# ID: svediakorp-gov429349
# author: Stevenson (PPE-DE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-10-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 780
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Jag har äran att presentera detta betänkande på min kollega från fiskeriutskottet, Michael Holmes vägnar.
Ledamöterna kanske är medvetna om att Holmes nyligen har genomgått en större operation och jag är säker på att kammaren förenar sig med mig i att önska honom ett snabbt tillfrisknande.
För det första vill jag gratulera Holmes till hans utmärkta arbete med att sammanställa detta betänkande.
Vi behandlar detta ämne mot bakgrund av ett fiskebestånd som håller på att kollapsa i hela Europeiska unionen.
Vid det senaste världstoppmötet för hållbar utveckling i Johannesburg erkände förvisso länder från hela världen frågan om överfiske i internationella vatten.
De åtog sig att begränsa fisket till godtagbara nivåer och att vidta åtgärder för att återupprätta fiskebeståndet till 2015, en ståndpunkt som till fullo stöddes av kommissionär Fischler.
Han uttryckte förvisso åsikten att EU borde uppnå dessa mål långt före det datumet och han utlovade bestämda åtgärder mot olagligt och oreglerat fiske.
Det är därför som jag finner det vara besynnerligt och till och med förvånande att kommissionen gick med på rådets kompromiss i juni, vilken fullständigt banar väg för en tillämpning av totala tillåtna fångstmängder (TAC) och kvoter på djuphavsbestånd.
Även om detta bedömdes vara en av huvudpunkterna för det spanska ordförandeskapet enligt Arias Cañete, rådets tjänstgörande ordförande vid det tillfället, kräver det en närmare granskning.
Djuphavsbeståndet är inte till fullo utvecklat inom det vetenskapliga området.
Vi vet emellertid att dessa fiskar lever på oerhört djupa vatten - mer än 1 200 meter - och vi vet att de mognar långsamt, att de inte är fortplantningsdugliga förrän vid en ålder av minst 25 år.
Vi känner också till att de har en mycket låg fortplantningsförmåga och att det förekommer ungefär 87 olika fiskarter som simmar tillsammans i dessa oerhört djupa vatten, av vilka endast omkring åtta stycken är ätliga eller säljbara.
Till följd av detta vet vi att fiskare inom dessa vatten regelbundet dumpar omkring 90 procent av all den fisk som de fångar tillbaka i havet.
Av varje 100 ton fångad fisk, kastas 90 ton död fisk tillbaka i vattnet.
Att för första gången tillämpa TAC och kvoter för dessa djuphavsbestånd, som Holmes kraftfullt poängterar i sitt betänkande, kan framkalla en katastrof.
TAC och kvoter är den grundläggande orsaken till att två miljoner ton ätbar, färsk fisk årligen dumpas i havet inom EU.
TAC och kvoter kontrollerar endast vad som landar, inte vad som fångas.
Om kammaren i morgon röstar för en tillämpning av TAC och kvoter för dessa djuphavsbestånd, då kan jag med tillit förutspå att detta värdefulla fiske kommer att tillintetgöras, kanhända inom så kort tid som fem år.
Som det poängteras i Holmes betänkande, är en begränsning av fiskeansträngningen den enda möjligheten att reglera detta fiske på ett hållbart sätt, genom att ett fartygs fiskedagar till sjöss begränsas.
Om ett fiskefartyg inte befinner sig till sjöss så fiskar det inte, och om det inte fiskar så fångas inte fisken.
Det är det enda logiska och realistiska sättet att uppnå ett hållbart djuphavsfiske.
Det är också därför som detta tillvägagångssätt uppmuntras av forskare och av fiskesamfunden vilkas framtid dessa bestånds överlevnad är beroende av.
Dessutom är det nödvändigt att vi tillämpar stränga kontroller över vilken typ av fiskeredskap som används inom djuphavsfisket.
Drivgarn sprids ut på enorma djup på havsbotten, ibland sträcker de sig upp till 100 kilometer, och de lämnas sedan förankrade i dagar under den tid då moderfartyget återvänder till hamnen.
De kan åsamka omfattande skada på dessa ytterst sårbara arter.
Ibland kan dessa nät även bryta sig loss och fortsätta ett? spökfiske? under årtionden.
Dessa nät borde förbjudas.
På liknande sätt kan så kallade? rock hoppers?, vilka hoppar över hinder på havsbotten för att undvika att näten skall revas, orsaka enorma skador på ömtålig korall och undervattensberg vilka utgör en livsviktig del av det marina ekosystemet.
Vi kan inte tillåta att sådana ohållbara metoder okontrollerat får fortsätta.
Självfallet är inte dessa idéer populära i de medlemsstater vars inställning till fiske grundar sig på en kortsiktig profitjaktsfilosofi.
De bekymrar sig inte för den marina miljön, för hållbarheten, och inte heller för den omfattande socioekonomiska inverkan som kommer att bli följden om vi tillåter dessa fiskevatten att kollapsa.
Därför uppmanar jag kammaren att godta de ändringsförslag som Holmes har föreslagit i sitt betänkande och jag rekommenderar betänkandet till kammaren.
