# ID: svediakorp-gov429372
# author: Blokland (EDD). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-10-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 699
# sentences: 35
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Under de senaste månaderna har vi inom parlamentet, och även utanför, varit vittnen till en hetsig debatt om växthuseffekten.
Utgör användande av fossila energikällor och den höjda koncentrationen av koldioxid i atmosfären en allvarlig fara, eller är det bara tomt prat?
Aktuell forskning visar ju att människans utsläpp av koldioxid spelar en begränsad roll och att handel med utsläppsrätter i begränsad utsträckning kan bidra till att minska dessa utsläpp, men att det inte leder till en verklig lösning av problemet.
Är handel med utsläppsrätter då att bygga luftslott?
Enligt min uppfattning är det inte det.
Den taktik där man hävdar att minskningen av koldioxidutsläppet endast är av begränsad betydelse för att minska växthuseffekten är enligt min åsikt felaktig.
Om det verkligen visar sig att det går att minimera människans förorsakande roll i fråga om växthuseffekten har handeln med utsläppsrätter åtminstone åstadkommit en sak, och det är att vi måste använda våra naturresurser på ett mer medvetet och sparsamt sätt.
I och med det har vi uppnått en andra, förmodligen obestridlig, målsättning, nämligen att vi, om vi vill kunna fortsätta att under en lång tid använda oss av sådana naturresurser som stenkol, petroleum och naturgas, måste lära oss att använda dessa på ett ansvarsfullt sätt.
Ett mer sparsamt användande av naturresurser innebär att använda dem på ett annat sätt än vi gör nu.
Vi måste alltså förfara annorlunda i jämförelse med vårt nuvarande förbrukningssätt.
Det är därför mycket viktigt att också visa detta i tilldelningsmetoden för utsläppsrätterna.
Det är anledningen till att vår grupp tillsammans med PPE-DE-gruppen har lagt fram ändringsförslag för att få med ett sorts riktmärke i direktivet.
Jämförelse av energiförbrukningen för att fastställa tilldelningen av utsläppsrätterna är en extra stimulans för företag att vidta åtgärder för att minska energiförbrukningen.
På det sättet erbjuds industrin möjligheten att genom jämförelse, sinsemellan och historiskt, arbeta på ett innovativt sätt för att minska koldioxidutsläppet genom energiförbrukning.
Detta är en större stimulans än att införa en energibeskattning, och det lägger också ett visst samhällsansvar hos företagare och industri.
Alla förslag som har lagts fram under den senaste perioden för att mildra direktivet och begränsa räckvidden är därför inga konstruktiva bidrag till en bättre energipolitik.
Tvärtom.
Om man utgår ifrån tanken att vissa länder inte ratificerar Kyoto-protokollet försöker man på det sättet att begränsa den egna insatsen för att inte behöva känna av någon ekonomisk skada.
Att denna tanke kommer av ett felaktigt antagande behöver inte förklaras närmare.
Minskad energiförbrukning är ju en meningsfull målsättning även utifrån ett ekonomiskt perspektiv.
Det är därför tyvärr många ändringsförslag som har lagts fram som, om de blir antagna, på ett allvarligt sätt skulle hämma effekten av instrumentet handel med utsläppsrätter.
Det har visat sig vid omröstningar i de olika utskotten att det finns många ändringsförslag som därför inte heller kommer att få tillräckligt stöd.
Jag syftar här på de ändringsförslag som syftar till att göra det obligatoriskt att lägga till ytterligare sektorer och till att godkänna många undantag från regeln.
Även ändringsförslag 97 om samförbränning av avfall bör förkastas, eftersom det gör den ojämna spelplanen för avfallsförbränningsanläggningar kontra samförbränningsanläggningar ännu större.
I fråga om den senare handlar det i motsats till den tidigare om faktiska produktionsprocesser för vilka inga undantag får gälla.
På det sättet blir direktivet onödigt invecklat.
Jag uppmanar er därför att inte stödja sådana förslag.
Herr talman!
Jag skall avrunda.
Lösningar för en bättre miljö att leva i och en bättre framtid är ofta inte självklara, i synnerhet inte i dagens ekonomiska klimat.
Men det är inte enbart det ekonomiska klimatet som är utslagsgivande i det här sammanhanget.
Vår roll som förvaltare av Guds skapelse ställer oss inför uppdraget att omhänderta jorden och dess resurser på ett bra sätt.
Enligt min bestämda övertygelse är det av avgörande betydelse för att engagera oss för ett hållbart användande av våra naturresurser.
Handel med utsläppsrätter får vara ett medel för detta.
