# ID: svediakorp-gov429296
# author: Morillon (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-10-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 542
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, herr rådsordförande, fru kommissionär!
När vi på rekommendation av Raimon Obiols skall ge vårt samtycke till förslaget till associeringsavtal med Demokratiska folkrepubliken Algeriet, gjorde utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik bedömningen - genom utskottets ordförande Elmar Brok och med samtycke från utskottets presidium - att vi i dag behöver föra en debatt så att vi i morgon kan anta en resolution, som jag hoppas kommer att stödjas av en mycket bred majoritet i kammaren.
Herr rådsordförande, fru kommissionär!
Genom att gå tillväga på detta sätt har vi kunnat få svar på våra viktigaste frågor, men det får under inga omständigheter tolkas som ett försök till inblandning i Algeriets inre angelägenheter, och i synnerhet inte som ett uttryck för förakt för dess kultur och identitet.
Debatten ligger tvärtom i linje med parlamentets engagemang - som Raimon Obiols påminde om - för ett privilegierat partnerskap med Maghrebländerna baserat på ömsesidig respekt och en allt starkare insikt om vår ödesgemenskap.
Det var detta som jag och Daniel Cohn-Bendit fick en mycket bred majoritet i kammaren att godkänna före sommaren, som medföredragande till ett initiativbetänkande om Arabiska Maghrebunionen.
I denna debatt skulle jag i dag vilja trycka på tre punkter, som delvis redan har behandlats.
För det första: den dag vi skall ge vårt samtycke sammanfaller med den dag då Algeriet genomför lokala val, som är avgörande för framtiden.
Ni anspelade på detta, herr rådsordförande.
Man får önska att detta val bidrar till lugn och inte nya våldsutbrott, som många fruktar i dag, särskilt i Kabylien, eftersom de skulle tjäna som förevändning för nya repressiva åtgärder.
Den andra punkten är att vi hyser stora förhoppningar på att Europeiska unionens stöd kommer att lösa en av landets största svårigheter - vilket är en av förväntningarna på vad detta avtal skall leda till - nämligen arbetslösheten bland ungdomar och de frustrationer som den nödvändigtvis orsakar.
Herr rådsordförande!
Ni talade i det här sammanhanget om att man måste utveckla investeringarna och ni uppmanade européerna att investera.
Vi tror faktiskt att detta är en av de ytterst viktiga vägar som avtalet bör möjliggöra.
Men i dag vill vi uppmärksamma de algeriska myndigheterna på det faktum att formaliteterna för godkännande sannolikt är något för byråkratiska och inte särskilt uppmuntrande för europeiska investerare.
Detta talade jag om för våra algeriska kolleger redan när jag träffade dem i förra veckan, men jag ville upprepa det i dag.
Den tredje punkten: vi måste slutligen hoppas på att detta avtal medverkar till att utveckla och stärka det regionala samarbetet, vilket ni också talade om, herr rådsordförande, och att det därmed bidrar till en omstart för processen att bilda Arabiska Maghrebunionen.
Denna process är tyvärr blockerad i dag, eftersom det saknas politiska utsikter till en lösning på problemet i Västsahara.
Också på denna punkt tror jag det vore värdefullt att be de algeriska myndigheterna att anstränga sig mer för att hitta en lösning som gör att alla berörda parter kan rädda ansiktet, självklart med de kompromisser som krävs.
