# ID: svediakorp-gov429347
# author: Stauner (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-10-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 586
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kära kolleger!
Bedrägeribekämpning tycks inte bara utveckla sig till en ständig uppgift inom EU, utan kommissionen är också mycket fantasifull när det gäller medel och metoder.
Med detta meddelande om skydd mot bedrägerier genom heltäckande lagstiftning och i kontraktsförvaltningen - förvisso en högtravande titel - visar kommissionen återigen sin fantasipotential.
Det återstår att se om den anspråksfulla texten också håller vad den lovar.
Jag anser att man har fog för tvivel.
Sedan början av sin mandattid glänser denna kommission med storslagna verbala löften, som inte följs av några gärningar.
Trots kommissionens slogan om nolltolerans för bedrägerier och oegentligheter var de officiellt erkända bedrägerisiffrorna år 2000 högre än någonsin, och även år 2001 ligger de med 1,25 miljarder euro klart över genomsnittet för de tidigare åren.
Nu skall lagbestämmelser och fördrag avfattas på ett sätt som ger skydd mot bedrägerier.
De skall så att säga få en stämpel: Granskad och befunnen bedrägeriskyddad!
Jag undrar om detta är ett lyckokast.
Är det inte en självklarhet att texterna - såvida det över huvud taget är möjligt för några som helst texter - främjar lagenligt och inte lagstridigt handlande vid tilldelningen av EU-miljarderna?
Sysselsätter kommissionen inte härskaror av välutbildade och högt betalda tjänstemän, inte minst för att uppnå detta mål?
Därför anser jag att detta meddelande egentligen, om vi skall vara helt ärliga, är överflödigt, eftersom det nämligen kräver sådant som är självklart.
Facit blir för mig bara följande: Uppenbarligen går klockorna i kommissionen ändå annorlunda.
Uppenbarligen är det nödvändigt att med ett officiellt meddelande fastslå att man måste handla lagenligt och inte lagstridigt.
Jag anser att det är mycket betänkligt för ett organ som är de europeiska fördragens väktare.
Borde kommissionen inte här äntligen ta itu med de upptäckta bedrägerifallen och dra konsekvenserna av dem?
Vore det inte en framgångsrik metod?
Varför drar kommissionen exempelvis inte en tidigare kommissionär inför EG-domstolen med de medel som står till buds?
Det vore mer målinriktat, eftersom det skulle få en avskräckande effekt för framtiden.
Men nej, kommissionen ändrar i stället budgetförordningen för att få mindre öppenhet.
Den försöker dessutom att begränsa parlamentets kontrollrättigheter, och den har avskaffat den oberoende styrekonomen.
Alla dessa punkter hänvisas det till i kollegan Böschs betänkande, som jag för övrigt fullständigt stöder.
Beslutsamma kraftåtgärder är absolut nödvändiga, om man skall ha framgång med bedrägeribekämpningen.
Allt annat kan bara vara kompletterande åtgärder.
Nu vill jag i detta sammanhang inte gå in på kritiken av kommissionens bokföringssystem, även om det verkar vara illa beställt med en del där.
Men det är ändå sorgligt hur kommissionen fortfarande behandlar kritiker.
Den verkar ju inte ha lärt sig något.
Kollegan Bösch tog upp det, och jag vill upprepa det.
Exempelvis har man fråntagit en dansk tjänsteman hennes uppgifter.
Hon flyttas åt sidan, eftersom hon har påpekat vissa missförstånd.
Jag syftar på händelserna i Eurostat, som vi också nämner i betänkandet.
Trots denna kritik, på tyska skulle jag nästan säga att det förelegat tillräcklig misstanke - samarbetar kommissionen fortfarande med ett företag som agerar synnerligen dubiöst, som har fuskat sig till kontrakten och som inte gjort något bra arbete.
Här måste kommissionen reagera, annars kan man inte komma undan anklagelsen att liknande meddelanden är rena avledningsmanövrar!
