# ID: svediakorp-gov429444
# author: Prodi (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-10-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,439
# sentences: 95
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade ledamöter!
När jag talar till er i dag råder det en positiv anda och det finns en tro på Europas framtid.
Genom att med stor majoritet anta Nice-fördraget har det irländska folket tydligt uttryckt sitt stöd för Europeiska unionens ideal och framtidsplaner.
Jag vill här tacka premiärminister Bertie Ahern och talman Pat Cox för deras engagemang i frågan.
Tack vare detta kan vi med än större beslutsamhet ge oss in på upploppssträckan som leder fram till Köpenhamn och det definitiva godkännandet av utvidgningen.
Herr talman, ärade ledamöter!
Jag hörsammade med glädje, med stor glädje, er inbjudan att komma hit till parlamentet i dag, tillsammans med Pedro Solbes som skall berätta om vad kommissionen har åstadkommit och hur den aktuella ekonomiska situationen ser ut.
Jag är glad att vara här för att diskutera samordningen av den ekonomiska politiken, och särskilt stabilitets- och tillväxtpakten, med er.
Jag skall utveckla ett mycket enkelt resonemang för er.
Ekonomiska och monetära unionen behöver tydliga och effektiva regler och framför allt regler som följs.
För att detta skall bli möjligt fordras det en myndighet som kan ingripa till skydd för det allmänna bästa, i enlighet med de regler som fastställts och inom ramen för samarbetet mellan de europeiska institutionerna, och som kan anpassa den ekonomiska politiken i takt med att omständigheterna förändras.
Stabilitets- och tillväxtpakten är och har varit värdefull för ekonomiska och monetära unionen.
Kommissionen, fördragens trofasta och lojala väktare, har strängt vakat över hur den tillämpas och kommer att fortsätta med det i framtiden.
I egenskap av premiärminister för den italienska regering som arbetade för och godkände stabilitets- och tillväxtpakten och ledde landet till den gemensamma valutan, är jag nu i egenskap av ordförande för kommissionen verkligen innerligt övertygad om att de regler som ligger till grund för ekonomiska och monetära unionen och stabilitets- och tillväxtpakten är bra.
Jag är en övertygad förkämpe för dessa regler, för denna union och för denna pakt.
Ekonomiska och monetära unionen har medfört enorma fördelar, både för de stater som ingår i den och för de övriga medlemmarna i unionen.
De stora underskottens tid är nämligen förbi, de underskott som tidigare var så typiska.
Den tid är förbi då enskilda nationella valutor var lätta rov för valutaspekulanterna.
Vid sidan av dessa fördelar medför dock ekonomiska och monetära unionen också vissa bestämda skyldigheter, skyldigheter för alla: för medlemsstaterna, de europeiska institutionerna och vanliga medborgare.
När vi har en gemensam valuta, euron, beror ju inte tillväxten och sysselsättningen i de enskilda medlemsstaterna bara på den numera gemensamma penningpolitiken, utan också på varje medlemsstats skattepolitik.
I ekonomiska och monetära unionen är stabilitet en nödvändig förutsättning för tillväxt och sysselsättning.
Stabilitets- och tillväxtpakten har varit den grund som har gjort det möjligt att försvara och styra den stabilitetskultur som infördes i och med Maastrichtkriterierna.
Å andra sidan innebär inte en medvetenhet om allt det fantastiska som pakten har möjliggjort hittills och kommer att fortsätta att möjliggöra i framtiden att man vägrar att se gränserna för den ram inom vilken vi är satta att tillämpa den.
Än mindre innebär det att man tillämpar pakten på ett stelbent och oflexibelt sätt, och är blind och stum när omständigheterna förändras.
Det är detta som jag har kallat och fortsätter att kalla? dumt?.
Jag anser inte att kommissionens roll, min roll som ordförande för kommissionen, är att tillämpa reglerna på detta sätt.
Kommissionen och jag har inte utsetts för att tillämpa reglerna i blindo och blunda för gränserna för denna tillämpning.
De europeiska medborgarna har rätt att få veta av oss, och vi har skyldighet att berätta för dem, vad vi anser vara rätt, vad som fungerar och vad vi däremot anser bör och måste förbättras.
Politiker som ni själva, ekonomer, bankmän och affärsmän som jag har talat med oändligt många gånger om detta har i månader privat, i vardagliga samtal, sagt samma sak som jag har sagt öppet, uppriktigt och lojalt till försvar för våra institutioners trovärdighet.
Därför är det hög tid att vi lär oss att säga samma saker offentligt som vi säger till varandra privat.
(Applåder)
Medborgarna är misstänksamma mot oss och våra institutioner, inte minst eftersom de tycker att den offentliga debatten bara gäller marginella problem och att de verkliga besluten fattas bakom stängda dörrar.
Därför är jag glad och stolt över att parlamentet i dag står i centrum för denna viktiga debatt.
Pakten är och skulle vara enkel, men den verklighet som ligger till grund för den är komplicerad.
Därför är det de europeiska institutionernas ansvar att ta fasta på komplexiteten och skillnaderna i medlemsstaternas ekonomier - på samma sätt, med samma kriterier för små och stora stater - liksom att hålla ögonen öppna för händelseutvecklingen på vår kontinent och i resten av världen.
Vi har tvingats konstatera att den europeiska och globala konjunkturen har gått ned: det har skett en så markerad nedgång att en verkligen inte försumbar del av världsekonomin har utsatts för en deflationsrisk man inte längre trodde fanns.
Samtidigt har vi tvingats notera att pakten inte har lyckats hindra vissa medlemsstater från att genomföra skattepolitiska åtgärder som inte överensstämmer med stabilitetsmålet.
Vad borde vi ha gjort under dessa omständigheter?
Borde vi ha varit oflexibla och försökt att tvinga länderna med de största underskotten att uppfylla sina budgetmål, utan att ta någon hänsyn till den förändrade ekonomiska situationen?
Borde vi ha lagt ytterligare ett fel till dem som har begåtts tidigare, när länder som ännu var långt ifrån budgetjämvikt inte klarade att utnyttja det tillfälle som den stora tillväxten gav för att ordna upp sina inrikes affärer?
Detta, ärade ledamöter, hade varit att tillämpa pakten felaktigt: en tillämpning som hade riskerat att förvärra de ekonomiska utsikterna, inte bara för dessa länder utan för hela Europa, eftersom vi hålls samman av en gemensam valuta.
Om de europeiska institutionerna hade försökt att tvinga fram numera orealistiska mål hade de i dag anklagats för att agera på ett sätt som hämmar tillväxten och sysselsättningen.
Jag vill tvärtom att Europa skall vinna både slaget om stabiliteten och slaget om tillväxten.
Det vore verkligen tragiskt om vi skulle klara stabiliteten till priset av våra medborgares förtroende och stöd, det förtroende och det stöd som ligger till grund för det demokratiska Europa som ni representerar.
(Applåder)
Av detta skäl framförde vi i förra månaden några idéer i syfte att göra förändringar och anta mer raffinerade kriterier för tillämpningen av pakten, så att den blir ett allt mer intelligent redskap i stabilitetens och tillväxtens tjänst.
Vi har försökt ställa upp mål som kan leda till balans och fastställa instrument för att övervaka denna utveckling.
Samtidigt har vi föreslagit att vi under denna svåra period skall ge de länder som fortfarande har behov av justeringar ett längre uppskov och göra upp mer realistiska planer för hur underskotten skall kunna konsolideras.
Det handlar om kriterier som samtidigt skapar stabilitet och tillväxt, som rättare sagt låter både stabiliteten och tillväxten öka.
Det handlar om kriterier som tillämpas i alla medlemsstaterna, stora som små, till gagn för alla unionens länder.
Det handlar för övrigt, ärade ledamöter, om idéer som till fullo stämmer överens med det vi sedan lång tid tillbaka säger.
Förra året föreslog vi i vårt meddelande om förstärkt samordning av den ekonomiska politiken några viktiga förbättringar inom den befintliga institutionella ramen.
Som ni säkert minns föreslog vi att informationen och de ekonomiska analyserna skulle utvecklas inom euroområdet, att den statistiska information som ligger till grund för detta skulle förbättras, att de gemensamma principerna inom skatte- och strukturpolitiken skulle göras tydligare och slutligen att vårt beslutsfattande skulle göras mer effektivt.
Om man mer specifikt tittar på den senaste utvecklingen i Portugal, som har tvingats att se över sin statistik i grunden, vill jag särskilt understryka att vikten av ett ordentligt kontrollsystem för budgetstatistiken nu är uppenbar.
Vi kommer också att agera i full överensstämmelse med denna linje när vi inom kort, enligt slutsatserna från Europeiska rådets möte i Barcelona, skall lägga fram våra förslag för att förbättra både insynen och stringensen i pakten.
Det kommer vi att göra genom att försöka göra både de koncept som ligger till grund för pakten och de grundläggande principer som skall styra den nationella budgetpolitiken tydligare, så att vi fullt ut tar hänsyn till den ekonomiska integrationen i Europa.
Vi kommer till exempel att visa hur behovet av tydliga regler kan göras förenligt med erkännandet av det faktum att paktens regler tillämpas på länder som har olika situationer när det gäller skuldnivå, finansiella åtaganden till följd av en åldrande befolkning och tvingande behov av offentliga investeringar.
Om den tillämpas på det här sättet kan stabilitets- och tillväxtpakten till fullo visa att den är ett instrument för samordning av den ekonomiska politiken, bortsett från dess övervägande disciplinära sidor: ett instrument som helt och hållet och äntligen överensstämmer med den strategi för tillväxt och sysselsättning som Europeiska rådet antog för två år sedan i Lissabon, och som parlamentet sedan dess alltid har stött med övertygelse.
Emellertid räcker det inte med nya och bättre regler.
Om vi skall värna om det gemensamma europeiska intresset måste det finnas en förmåga att genomföra dessa regler när de en gång har antagits.
Om vi verkligen vill lösa problemen med tillväxt och sysselsättning i Europa måste vi genomföra en samordning av den ekonomiska politiken, inklusive nödvändiga strukturella reformer, en samordning som inte bara är mer intelligent utan också mer effektiv och mer tillämpbar.
(Applåder)
Det måste finnas en tydlig ansvarsfördelning för genomförandet av samordningen av den ekonomiska politiken.
De europeiska medborgarna måste kunna lita på att systemet styrs med säker hand, att ledningen kan garantera att systemet blir konsekvent och uppstyrt, både under lugna perioder och, än mer, under perioder som kännetecknas av svårigheter eller kris.
Ärade ledamöter!
Ni minns säkert att jag tog upp denna fråga inför er redan för två år sedan, och att jag sedan dess har återvänt till detta flera gånger.
Vi behöver en myndighet med makt att leda systemet så att det samtidigt blir strikt och intelligent med hänsyn tagen till hur komplexa våra ekonomier är, en myndighet som kan ingripa till skydd för det allmänna bästa så att varje medlemsstat vidtar sådana åtgärder inom den ekonomiska politiken att dess ekonomi inte får negativa inverkningar på de övriga medlemsstaternas ekonomier.
Endast en stark myndighet kan samtidigt tillämpa reglerna med stränghet för att motverka avvikande beteenden och när så erfordras anpassa samma regler till förändrade konkreta omständigheter.
Jag skall vara ännu tydligare på den här punkten.
Budgetpolitiken är ett ansvar för medlemsstaternas myndigheter.
Så är det i dag och så kommer det att vara i framtiden.
Kommissionen å sin sida är en institution vars enda mandat är att handla så att den tjänar Europas gemensamma intresse och respekterar att alla medlemsstater är fullt jämställda.
Just detta särdrag gör kommissionen till den naturliga kandidaten när det gäller att leda det system som skall borga för en samordning av den ekonomiska politiken på europeisk nivå, på grundval av det mandat och de regler som rådet har fastställt och under parlamentets kontroll.
Det finns många exempel som tyder på att det är lämpligt att överlåta detta ansvar till en oberoende och opartisk domare som kommissionen.
Jag skulle i dag bara vilja påminna om ett exempel, och det vill jag göra just eftersom det handlar om ett mycket kontroversiellt fall: den tidiga varning som kommissionen föreslog rådet för några månader sedan.
Som vi alla minns bifölls inte detta förslag.
Icke desto mindre ansåg både rådet och den direkt berörda medlemsstaten att substansen i den åtgärd som kommissionen föreslog var bra och tog till sig den.
Felet i beslutsmekanismerna förblir dock uppenbart.
Därför framförde kommissionen i sitt första formella bidrag till konventets arbete förslag som syftar till att hindra att situationer av detta slag upprepas i framtiden och föreslog att myndigheten i fördraget skall ges tillstånd att utfärda detta slags tidiga varningar.
Vi har också föreslagit ändringar i fördraget så att samordningen av den ekonomiska politiken på ett mer fullständigt sätt läggs in inom ramen för det interinstitutionella samarbete som tryggas av gemenskapsmetoden.
Slutligen har vi framfört förslag som syftar till att helt tillgodose behovet av att euron företräds på ett enhetligt sätt i de internationella organen.
Ärade ledamöter!
Dessa är de förslag som vi har framfört till konventet.
Det finns dock ingenting som hindrar att man antar några av dessa förslag redan i dag.
Det handlar nämligen om förändringar som har stor betydelse redan nu, men som kommer att bli ännu viktigare i och med den nu nära förestående utvidgningen av unionen.
Vi vänder oss därför till rådet för att be det överväga dessa förslag som ett brådskande ärende.
Under tiden kommer vi utan tvekan att fortsätta att verka för att de nuvarande reglerna för pakten följs och, när så behövs, ta vårt ansvar och föreslå de förbättringar vi anser vara lämpliga.
Herr talman!
Jag är särskilt tacksam mot parlamentet för att det har gett mig tillfälle att diskutera en fråga av så grundläggande vikt med företrädarna för Europas folk.
Vi kan inte och får inte längre diskutera den europeiska penningpolitiken och ekonomiska politiken i stängda rum.
Det demokratiska Europa, det demokratiska Europa som vi alla vill ha, måste vara ett Europa där den politik som har med välstånd, sysselsättning, tillväxt och utveckling att göra är en viktig del av den öppna politiska debatten.
Inom konventet har kommissionen ansträngt sig och kommer att fortsätta att anstränga sig för att peka på intelligenta sätt att upprätta ett centrum med ansvar och myndighet i systemet för samordning av den europeiska ekonomiska politiken.
Ärade ledamöter!
Jag vänder mig till er för att be er stödja dessa ansträngningar.
(Applåder)
