# ID: svediakorp-gov429366
# author: García-Orcoyen Tormo (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-10-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 535
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Politiken om klimatförändringar är en öppen process där alla medlemsstater har enats om några slutliga mål och erkänner vissa bestämda instrument för att förverkliga denna process.
Ett av dessa instrument är naturligtvis handeln med utsläppsrätter.
Genom detta direktiv, vars syfte är att harmonisera handeln med utsläppsrätter, framgår det tydligt och klart att initiativet har ett stort politiskt stöd.
Europeiska unionens ledarskap när det gäller att införa marknadsinstrument som utan tvivel kommer att förändra sättet att göra affärer på i Europa har återigen bekräftats.
Under arbetets gång har dock även svårigheterna kommit i dagen, särskilt de frågetecken som finns när det gäller konkreta och grundläggande punkter om hur man skall garantera att systemet blir framgångsrikt.
Att mekanismen är ny för de flesta medlemsstater leder till att de flesta tar itu med frågan genom att lära sig av erfarenheterna, och det finns olika åsikter om hur man bäst skall lyckas med genomförandet av direktivet.
Föredraganden, Moreira Da Silva, blev fullständigt överhopad av ändringsförslag, vilket å ena sidan återspeglar intresset för den här frågan, men som å andra sidan även visar på den tveksamhet detta instrument väcker, och föredraganden har fått göra stora ansträngningar för att förena de olika åsikterna om så centrala aspekter som fördelningsmetoder och frivilligt deltagande i systemet.
Jag tror att det hade varit lättare att ta itu med den här frågan genom att skilja på behandlingen av de två perioder som direktivet delas upp i.
Den första perioden bör framför allt ses som ett pilotprojekt, en inkörningsperiod, under vilken man anpassar marknaden, och från dessa erfarenheter drar man sedan de nödvändiga slutsatserna för att nå ett bredare och mer strikt genomförande i andra perioden.
Om vi vill att systemet skall bli framgångsrikt måste medlemsstaterna kunna agera med flexibilitet under den första perioden, vilket framför allt ger dem möjlighet att ta itu med kostnaderna för övergången utan att skada företagens konkurrenskraft och den inre marknaden.
Med tanke på detta mål och systemets framtida trovärdighet anser jag att man bör underlätta företagens deltagande så mycket som möjligt och låta medlemsstaterna vara flexibla i anpassningen under den första perioden, eftersom kostnaden för övergången som sagt skiljer sig påtagligt mellan medlemsstaterna.
Som man säger i mitt land, den som springer snabbast kommer inte alltid först fram.
I det här sammanhanget anser jag att ett tidigt beslut om fördelning - som öppnar för auktionering - inte är det mest lyckade, framför allt inte förslaget att 15 procent skall auktioneras ut under den andra perioden.
Man måste fastställa villkoren för den andra perioden mot bakgrund av erfarenheterna och resultaten från den första perioden.
När det gäller frivilliga åtaganden inom systemet anser jag att den kompromiss som föredraganden nått med hjälp av konceptet? opt in? är den lämpligaste, men det får inte medföra några risker för systemet.
Jag upprepar att detta direktiv hur som helst inte får ses som en sluten process, utan som en början på vägen; det måste förbättras och anpassas till de rådande förhållandena i medlemsstaterna under genomförandet.
