# ID: svediakorp-gov429374
# author: Kauppi (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-10-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FI
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 666
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, bästa kolleger!
Dagens omröstning gäller direktivet om handeln med utsläppsrätter i Europa.
Europeiska unionen har i Kyotoprotokollet om klimatförändringar åtagit sig att minska sina växthusgaser.
Kommissionen har nu utarbetat ett preliminärt förslag angående regleringen av handeln med utsläppsrätter mellan europeiska företag.
Förslaget fastställer utsläppskvoter för vår energidominerade industri, vilka minskas årligen i enlighet med målsättningarna i Kyotoprotokollet.
Det är självklart att vi inom Europeiska unionen vill bära vår andel när det gäller att förbättra miljöns tillstånd och minska de globala utsläppen.
Jag stöder idén om en global utsläppsmarknad som ett sätt att minska utsläppen av växthusgaser.
Utsläppsmarknaderna skulle med den naturliga effektivitet som präglar en marknad styra minskningarna dit där det är billigast att reducera utsläppen.
Det totala priset för klimatpolitiken skulle då även förbli lågt för EU: s del.
Kommissionens förslag innehåller dock flera problemområden som kräver förändringar.
På grund av kostnaderna i samband med utsläppsminskningarna blir konkurrenskraften i EU-ländernas industrier lidande jämfört med de länder som stannar utanför Kyotoprotokollet.
Det finns en uppenbar risk att vi i stället för verkliga utsläppsminskningar råkar ut för globala utsläppsläckage, när europeiska anläggningar flyttar över sin verksamhet till sådana stater som stannat utanför fördelningen av utsläppen i enlighet med Kyotoprotokollet.
Den mängd utsläppsrätter ett enskilt företag blir tvunget att köpa beror på hur man genomdriver den ursprungliga fördelningen.
Den ursprungliga fördelningen bör absolut vara gratis.
En avgiftsbelagd fördelning baserad på auktionsförfarande skulle belasta företagen inom EU med extra kostnader som de konkurrenter på den internationella marknaden som står utanför EU inte skulle ha.
Vid den ursprungliga fördelningen får man inte bestraffa företag som tar hand om sina egna utsläpp på ett effektivt sätt, och man måste ta hänsyn till sådana åtgärder som företaget redan vidtagit.
Till exempel har man i mitt hemland Finland redan i över ett decennium frivilligt reducerat koldioxidutsläppen.
Åttiofem procent av industrin och kraftverken har redan ingått ett frivilligt energibesparingsavtal med staten.
Vid den ursprungliga fördelningen bör man även ta hänsyn till vilka reella tekniska och ekonomiska förutsättningar företaget har att begränsa utsläppen.
Till exempel får stålindustrin som verkar på min hemort inte hamna i en ofördelaktig situation enbart av den orsaken att det är omöjligt att framställa stål utan att det uppstår en viss mängd koldioxidutsläpp.
Inom stålindustrin används kol inte till energiproduktion utan som en del i produktionsprocessen.
Utsläppen har effektivt kunnat minskas genom investeringar i modern teknik.
Därför har jag tillsammans med mina gruppkolleger ingivit ett ändringsförslag som gör det möjligt att utesluta kolprodukter ur utsläppskvoten upp till den gräns som kan uppnås med hjälp av bästa tillgängliga teknologi.
Kommissionens förslag till direktiv innebär ett större problem för Finland än för många andra länder.
De branscher som omfattas av direktivet står för en stor del av utsläppen, en större del av utsläppen än i andra länder.
Finland har å andra sidan bara få utsläppsrätter att fördela, eftersom den nationella målsättningen är stram, det vill säga en liten kvot för de totala utsläppen.
Detta är inte fallet för länder som inte har några åtaganden och där klimatmålet till och med tillåter en ökning av utsläpp.
Fastän utsläppshandeln i teorin är ett kostnadseffektivt sätt att minska utsläppen, får förslaget till direktiv inte skapa sådana begränsningar för handeln som omintetgör dess fördelar.
I teorin är handeln med utsläppsrätter till störst nytta för dem vars egna åtgärder för att minska utsläppen är dyrare än att köpa utsläppsrätter av andra.
I praktiken beror dessa effekter dock på hur fördelningen av utsläppsrätter till privata anläggningar sker, det vill säga hur stort antal utsläppsrätter anläggningarna blir tvungna att köpa och vilket marknadspriset för utsläppsrätterna är.
En fara som man noggrant bör beakta i den fortsatta beredningen av förslaget är risken för snedvridning i konkurrenssituationen inom samma industribransch, såväl inom EU som i den globala konkurrensen.
