# ID: svediakorp-gov429281
# author: Schmid, Herman (GUE/NGL). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-10-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 348
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Låt mig säga några ord om sysselsättningsstrategin.
För det första är jag glad över att både kommissionen och rådet så tydligt knyter an till och försvarar Lissabonstrategin med dess klara mål, med tal om ekonomisk tillväxt, full sysselsättning och sociala hänsyn som balanserar varandra.
Det är mycket viktigt med balans i sysselsättningspolitiken, där det finns olika intressen sida vid sida med varandra.
För det andra är det bra att kommissionen så tydligt talar om implementeringsperspektivet när det gäller sysselsättningsstrategin.
Vi har haft problemet att det har funnits många goda tankar, men att det har varit si och så med förverkligandet i medlemsländerna.
Det är viktigt att den europeiska sysselsättningsstrategin förenas med de nationella sysselsättningspolitikerna.
I det sammanhanget är parlamenten en nyckelfaktor, eftersom de beviljar budgeten till de nationella sysselsättningsstrategierna.
Jag tycker därför att det var fint att Hjort Frederiksen, liksom kommissionen, betonade parlamentens roll.
Jag skulle dock vilja ha en precisering.
Det är bra att parlamentets roll skall utökas.
Skall parlamenten få lov att diskutera, skall de få lov att besluta?
Parlamenten beslutar ju om nationell sysselsättningsstrategi.
Finns det någon annan europeisk annorlunda sysselsättningsstrategi som parlamenten inte bör få besluta om?
Detta är en konkret fråga.
Jag vill också ta upp det som Diamantopoulou sade och som jag har hört tidigare, nämligen betydelsen av stabilitet när det gäller riktlinjerna.
Jag kan förstå det önskemålet, och jag delar helt uppfattningen att det skall finnas stabilitet i målsättningarna.
Riktlinjerna handlar också om medel.
Att medlen skall vara så stabila är jag dock litet mera tveksam till.
Jag tror att man måste vara verklighetsnära, att man måste söka konkreta former.
Låt mig avslutningsvis säga att både utvidgningsprocessen med dess mycket speciella problem i anslutningsländerna och den nya växande arbetslösheten utgör nya utmaningar som kräver att vi har känsla för verkligheten.
Man får då inte säga att medlen måste vara ytterst stabila och oföränderliga år från år.
