# ID: svediakorp-gov429295
# author: Diamantopoulou (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-10-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 942
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Det avtal som undertecknats av Europeiska unionen och Algeriet utgör starten för en ny era i förbindelserna oss emellan, och som Brok helt korrekt säger, behöver Algeriet Europa och Europa behöver Algeriet inom ramen för Europa-Medelhavssamarbetet.
Jag skulle vilja kommentera tre viktiga punkter, som svar på de frågor som Brok tog upp.
Den första gäller de ekonomiska och politiska reformer som kan underlättas genom detta avtal, den andra gäller människors rörelsefrihet och den tredje gäller de mänskliga rättigheterna.
Angående den första frågan, ur politisk synvinkel, beslutade Algeriet 1989 att anta en konstitution som tillåter ett flerpartisystem.
För närvarande är demokratin inte särskilt etablerad, och det politiska livet är avskilt från det civila samhället.
Algeriet har en plikt att förbättra situationen, och mer exakt, att se till att det finns en verklig uppdelning mellan den verkställande, lagstiftande och rättsliga makten och en öppen rösträkning.
Den politiska dialog som föreskrivs i associeringsavtalet kommer att ge en värdefull ram för utbyte av åsikter och erfarenheter i denna fråga.
Ur ekonomisk synvinkel medger associeringsavtalet ett gradvis införande av ett gemensamt frihandelsområde mellan Algeriet och Europeiska unionen, och uppmanar den algeriska regeringen att genomföra de nödvändiga reformerna.
Liksom det betonas i resolutionen måste Algeriet börja med att tillfredsställa vissa grundläggande behov hos folket, som till exempel rinnande vatten, boende och sjukvård, annars kommer det uppenbarligen att vara omöjligt att gå vidare med andra reformer, eftersom landet inte kommer att ha folkets samtycke.
På samma sätt måste Algeriet gå över till och underlätta övergången från den nuvarande planekonomin till en marknadsekonomi.
Denna reform behövs ändå sedan länge i Algeriet, eftersom den kvävande planekonomin har nått sina gränser.
Men nu har landet, med hjälp av detta avtal, en möjlighet att anta ekonomiska reformer som i grunden kommer att rätta till de ekonomiska snedvridningarna och de sociala skillnaderna.
Övergången till en marknadsekonomi kommer att kräva samråd med företagssammanslutningar och fackföreningar, och kommer att vara inriktad på att förbättra den rättsliga ramen för företagande och investeringar, genom att reformera banksystemet och avskaffa korruptionen.
Regeringen godkände nyligen ett program med 7 miljarder US-dollar i denna riktning, som omfattar en stor del av dessa frågor.
Återigen kommer det stöd som Europeiska unionen ger i enlighet med Meda-programmet att komplettera detta program, med tanke på dess tre grundläggande målsättningar, som är de följande: För det första, att stärka marknadsekonomin; för det andra, att utveckla mänskliga resurser; och för det tredje, att befästa rättssäkerheten och uppfylla vissa krav.
Den andra punkten rör fri rörlighet för personer.
Enligt avtalet är Europeiska unionen ansvarig för att finna sätt att förenkla viseringsförfarandet, som Frederiksen nämnde, särskilt för de människor som är tillämpar det.
Detta är ett rimligt krav från Algeriets sida.
Associeringsavtalet kan inte bara handla om att inrätta ett frihandelsområde, utan måste också göra det lättare för människor att resa åt båda hållen.
Jag skulle vilja påpeka att denna strävan berör laglig förflyttning och inte på något sätt motsäger slutsatserna från Sevilla om att stoppa olaglig invandring.
Det avtal som undertecknats är helt i linje med riktlinjerna från Sevilla där det föreskrivs ett särskilt samarbete om olaglig invandring och återvändande för olagliga invandrare.
Den tredje frågan är klausulen om mänskliga rättigheter, som är grundläggande för associeringsförfarandet.
Kommissionen medger att Algeriet har drabbats av tragisk terroristverksamhet under de senaste tio åren, och vi ger den algeriska regeringen allt stöd vi kan i dess kamp mot terrorismen, men vi anser också att kampen mot terrorismen inte på något sätt är en ursäkt för att kränka de grundläggande rättigheterna.
Anknytningen till Barcelonaprocessen medför ett gemensamt åtagande att följa vissa grundläggande demokratiska regler och värderingar.
Vår huvudsakliga angelägenhet inom detta område gäller de personer vars vistelseort är okänd, och här finns det allvarliga hinder som måste övervinnas både av deras familjer och av de icke-statliga organisationerna, som ofta möts av myndigheternas metoder att försena saker och ting.
Jag tror att tillämpningen av klausulen om mänskliga rättigheter kan hanteras både på ett kompletterande sätt och konkret.
På ett kompletterande sätt, genom en politisk dialog, som måste bygga på mänskliga rättigheter, och påtagligt, skulle jag vilja säga, från Europeiska unionens sida genom att vi använder ett tydligare och mer konkret språk med färre undanflykter.
En punkt på dagordningen för den politiska dialogen är frågan om Kabylien.
Vi hoppas kunna inleda en dialog med representativa organ, och vi välkomnar den försonande inställning som nyligen intogs i frågan om det officiella erkännandet av tamazight som nationellt språk.
Europaparlamentet är villigt, vilket vi redan har uppgett, att utveckla en dialog med det algeriska parlamentet, och detta kommer att vara avgörande för informationsutbytet, de gemensamma ståndpunkterna och intresset på båda sidor.
Till skillnad från vad som anges i förslaget till resolution, anges betydelsen av detta tydligt i artikel 99 i avtalet, och kommissionen kommer att göra sitt yttersta för att underlätta denna typ av dialog.
Mer allmänt stöder kommissionen helhjärtat parlamentets godkännande av detta avtal, som inte under några omständigheter får ses som en blankocheck för den algeriska regeringen.
Avtalet är ett sätt att uppmuntra denna regering att fortsätta med de politiska, ekonomiska och sociala reformer som den har inlett, i grunden för att förbättra det algeriska folkets öde.
