# ID: svediakorp-gov429306
# author: Barnier (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-10-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 569
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Fru talman, mina damer och herrar ledamöter!
Precis som alla andra EU-institutioner följer kommissionen, vilket ni säkert förstår, med stor uppmärksamhet händelseutvecklingen i Elfenbenskusten sedan det militära upproret inleddes den 19 september i år.
Unionen har fördömt ifrågasättandet av den institutionella lagligheten, vilket har pågått i Elfenbenskusten i tre veckor nu.
Samtidigt har EU hävdat att man måste hitta en politisk lösning som inte utesluter någon av de berörda parterna.
Denna lösning bör gå i samma anda som den nationella försoningsprocessen, som Elfenbenskusten inledde efter de allvarliga oroligheterna under 2000 och som unionen stödde både principiellt och ekonomiskt.
För det tredje har ordförandeskapet framhållit att unionen lägger största vikt vid respekten för mänskliga rättigheter.
Kommissionen stöder president Gbagbo och hans lagligaregering, som bägge är valda i demokratiska val.
Men sedan unionens uttalande offentliggjordes den 24 september döljer vi inte det faktum att oron växer, både när det gäller utsikterna till en politisk lösning och när det gäller respekten för mänskliga rättigheter.
Kommissionen välkomnade självklart med stort intresse resultaten av det extra möte som Västafrikanska staters ekonomiska gemenskap (Ecowas) höll i Accra.
Inrättandet av en kontaktgrupp bestående av sex statschefer, som skall ha i uppdrag att medla mellan regeringen och rebellerna, gör att man kan hoppas på möjligheten till en fredlig lösning som skulle förhindra blodbad och varaktiga söndringar, som oundvikligen följer av markstrider.
Detta arbete måste stödjas.
Med tanke på att president Gbagbo och rebellerna principiellt har meddelat kontaktgruppen att de går med på eldupphör råder viss optimism om att ett eldupphöravtal skall kunna antas, trots att ingenting undertecknades den 4 oktober.
För ögonblicket har det inte blivit något resultat och regeringsstyrkorna återupptog striderna mot rebellerna i Bouaké redan söndagen den 6 oktober.
Medlingsgruppen, som vi i förbigående sagt vill hedra för dess tillgänglighet, tålamod och ansvarskänsla, har inte dolt sin stora besvikelse och irritation över Elfenbenskustens regering och dess beteende.
Den andra punkten i unionens uttalande av den 24 september är de bägge parternas respekt för mänskliga rättigheter, vilket än en gång ger anledning till ökad oro.
Rebellernas beteende har gått och går i fel riktning, framför allt när det gäller attacker mot egendomar.
När det gäller regeringen ökar angreppen mot medlemmar av oppositionen och tecknen på främlingsfientlighet, i så pass hög grad att det börjar bli oroväckande.
Omständigheterna kring general Gueis och hans makas död och dödsfallen bland hans familjemedlemmar och närstående väcker minst sagt misstänksamhet.
Angreppen och hoten mot Ouatara, hans närstående och många ledare i hans parti (Republikansk samling) skadar varaktigt den nationella försoningsprocessen.
Förkastandet av det utländska blir också alltmer påtagligt.
Fru talman, mina damer och herrar ledamöter!
Ni får inte ta missta er på dessa påpekanden.
Elfenbenskustens institutionella laglighet måste få ett bestämt stöd från världssamfundet.
Men detta stöd får vara varken blint eller ovillkorligt.
Fru talman!
Tillåt mig att avslutningsvis framföra en önskan om att parlamentet använder sitt inflytande, genom den prestige som parlamentet åtnjuter hos myndigheterna i Elfenbenskusten, för att se till att övertyga dem om att vägen till en fredlig lösning är den enda förnuftiga och hoppfulla vägen, vilket kommissionen också anstränger sig för.
