# ID: svediakorp-gov429312
# author: Coûteaux (EDD). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-10-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 570
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, mina damer och herrar företrädare för medlemsstaterna, mina herrar kommissionärer!
Tillåt mig att uttrycka min bestörtning över vissa av mina kollegers hårklyverier.
Situationen i Elfenbenskusten är nämligen så pass tydlig att vi spontant bör kunna enas om ett antal självklarheter.
Första självklarheten: Elfenbenskusten är en av de stater som förtjänar vårt mest aktiva stöd, eftersom landet visar många uppmuntrande tecken: en tillväxttakt på 3 procent, en relativt snabb utveckling mot demokrati - präglad av presidentval som överallt välkomnas som ett framsteg - och en process som innebär att politiska krafter bildas.
Denna process bör efter forumet för nationell försoning mynna ut i fullt demokratiska parlamentsval, som vi bör uppfordra den nuvarande regeringen att anordna så snart som möjligt.
Ja, Elfenbenskusten och dess president Gbagbo förtjänar att stödjas av alla europeiska stater som är måna om sina band med Afrika.
Jag förstår inte att man kan tveka, vilket oundvikligen leder till att man tillåter det värsta politiska alternativet eller inte låter sig beröras, något som säkerligen är lockande för många européer, är jag rädd, men som en fransman inte kan godta.
Andra självklarheten: Elfenbenskusten står inte på något sätt på randen till ett inbördeskrig.
Landet är utsatt för ett främmande angrepp som - om den yttre angriparen som vanligt utnyttjar gamla motsättningar mellan etniska grupper - framför allt bör analyseras geopolitiskt.
De så kallade upprorsmakarna är beväpnade, tungt beväpnade, av en eller flera främmande makter.
Situationen bör därför inte betraktas etnografiskt, och än mindre beklagas ur en humanitär synvinkel, utan analyseras geopolitiskt.
Och häri ligger den tredje självklarheten, som är avgörande, men som kanske också därför ofta döljs.
För kammaren är ofta okunnig om - eller blind för - den geopolitiska aspekten på många frågor.
I dag är Afrika den kontinent som i störst utsträckning har undsluppit det världsomspännande imperiets inflytande.
Skälen till detta är historiska och har att göra med dels de band som flera europeiska nationer har utvecklat med Afrika, dels en rädsla som Washington ofta har stoppats av, nämligen rädslan för att en destabilisering av regimerna skulle spela Sovjetunionen i händerna.
Men sedan den ryska makten föll samman försöker imperiet utsträcka sitt inflytande på denna kontinent, som både är den rikaste - åtminstone delvis - och tyvärr den sköraste av alla världsdelar.
Därför har vi fått se flera framstötar i Ekvatorialafrika, som tidigare var belgiskt, och vidare i de länder som har en kust längs Guineabukten, som är mycket rik på olja.
Nu utnyttjar man ambitionerna hos en person av osäker nationalitet, en person som i alla fall har bott i Förenta staterna under större delen av sitt liv, för att destabilisera ett land där situationen har stärkts från år till år och därmed blivit en viktig partner för Europa.
Det är denna anknytning, detta band, som man vill förstöra.
Mina kära kolleger!
Vi måste vara bestämda när det gäller Europas verkliga intressen.
Frankrike måste ha modet att göra det.
Alla europeiska länder måste ansluta sig till Frankrike och stödja Elfenbenskustens lagliga och demokratiska regering.
Det Frankrike gör i Afrika gör det nämligen inte för sin egen skull, utan för hela Europa.
