# ID: svediakorp-gov429500
# author: Lambert (Verts/ALE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-10-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 842
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Som vi just har hört är det föreslagna direktivet i praktiken grundbulten för den gemensamma asylpolitiken.
I förslaget till direktiv anges miniminormer för när personer skall betraktas som flyktingar enligt Genèvekonventionen och efterföljande fördrag, och även kriterier för personer som behöver internationellt skydd enligt andra internationella konventioner och annan lagstiftning om mänskliga rättigheter.
Personligen beklagar jag beslutet att endast tillämpa detta direktiv på medborgare i tredje land och statslösa personer, vilket således undantar EU: s medlemsstater från dess räckvidd, och jag kommer att rösta för ändringsförslagen från GUE / NGL-gruppen om detta.
Hur som helst är utgångspunkten för kommissionens synsätt rätten till skydd och vår förpliktelse att ge det.
Majoriteten i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor stödde kommissionen i dess försvar av 1951 års Genèvekonvention, som inte skiljer mellan olika utövare av förföljelse, och välkomnade avsteget från den snäva syn som förfäktas av några regeringar och partier att det endast är statlig förföljelse som ger upphov till officiella flyktingar.
En fullständig tillämpning av konventionen skulle till exempel beakta de som drabbas av FARC, en icke-statlig utövare av förföljelse i Colombia, och även omfatta politisk opposition i Zimbabwe och på otaliga andra ställen.
Vi är emellertid inte överens med kommissionen när det gäller skydd som lämnas av statsliknande myndigheter, likt UNHCR, och anser att detta i praktiken innebär att man lägger en stats förpliktelser på en myndighet som inte kan hållas juridiskt ansvarig.
Utskottets majoritet valde att stödja ändringsförslag från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor vilka stärker kvinnornas ställning som en samhällsgrupp som riskerar förföljelse i vissa länder, och i linje med ett tidigare parlamentsbeslut i frågan inkluderar exemplet könsstympning.
Vi ansåg även att man bör ta hänsyn till kön och sexuell läggning när man definierar en samhällsgrupp.
Detta har betonats av unionen enligt Köpenhamnskriterierna och Amsterdamfördraget.
Vi är medvetna om fall av förföljelse som nyligen inträffat i till exempel Egypten och Jamaica.
Majoriteten i utskottet stöder inte uppfattningen att detta direktiv endast bör behandla flyktingstatus och att subsidiärt skydd kan behandlas i ett senare skede.
Vi var överens med kommissionen och UNHCR om att det var lämpligt att behandla de två kategorierna tillsammans och det inte enbart av administrativa skäl.
Systemen är komplementära och tar först och främst ställning till om personer är i behov av skydd.
Om de är det, är det nödvändigt att definiera deras status.
Inte ens en fullständig tillämpning av Genèvekonventionen skulle tillfredsställa alla skyddsbehov, och det är anledningen till att många medlemsstater har ytterligare kategorier av personer.
Det är inte sant, som en del säger, att personerna inom denna ytterligare kategori nödvändigtvis skulle stanna kortare perioder, eller att de problem de möter i sitt ursprungsland skulle vara mindre allvarliga.
Om vi skall ha en gemensam asylpolitik måste vi även ta itu med dessa ytterligare behov och det är förnuftigt att behandla dem tillsammans.
Vi behöver en helhetssyn som lever upp till våra internationella förpliktelser och behoven hos dem vi skall skydda.
Eftersom vi ser de två grupperna som komplementära ansåg majoriteten i utskottet att de bör åtnjuta liknande sociala rättigheter.
Det måste vara förnuftigt att de som vill arbeta, vidareutbilda sig eller skaffa sig en utbildning får göra det.
Det gagnar den enskilde, vårt samhälle och deras ursprungsland.
Genom att uppfylla grundläggande sociala behov kan vi undvika större sociala kostnader.
I EU: s egen strategi för social integration erkänner man sambanden mellan till exempel dåliga bostäder, dålig hälsa och dåliga skolresultat.
Om detta gäller för våra egna medborgare så är det väl inte mer än rimligt att de som har rätt till internationellt skydd kan åtnjuta en liknande behandling om vi vill undvika en social utslagning som står i strid med vår egen EU-politik.
Vårt utskott fattade även ett majoritetsbeslut om en definition av familjen, med vilken vi försöker bevara principen om familjesammanhållning och ansluta oss till en bred definition av familjen.
Det är en välbekant diskussion i denna kammare.
Vi ansåg det förnuftigt att ge alla familjemedlemmar liknande status, om inte annat för att undvika de bisarra situationer då en familjemedlem kan beviljas flyktingstatus och en annan förvägras det på samma underlag.
Vi kom även överens om att den existerande rätten att vägra att göra värnplikt av samvetsskäl skall vidmakthållas, en rättighet som erkänns internationellt.
Avslutningsvis vill jag tacka alla mina kolleger för deras viktiga arbete och deras engagemang i detta betänkande, oavsett om vi har varit överens eller inte.
Utskottet har lagt fram positiva ändringsförslag till kommissionens kloka förslag, och jag förlitar mig på att detta ställningstagande kommer att stå sig i omröstningen i morgon och erhålla rådets stöd.
Ett positivt ställningstagande från rådets sida skulle vara ett starkt försvar av våra fördragsförpliktelser och Europeiska unionens humanitära respons.
