# ID: svediakorp-gov429407
# author: Meijer (GUE/NGL) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-10-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 257
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(NL) Det är oerhört viktigt med ett ekonomiskt bistånd till alla länder i östra Europa, där ekonomin har rasat samman under de senaste tio åren och där det för ögonblicket inte finns några stora förbättringar att vänta.
Bosnien och Hercegovina är ett speciellt fall.
Efter det att den tidigare turkiska provinsens separation från Jugoslavien godkänts internationellt 1992 har man hela tiden utifrån försökt att bilda en enda stat och att värva stöd för detta bland invånarna.
Men egentligen är det ingens stat.
Det är ett land där det enbart finns etniska minoriteter.
Det var enbart den största minoriteten som ville ha landet, och den betraktar landet som den under det turkiska styret islamiserade befolkningens eget land.
De två andra befolkningsgrupperna, som kände sig tillbakasatta under den turkiska tiden, känner sig nu mer förbundna med grannstaterna Serbien och Kroatien.
De upplever de statsgränser som i dag skiljer dem åt besvärande, och vill låta dem försvinna så snabbt som möjligt.
Man håller fortfarande på att räkna rösterna från det senaste valet, men man förväntar sig att väljarna återigen har valt de olika nationalistiska partier som ligger i konflikt med varandra och att samtliga tre grupper alltså har röstat för en framtid åtskilda från varandra.
Hur länge skall vi hålla ihop det här landet på ett konstgjort sätt med militärmakt och med maktutövare och penningflöden som styrs utifrån?
Det kommer att misslyckas i slutändan efter det lidande som nu råder.
