# ID: svediakorp-gov429378
# author: Berthu (NI). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-10-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 450
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Förslaget till direktiv om att inrätta ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgas innebär en förtida tillämpning och en successiv förberedelse inom gemenskapen för det definitiva system som skall träda i kraft efter 2008, enligt villkoren i Kyotoprotokollet.
Kyotoprincipen är enkel.
Den handlar om att få dem som släpper ut växthusgas att betala kostnaden för den osynliga och inte den beräknade skada som de åsamkar miljön, dvs. hela samhället.
Eftersom detta angrepp på en kollektiv tillgång inte spontant ingår i priset är tanken att helt utan underlag skapa en marknad för rätten att förorena, vars aktier kommer att definieras, kvantifieras och säljas av den offentliga makten.
Dessa kommer självfallet att successivt minskas för att sedan minska miljöförstöringen.
Den första kommentaren är att det är ett fyndigt system.
Det kombinerar på ett bra sätt den offentliga maktens roll med marknadens förfaranden, och man måste önska det lycka till.
Den andra kommentaren är att man också måste lyckönska Europeiska gemenskapen och dess medlemmar till att aktivt stödja den och frivilligt, redan från perioden 2005-2007, inrätta en experimentmetod som kommer att göra det möjligt för oss att prova ut systemet, positionera oss bättre för att uppfylla våra åtaganden att minska utsläppen efter 2008 och, låt oss hoppas det, spela rollen som pionjärer gentemot andra kontinenter.
Systemet med förberedelse vilar på gratis tilldelning av utsläppsrätter till fem tusen stora företag inom känsliga sektorer.
Dessa utsläppsrätter går att handla med på gemenskapsnivå, och på så sätt blir det möjligt för aktörer som sparat på rättigheter att dra nytta av de återstående rättigheterna genom att sälja dem till dem som behöver dem.
Vi kan godkänna dessa bestämmelser, men vill samtidigt understryka att gratis tilldelning av utsläppsrätter inte kan fortsätta efter 2008, eftersom målsättningen, utöver förberedelserna, måste vara att se till att den dolda kostnad som dessa utsläpp låter samhället stå för betalas i sin helhet och inte bara delvis vid överföringarna.
När det gäller förbehåll kommer vi att betona att det föreslagna systemet till att börja med tillämpas enbart på koldioxid, men att det för att undvika snedvridningar är önskvärt att redan nu fundera över möjligheterna att, utan alltför stora dröjsmål, utvidga det till att omfatta samtliga växthusgaser.
Den ursprungliga tilldelningen av utsläppsrätter bör också harmoniseras från och med 2008 enligt ett kommittéförfarande vars närmare omständigheter och kriterier man har svårt att förstå; allt detta förefaller oss alltför luddigt och borde preciseras.
Systemets allmänna princip förefaller ändå bra, och vi kommer att stödja betänkandet från Moreira Da Silva.
