# ID: svediakorp-gov429308
# author: Carlotti (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-10-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 715
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Sedan statskuppen den 19 september befinner sig råder en förvirrad militär situation i hela den norra delen av Elfenbenskustens territorium.
I detta ögonblick pågår militära operationer och strider rasar i Bouaké, varför man kan ana det värsta för civilbefolkningen, som är instängd mellan två stridshärdar.
Mina kära kolleger!
Vi är oroliga för folket i Elfenbenskusten.
Det har tagits som gisslan av de stridande parterna och betalar för denna kris med sin frihet och ibland med sina liv.
Vi är oroliga för Elfenbenskusten, som riskerar att än mer avlägsna sig från den modell vi så ofta har lovordat.
I dag är landet splittrat, samhället står i lågor och i blod.
Vi är dessutom oroliga för Afrika och afrikanerna.
Hela regionen riskerar nämligen att vackla, en region där man redan har drabbats av alltför många krig och mänskliga tragedier, och där väpnade gäng och olaglig handel av alla de slag är en smärtsam verklighet.
En sådan utgång verkar för övrigt inte helt främmande med tanke på den nuvarande destabiliseringen i Elfenbenskusten.
Att destabilisera Elfenbenskusten är att lägga grunden till en kris som går att jämföra med krisen i området kring de stora sjöarna eller i Kongo, kriser som i många år har trasat sönder de centrala delarna av denna kontinent.
Denna kris gör oss därför oroliga, bedrövade.
Men den förvånar oss också.
Den inträffar i ett ögonblick då Laurent Gbagboregimens ansträngningar började ge resultat i två viktiga frågor för landet.
Först och främst när det gäller den nationella försoningen, med det stora forum som organiserades 2001 och den nationell enhetsregering som bildades efter valet i juli 2002 och som sammanförde de största politiska krafterna.
För det andra när det gäller den ekonomiska och sociala återuppbyggnaden, med grundläggande sociala reformer som gratis skola och allmän sjukförsäkring.
Men för att gå vidare på denna väg behöver Elfenbenskusten fred.
EU måste trycka på för en förhandlad lösning och en fredlig väg ut ur krisen.
Unionen måste använda alla sina medlingskrafter för att stödja dessa ansträngningar och glädjas åt de åtgärder som vidtagits under ledning av Ecowas.
Dessa försök har för tillfället misslyckats, men det är också svårt att kräva att en laglig regering skall förhandla med väpnade rebeller som jämbördiga parter.
Vad som står på spel i dag är att bevara Elfenbenskustens territoriella enhet, med respekt för den konstitutionella lagligheten.
Vi måste framför allt se till att en eventuell medlingsstyrka som skickas till området inte grundlägger en faktisk delning av landet.
Den socialdemokratiska gruppen stöder också idén om att skicka en parlamentarisk delegation - det säger jag till mina kolleger i parlamentet - för att uttrycka vårt stöd för de demokratiskt valda institutionerna och för att möta de olika politiska krafterna i Elfenbenskusten.
Men för att kunna fullfölja arbetet med att befästa demokratin i Elfenbenskusten måste president Gbagbo mycket snabbt ta initiativ till att inleda en förhandling med alla politiska och sociala krafter i sitt land.
Förhandlingen bör framför allt handla om de konstitutionella blockeringar som försenar den nationella försoningen.
Konstitutionen från 2000 uppfyller inte detta krav; den tillåter inte alla politiska riktningar att uttrycka sig och förbjuder fortfarande Ouatara att kandidera till presidentposten.
Den föreskriver ingen möjlighet att upplösa nationalförsamlingen i händelse av en allvarlig kris, vilket kan bana väg för en mycket våldsam politisk reaktion.
President Gbagbo måste slutligen återuppliva dialogen för att utan förbehåll och tvetydigheter återuppta insatserna för nationell försoning.
Detta är nödvändigt i ett land som i åratal har söndrats på grund av en manipulering med begreppet? ivoriansk?, ett land som har nästan 30 procent utlänningar.
Beslutet att utvisa 500 000 burkinier, vilket aviserades i söndags i Elfenbenskustens nationella television, är ett oacceptabelt avsteg som måste fördömas med kraft.
Man bör också fördöma angreppen på utlänningar som bor i landet.
Mina kära kolleger, herr kommissionär Barnier!
I dag behöver Elfenbenskusten och Laurent Gbagbos lagliga regering det bestämda stöd från Europeiska unionen som ni talade om och som jag kommer att stödja med stor beslutsamhet och med alla mina krafter.
