# ID: svediakorp-gov429519
# author: Vitorino (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-10-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 855
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade ledamöter!
Jag välkomnar den debatt som har väckt några oerhört viktiga frågor och som jag vill besvara.
För det första vill kommissionen säga att den otvetydigt förespråkar prioriteringen av Genèvekonventionen från 1951, som alla medlemsstater är bundna till.
Vi behandlar också bestämmelser om subsidiärt skydd, och här skulle jag vilja lugna Georges Berthu.
Vi har inte upptäckt något nytt, det handlar inte om en uppfinning i en kommissionärs machiavellistiska sinne.
Det subsidiära skyddet finns redan i dag i femton medlemsstater, och kommer sig av de internationella skyldigheter dessa har åtagit sig, till exempel genom att skriva under Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna, framför allt kriterierna i dess artikel 3.
När det gäller tillämpningsområdet för detta direktiv skulle jag vilja säga till ledamöterna att kommissionen inte godkänner de ändringsförslag som ingivits av vissa ledamöter, och som syftar till att lägga till nya skäl eller att göra uttömmande tillägg i fråga om undantagsbestämmelserna för definitionen av flyktingar i Genèvekonventionen.
Vi kan inte acceptera det, eftersom det inte står i Europeiska unionens makt att ändra innehållet i Genèvekonventionen, som bara kan ändras av de 150 stater som skrivit under den.
Denna process sattes i gång av FN: s flyktingkommissariat, men vi kan inte ensidigt ändra den.
Vi menar också att förslagen om processgarantier, hur generösa de än är, inte bör vara föremål för detta direktiv.
Frågan om förfaranden skall vara föremål för direktivet om förfaranden, för vilket kommissionen har lagt fram ett ändringsförslag.
Jag vill också säga till Hubert Pirker att detta inte är platsen för att ta upp frågor om återhänvisning av Dublin II-förordningen, och om samarbete med tredje land.
Dessa frågor är viktiga, jag håller med er, och de är föremål för en åtgärd från kommissionens sida som följer de indikationer som vi fick från rådet i Sevilla.
Kommissionen presenterade förra veckan fyra nya förslag till förhandlingar om återtagandeavtal med Turkiet, Algeriet, Albanien och med Folkrepubliken Kina.
Kommissionen lade för mer än ett år sedan fram en förordning om ansvarig stat för asylansökan, den så kallade Dublin II-förordningen, som jag hoppas skall avslutas i slutet av året, och kommissionen lade i november fram en handlingsplan för återvändandepolitiken, liksom en ekonomisk handlingsram för samarbete med tredje länder i kampen mot illegal invandring.
När det gäller lika rättigheter för flyktingar och personer med rätt till subsidiärt skydd, anser kommissionen att de rättigheter som ges de två olika typerna av skydd skall vara desamma, men vi anser att det bör finnas en tidsgradering, och därför föreslog vi att man skulle göra en distinktion för att just erkänna prioriteringen av Genèvekonventionen.
Till sist, varför tar vi här med det subsidiära skyddet?
Vi skall vara fullständigt klara i denna fråga.
I alla medlemsstater i dag får majoriteten av de personer som åtnjuter internationellt skydd inte detta inom ramen för Genèvekonventionen, utan i enlighet med systemen för subsidiärt skydd.
Och om vi vill bekämpa senare förflyttningar, om vi vill bekämpa? asylum shopping? vore det till föga värde att bara använda Genèvekonventionen.
Det viktiga med? asylum shopping?, det viktiga med benägenheten att flytta ligger i konkurrenskraften hos det subsidiära skyddet, varför det (jag ber om ursäkt, ärade ledamöter) är orättvist att anklaga kommissionen för att med det subsidiära skyddet utöka hypoteserna om ekonomiska flyktingar.
Tvärtom, bara genom att behandla harmoniseringen av det subsidiära skyddet är det möjligt att anta det så kallade gemensamma förfarandet, vilket för övrigt har godkänts av allt fler medlemsstater, med vilket ansökningar prövas i prioriteringsordning i en gemensam administrativ process och är föremål för ett gemensamt slutligt beslut.
Detta kallas? streamlining the procedures?.
Detta är ett sätt att rationalisera förfarandet som sparar tid, administrativa medel och pengar, utan att onödiga resurser behöver avsättas.
Slutligen, herr talman, förlänade Christian von Boetticher mig ett tungt ansvar, och gav mig uttryckligen en komplimang jag inte förtjänar.
Det är inte kommissionens förslag som blockerar rådets beslutsförmåga.
Jag måste uppriktigt säga att detta är ett område där medlemsstaterna har lagstiftningsinitiativet.
Har Christian von Boetticher frågat sig hur det kommer sig, om kommissionens förslag i dessa frågor är så dåliga som han säger, att ingen av medlemsstaterna har lagt fram ett förslag som snabbt har kunnat samla enhällighet hos de femton medlemsstaterna och godkänts?
Det är en fråga jag tycker är lämplig att ställa.
Jag medger att den enda innovationen i detta förslag är att utvidga begreppet om orsaken till förföljelse för att kunna bedöma förföljelse som utförs av icke statliga företrädare.
Det är sant.
Det är en verklighet i tretton av femton medlemsstater, och den har nyligen införlivats i den tyska lagen.
Var det verkligen mig Christian von Boetticher riktade sina ord till?
