# ID: svediakorp-gov429496
# author: Thorning-Schmidt (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-10-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DA
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 250
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Det råder inget tvivel om att det för många länder kommer att vara den enklaste lösningen att införliva stadgan genom en hänvisning till EU-fördragets artikel 6.
Även för mitt eget land kommer det antagligen att vara den enklaste lösningen.
Men jag tycker i alla fall att vi skall tänka större och längre.
För om syftet med detta är att medborgarna skall kunna känna igen sig själva i fördraget, så skall de ha möjlighet att i fördraget eller författningen slå upp och läsa direkt vilka rättigheter de har i relation till EU.
Jag anser därför att man bör välja den maximala lösningen, där EU får status som juridisk person och ansluter sig till människorättskonventionen.
Den maximala lösningen kommer nämligen att ge domstolen för de mänskliga rättigheterna större befogenhet i relation till EG-domstolen.
Men när vi går in för den maximala lösningen, skall vi samtidigt vara öppna för de farhågor som vissa medlemsstater med all rätt kan hysa, i synnerhet när det rör sig om frågor om nationell identitet.
Jag skulle nog gärna ha sett att föredraganden åtminstone hade infogat en enda sats om att vi skall ta hänsyn till dessa farhågor.
För om vi rent faktiskt lyssnar på de farhågor som medlemsstaterna kan ha och som är legitima, samtidigt som vi går in för den maximala lösningen, så anser jag att vi kommer att lyckas med att kombinera den stora visionen med verkligheten.
