# ID: svediakorp-gov429537
# author: Graça Moura (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-10-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 286
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru kommissionär, kära kolleger!
Det finns många positiva punkter i Fraisses betänkande, punkter som kräver vissa svar på gemenskapsplan om vi fortsätter att vänta oss att kommissionens politik i projekten går mot ett verkligt europeiskt mervärde.
Med rätta betonas nu i skäl F att teaterns och scenkonstens dynamik inte i grunden borde vara beroende av offentliga bidrag.
Det är givetvis mycket viktigt att stimulera mångfalden i finansieringskällorna, och att stärka politiken för att hitta sponsorstöd, med en skattemässig motprestation som attraherar sponsorer.
Men det är också viktigt att scenkonsten finner en tillfredsställande företagsdimension.
Vi lever i en marknadsekonomi, och varken staten eller Europeiska unionen kan vara amma eller barnjungfru åt det kulturella skapandet.
Det finns inga försvar för att scenkonsten som regel skall stödjas direkt genom ett offentligt stödsystem till produktionerna.
Det är viktigare att det kulturella skapandet löper de inneboende riskerna och att de offentliga medlen underlättar internationellt främjande, spridning, en bättre tillgång till innehållet genom översättning och undertextning, och verklig samproduktion i Kultur 2000-programmets anda.
Det finns dock alla skäl att på ett bra sätt från barndomen främja den konstnärliga undervisningen och kontakten med det kulturella skapandet på alla områden, även med scenkonstnärerna - från skolan, så att detta på ett avgörande sätt bidrar till en breddning av publiken, och en ökning av efterfrågan av kulturkonsumtion, som åtminstone delvis, kan täckas med motsvarande utbud.
Men det är meningslöst att minska utbudet och finansieringen av utbudet utan att publiktillströmningen växer, något som ännu inte existerar.
Måtte godkännandet av Fraisses betänkande också bli ett steg i den riktningen.
