# ID: svediakorp-gov429331
# author: Savary (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-10-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 308
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, mina kära kolleger!
Mina känslor delas mellan beklagande och glädje när jag går in i denna debatt om inrättandet av Europeiska unionens solidaritetsfond.
Det beklagliga är att vi inte blev hörda efter de katastrofala stormarna i december 1999, en katastrof som i Frankrike och Europa har orsakat sår som fortfarande är mycket djupa.
Det glädjande är att Europeiska unionen äntligen medger att EU bör ingripa när unionsmedborgarna drabbas av nöd och tragedier både fysiskt och ekonomiskt, fast glädjen dämpas självklart av den tragedi som Tyskland och Centraleuropa har drabbats av och genomlevt.
Jag skulle särskilt vilja gratulera kommissionär Barnier och hans medarbetare och vår kollega Rolf Berend till en enastående reaktionsförmåga i den här frågan.
Detta betänkande hedrar både kommissionen och parlamentet, och hela Europeiska unionen, inte bara för att det blev snabbt utarbetat, utan också för att det är väl avvägt betänkande som erkänner katastrofens exceptionella karaktär och ger utrymme åt akuta insatser, flexibilitet och anpassningsförmåga.
Katastrofer kan vara tragiska och upplevas som tragiska oavsett omfattning, och eftersom vi äntligen upprättar ett system som gör att vi kan ingripa vid stora händelser bör vi också fundera på åtgärder i nödlägen, tragedier och naturkatastrofer av mer blygsam omfattning.
Det finns varken viktiga eller mindre viktiga dödsfall.
Och en förödelse kan varken vara betydande eller lämna oss oberörda.
Därför tar jag mig än en gång friheten att tacka kommissionär Barnier för att ha tagit upp detta och för att han uppmanade till att inrätta en civil säkerhetsstyrka för EU, inte ur ingenting utan på ett sådant sätt att vi kan placera och skicka ut civila räddningsarbetare till regioner i svårighet.
Dessa skulle ha unionens färger för att uttrycka vår solidaritet i ett nödläge.
