# ID: svediakorp-gov429445
# author: Solbes (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-10-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,013
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Låt mig för det första säga att detta är ett mycket lämpligt tillfälle att diskutera ramen för skattepolitiken inom vår ekonomiska och monetära union.
Liksom ordförande Prodi är jag övertygad om att stabilitets- och tillväxtpakten utgör en grundläggande reglerad ram inom unionens institutionella system, som förser medlemsstaterna med strikta och samtidigt flexibla regler för att unionen skall kunna ta itu med de utmaningar som uppkommer på kort, medellång och lång sikt.
Under de senaste fyra åren har kommissionen upprepade gånger förklarat att respekten för regeln om budgetjämvikt på medellång sikt är det bästa sättet för att skattepolitiken skall kunna fylla en stabiliserande funktion i den ekonomiska cykeln.
Naturligtvis måste vi koncentrera oss mer på de cykliskt anpassade saldona när vi analyserar skattefrågorna, och det är den linjen vi arbetar efter.
Om vi väljer detta tillvägagångssätt blir det lättare att undvika en expansiv skattepolitik när den ekonomiska tillväxten är stark och vi kommer att få möjlighet att genomföra en icke-restriktiv budgetpolitik under perioder med låg tillväxt.
Pakten ger oss även en lämplig ram för att ta itu med utmaningarna inom skattepolitiken på medellång sikt.
Vi är alla överens om att skatte- och utgiftsreformerna är av grundläggande vikt för att öka unionens potentiella tillväxt, och kommissionen har betonat att en korrekt tolkning av reglerna för pakten ger en lämplig ram för att bedöma om dessa reformer verkligen förbättrar kvaliteten på de offentliga finanserna.
Slutligen har pakten även visat sig vara ett användbart redskap för att ta itu med de utmaningar vi har på lång sikt, särskilt när det gäller den åldrande befolkningen.
De flesta medlemsstaterna befinner sig nu i en god position och staternas respektive skattepolitik kan fylla sin anticykliska funktion i den nuvarande ekonomiska konjunkturen, eftersom prognoserna visar på en långsammare tillväxt än vad som förutsågs i början av året.
Den genomsnittliga tillväxten inom euroområdet kommer under år 2002 att vara lägre än 2 procent och under nästa år förväntar vi oss att nå en potentiell genomsnittlig tillväxt.
Under den nuvarande konjunkturen kan det faktum att tillväxten varit lägre än väntat endast delvis förklaras av att man gått från de budgetmål som ställdes upp i början av året.
I några länder har överdrivet optimistiska bedömningar av tendenserna för inkomster och utgifter spelat in, men i några fall har man även avvikit från den planerade politiken.
Till följd av detta kommer budgetunderskotten i området uppgå till över 2 procent av BNP, i stället för den förväntade siffran på 0,9 procent.
I denna situation och i enlighet med paktens vision, vilken vi förklarat här, kommer ordförande Prodi och jag själv i slutet av september att lägga fram en strategi om hur vi skall ta itu med de nuvarande budgetutmaningarna.
För att förstärka genomförandet av pakten och samtidigt ta hänsyn till komplexiteten i den ekonomiska verkligheten har vi föreslagit en strategi som grundas på fyra punkter.
För det första är det obligatoriskt att hålla gränsen på 3 procent av underskottet av BNP och kommer så även att vara i fortsättningen.
Om medlemsstaterna överskrider denna tröskel måste de vidta rättelseåtgärder.
För det andra är det mål som ställts upp för pakten en budgetsituation som ligger nära jämvikt i överskottet på medellång sikt, och justeringen av överskottet innebär att även cykeln måste justeras.
För det tredje måste de länder som fortfarande inte har nått målet för en budget nära jämvikt minska sina strukturunderskott med minst en halv procentenhet av BNP per år.
Slutligen skall alla åtgärder som vidtas för en procyklisk anpassning av budgetarna under budgetår med stark tillväxt, och som kan leda till att man bryter mot regeln om budgetjämvikt, betraktas som en överträdelse av paktens bestämmelser.
Dessa fyra punkter kommer att bidra till att förstärka tillämpningen av pakten, och de exakta effekterna av den cykliska utvecklingen kommer att inbegripas i budgetövervakningen.
Det gläder mig att ministrarna i Eurogruppen intog en liknande ståndpunkt i Luxembourg för två veckor sedan och att de stöder detta förslag.
Alla medlemsstater förutom Frankrike, inklusive dem som har budgetunderskott, har godtagit förslaget och gör ansträngningar för att genomföra det från och med år 2003.
Budgetsituationen är särskilt svår i fyra länder som inte kunde konsolidera sina offentliga finanser under den period då tillväxten var stark: Portugal, Tyskland, Frankrike och Italien.
Underskotten i några av dessa länder ligger farligt nära, om inte över, gränsvärdet på 3 procent.
Jag är medveten om att det är nödvändigt med justeringar för att nå en situation av substantiell budgetjämvikt och jag anser även att det är av central vikt att länderna genomför denna justering i syfte att skapa tillräckligt spelrum för att de automatiska stabilisatorerna skall kunna fungera fullt ut.
När det gäller Portugal fattade kommissionen förra veckan en rad viktiga beslut om förfarandet vid alltför stora underskott, och i vårt yttrande till rådet drar vi slutsatsen att Portugal har ett alltför stort underskott.
Det finns även indikationer på att Tysklands överskott kommer att överstiga 3 procent av underskottet av BNP.
I Frankrike ligger de beräknade underskotten farligt nära 3 procent och inga större justeringar förutses för nästa år.
Om man lämnar de avsevärda avvikelserna från de uppsatta målen i Italiens fall åt sidan, är det synbara avbrottet i minskningen av skuldkvoten, som fortfarande är mycket hög, en oroande faktor.
Om den utvecklingen bekräftas av de officiella uppgifterna från Italien och de uppgifter som kommissionen har tillgång till kommer kommissionen att tillämpa bestämmelserna i fördraget, vilket överenskoms i Amsterdamförklaringen.
Detta var vad jag ville säga å kommissionens vägnar om den ekonomiska situationen och budgetplanen.
Det gläder mig att ta upp den saken med er som företrädare för de europeiska medborgarna, vilket vi även har gjort vid tidigare tillfällen, och jag reder naturligtvis ut alla frågetecken och besvarar alla frågor som ni kan tänkas ha.
