# ID: svediakorp-gov429487
# author: Ribeiro e Castro (UEN). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-10-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 405
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, kära kolleger!
Vårt parlament skulle göra demokratin en stor tjänst om det talade sanning.
Detta är faktiskt ännu ett utmärkt tillfälle att diskutera detta viktiga ämne: sanningen om den europeiska integrationen.
Föredraganden föreslår exempelvis följande:? Stadgan ger inte EU några befogenheter.
Tvärtom begränsar den EU-institutionernas maktutövande genom att de måste följa stadgan? (slut citat).
Och han tillägger:? Stadgan begränsar inte medlemsstaternas fördragsenliga behörigheter.
Den ersätter inte medlemsstaternas ordningar för grundläggande rättigheter, utan kompletterar dem? (slut citat).
I själva verket borde det vara så av två skäl: För det första därför att stadgan i sig ännu inte har fått någon rättslig karaktär av det enda organ som har befogenhet för detta, regeringskonferensen.
För det andra därför att det i själva stadgan, i dess artikel 51, vilken har citerats här, anges att stadgans ställning är inriktad på unionens institutioner och organ samt medlemsstaterna, bara när de tillämpar unionens lagstiftning.
Det är tyvärr inte så.
Det finns många faktorer som visar att man försöker att göra stadgan till ett bindande gemenskapsinstrument med makt över medlemsstaternas författningar.
Vi kommer till exempel inom kort att ha Swiebels betänkande här som kommer att bevisa denna uttryckliga avvikelse i det mönster och den metod som används för att värdera situationen för de mänskliga rättigheterna och för att granska medlemsstaterna, och förra året hade vi Cornillets betänkande på samma område.
Om alltså rättsstaten fortfarande är en rättsstat kan vi bara konstatera att stadgan tyvärr redan leder till ett agerande som går emot det normala i rättsstaten.
Och detta måste vi kritisera.
Detta är dock inte föredragandens inriktning, som tvärtom tycks välkomna och hylla kommissionens, rådets, parlamentets, ombudsmannens och till och med de europeiska domstolarnas ageranden, steg och inriktningar, vilka försmår regeringskonferensens befogenheter och vill agera som om stadgan redan vore lag.
Men så är det inte.
Rättsstaten är inte? som om?, antingen finns det en lag eller så gör det inte.
Därför fruktar jag också att man försöker förvrida rättsstaten och att vi håller på att göra det genom denna tvetydighet.
Och därför kan detta betänkande bara få ett entusiastiskt stöd från dem som ...
(Talmannen avbröt talaren.)
