# ID: svediakorp-gov429370
# author: De Roo (Verts/ALE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-10-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 478
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Först och främst vill jag tacka kollega föredragande Moreira da Silva för det ytterst givande samarbetet.
Vi har från Europaparlamentets sida undertecknat Kyoto.
Det var bara fyra kolleger som röstade emot.
Men Kyoto innebär minus åtta procent och inte plus åtta procent.
Det kommer knappast att vara tillräckligt.
Utan europeiska åtgärder kommer våra femton regeringar inte att lyckas var och en för sig.
Ungefär åtta länder har nationell miljöskatt, men storindustrierna faller utanför de nationella miljöskatterna.
Och just här kan vi använda den europeiska handeln med utsläppsrätter.
Nästan 50 procent av de europeiska koldioxidutsläppen kommer att falla under denna.
I Förenta staterna har man haft många diskussioner om koldioxidhandel, men utan någon framgångsrik avslutning.
Förhoppningsvis kommer vi under de kommande månaderna att ta det historiska beslutet i Europa om att ta initiativ till att faktiskt förverkliga ett konkret system.
Detta fyller ett stort behov, för vi har under tio år talat om den europeiska energibeskattningen utan resultat.
Den har inte kommit till eftersom individuella regeringar, först Förenade kungariket och nu Spanien, röstade emot.
Den har heller inte kommit till av den anledningen att kommissionär Bolkestein har vägrat att sätta in en första grupp.
Denna handel med utsläppsrätter är egentligen den europeiska energibeskattningen i en annan skepnad.
Men det är ett system som rentav är bättre, ett bättre system än energi- / koldioxidskatten.
Det är bättre såväl från miljösynpunkt som från ekonomisk synpunkt.
Min grupp, Gruppen De gröna, har lyckats få två viktiga ändringsförslag antagna i utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor.
Det första är den utsträckta handen till Förenta staterna.
I Bonn, i juli förra året, talade vi i 2 1 / 2 timme med representanter för det amerikanska näringslivet.
De är mycket intresserade av att delta i ett internationellt system för koldioxidhandel.
De tror att även Förenta staterna kommer att delta när Bush inte längre styr landet.
Den andra punkten som vi har fått antagen är ett uppdrag till Europeiska kommissionen att utveckla förslag om att utvidga det här systemet till hushåll och trafik.
I synnerhet trafiksektorn är mycket viktig, för vi ser att våra nationella regeringar inte lyckas att minska koldioxidutsläppet i trafiksektorn.
Och det kommer att bli nödvändigt.
En punkt diskuteras fortfarande: tilldelningen av utsläppsrätterna.
Min grupp är för ett auktionssystem.
Vi har lagt fram en återhållsam kompromiss: utauktionering av endast 15 procent och 85 procent gratis.
Men till och med de 15 procent som utauktioneras borde vara en positiv signal till industrin, som började tidigt med att minska koldioxidutsläppet.
Om majoriteten av mina kolleger kommer att stödja detta ändringsförslag är min grupp nöjd till hundra procent.
