med tacka samtliga kolleger från alla politiska grupper för de diskussioner vi haft och det arbete de utfört med 800 ändringsförslag.
Jag anser att det är litet för många ändringsförslag, och att det riskerar att påverka kvaliteten och konsekvensen i vårt arbete avsevärt.
Förslagens huvudsakliga målsättning är att garantera en hög hälsoskyddsnivå för alla medborgare, bland annat genom att snabbt ge tillgång till nyskapande och säkra produkter, utveckla ett system för förebyggande och kontinuerlig tillsyn och förbättra konkurrenskraften på läkemedelsområdet inom ramen för dess strävan efter nya behandlingar.
Vi får heller inte glömma den nödvändiga impuls som behöver ges till sektorn för generiska läkemedel.
Ett läkemedel är inte en produkt som andra.
Det varken köps eller konsumeras som en vanlig daglig produkt.
Det skall användas på ett unikt sätt och alla förväntar sig att ett läkemedel skall vara säkert och effektivt.
Denna säkerhet, kvalitet och effektivitet är de tre nödvändiga pelarna i läkemedelseuropa.
Innan patienten erbjuds ett läkemedel skall det genomgå särskilda och tvingande etapper för att få tillstånd för försäljning.
I dag har vi två förfaranden för registrering: ett centraliserat förfarande som förvaltas av den europeiska myndigheten, som utfärdar ett tillstånd för samtliga länder i unionen, och ett förfarande för ömsesidigt erkännande som sorterar under medlemsstaterna.
Vi har inte för avsikt att ändra den nuvarande strukturen, utan snarare att få den att fungera optimalt.
Frågan gäller egentligen de nya aktiva substanserna.
Vi är alla överens om att det är skillnad mellan de nya aktiva substanserna, som är nära 20 per år, och de nya läkemedlen som är mellan 200 och 300 per år.
Kommissionen föreslår också att registreringen skall vara tvingande genom ett centralt förfarande för dessa nya molekyler, för att garantera att alla får tillgång till de mycket nyskapande behandlingarna.
Vissa kolleger har velat ifrågasätta denna princip.
Till dem skulle jag vilja säga att vi står inför ett avgörande val.
Ert val kommer att stå mellan hälsa och marknad.
Om man antar ändringsförslaget som ifrågasätter tillämpningsområdet måste man besvara följande fråga: hur förklarar man för den som är sjuk att hans europeiska granne har möjlighet att få en nyskapande och effektiv behandling medan han blir tvungen att vänta några år innan hans land beviljas tillstånd?
Låt oss i det sammanhanget ta ett extremt fall inom ramen för utvidgningen: en sloven och en portugis skulle exempelvis kunna ha tillgång till en nyskapande behandling, men en tysk eller cypriot skulle inte ha det.
Hur är det då med EU-medborgarnas lika behandling när det gäller hälsovård?
Vissa kommer att säga att det centraliserade förfarandet är kostsamt för de små och medelstora företagen.
Men efter utvidgningen kommer tjugofem ansökningar om tillstånd för försäljning genom det decentraliserade förfarandet att kosta ännu mer.
Vi minns också alla exemplen nyligen med läkemedel som dragits tillbaka från marknaden av folkhälsoskäl.
Vi vet att ett tillstånd som utfärdats för ett läkemedel inte innebär att man slutat kontrollera att det är effektivt och säkert.
Man måste därför höja tillsynskraven för att kunna erbjuda patienten de bästa garantierna, genom oplanerade kontroller vid tillverkningskällan via ett enbart offentligt finansieringssystem, en garanti för nödvändigt oberoende, och slutligen med hjälp av ett system för snabbt utbyte av uppgifter som samlats in av samtliga parter, vilket kommer att göra det möjligt att ha ett enhetligt system för tillsyn mellan medlemsstaterna.
All läkemedelstillverkning föregås av avancerad forskning, och förutsätter alltså att nya molekyler upptäcks.
Vi vet alla att innovation kostar mycket.
Industrin behöver därför se till att dessa uppgifter skyddas.
Det är vår skyldighet att främja forskning för att vetenskapen skall utvecklas, och det är därför viktigt att kunna behålla våra bästa forskare.
Det handlar även om att garantera patientens säkerhet, men också att förhindra att vår europeiska industri förpassas till division två på världsnivå och hamnar på efterkälken, efter Förenta staterna och Asien.
Det behöver naturligtvis inte längre bevisas att generiska läkemedel gör nytta.
De bidrar till att våra europeiska hälsovårdssystem kan bestå.
I och med att lämpliga åtgärder inrättas, bland annat via Bolarsystemet, kommer också försäljningen att ske snabbare.
Låt oss slutligen komma ihåg att de generiska läkemedlen bara kan utvecklas tack vare innovationen.
Jag förväntar mig också av samtliga medlemsstater att de förbereder en informationskampanj till den stora allmänheten, för att förklara vad generiska läkemedel är, och samtidigt betonar att de är terapeutiskt likvärdiga med referensläkemedlet.
När det gäller mer specifikt veterinärmedicinska läkemedel är den stora utmaningen att lösa problemet med läkemedlens tillgänglighet.
En balans har eftersträvats mellan en uppmjukning av vissa mekanismer, exempelvis de s.k.? kaskadbestämmelserna? och bibehållandet av den högsta säkerhetsnivån för konsumenten när det gäller djur som producerar livsmedel.? Kaskadbestämmelserna? gör det möjligt att, när det inte finns något läkemedel tillgängligt för en speciell sjukdom eller ett speciellt djur, använda läkemedel avsedda för andra arter, andra sjukdomar eller till och med att ta hjälp av humanläkemedel.
Bestämmelsen har berikats och utvidgats för att bli så effektiv och säker som möjligt.
Kommissionen föreslår att den obligatoriska förskrivningen skall utvidgas till att omfatta alla läkemedel avsedda för livsmedelsproducerande djur, vilket innebär problem för vissa medlemsstater, däribland Irland och Förenade kungariket.
Ett kompromissändringsförslag, som antagits av utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor, gör att åtgärden överensstämmer med nationella bestämmelser.
Avslutningsvis kan vi inte tala om översyn av den europeiska läkemedelslagstiftningen utan att ta upp frågan om information, och kommissionens förslag, som syftar till att ge tillstånd på prov under fem år, och för industrin att lämna information om vissa läkemedel för följande sjukdomar: astma, aids och diabetes.
Läkemedelsmarknaden är unik och målsättningen skall inte vara att arbeta för högsta möjliga försäljningsvolym.
Det är mycket viktigt att bibehålla en mycket tydlig distinktion mellan information och reklam och bestämt förbjuda den sistnämnda.
Och det finns ingen bättre information än den som lämnas av läkaren eller apotekaren.
Informationssystemen har emellertid utvecklats avsevärt, bland annat via Internet, och det förefaller mycket orättvist att endast de som har tillgång till Internet och behärskar engelska kan få tag i uppgifterna och inte de andra.
Vi måste emellertid undvika alla avarter som leder till att det utvecklas vilseledande och dold information som syftar till att främja förskrivning, försäljning eller användning av ett särskilt läkemedel.
Utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor avvisade massivt kommissionens förslag och ansåg det alltför tvetydigt.
Men att bara avvisa innebär problem.
Jag ville att begreppen information och reklam skulle definieras bättre, och jag föreslog ett system för att informationen skulle godkännas i förväg av neutrala vetenskapliga instanser.
Detta förslag skulle kunna utgöra grunden till en ny omfattande undersökning som vi förväntar oss av kommissionen.
Det finns däremot en nödvändig källa till information och upplysningar, nämligen bipacksedlarna.
Samtliga ändringsförslag som lämnats in på den punkten syftar till att förbättra skrivning, tydlighet och förståelse när det gäller bipacksedlarna.
Det är en mycket positiv punkt.
Avslutningsvis bör vikten av utvidgningen betonas.
Vi kan inte förneka det faktum att den översyn som antas också kommer att tillämpas på de länder som blir medlemmar.
Det blir fråga om? euro-generiska läkemedel?.
I vissa kandidatländer har referensläkemedel av historiska eller ekonomiska skäl aldrig inregistrerats.
För att uppdatera tillstånden för generiska läkemedel enligt rättsliga europeiska krav i kandidatländerna måste man kunna hänvisa till en referensprodukt.
Avsaknaden av en sådan produkt skulle kunna leda till att man blir tvungen att dra tillbaka generiska läkemedel från marknaden trots att de uppfyller kraven på kvalitet, säkerhet och effektivitet.
Det är en situation som medför problem när det gäller tillgång till generiska läkemedel.
Det förefaller därför viktigt att ett referensläkemedel som finns i en annan medlemsstat kan fungera som referens.
Varje nytt kandidatland spelar en viktig roll som fullständig aktör när det gäller att bygga upp och utveckla detta stora hälsovårdseuropa som vi så gärna vill ha.
(Applåder)
