# ID: svediakorp-gov429269
# author: Hjort Frederiksen (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-10-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DA
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,743
# sentences: 77
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(DA) Herr talman, fru kommissionär, ärade ledamöter, mina damer och herrar!
Det är en stor ära för mig att få tillfälle att tala i Europaparlamentet om vad som gäller beträffande översynen av den europeiska sysselsättningsstrategin.
Sysselsättningspolitiken berör något av det mest grundläggande för oss människor, nämligen vårt arbete.
I bibeln står det att du skall tjäna ditt bröd i ditt anletes svett.
Men arbetet har också många andra funktioner att fylla.
Det är på arbetsplatsen vi tillbringar större delen av vår vakna tid.
Det är här vi knyter många kontakter med andra människor, och det är ofta dem vi saknar mest om vi förlorar vårt jobb.
En stor arbetsmarknad och företagens sociala ansvar är exempel på vad som skall bidra till att göra Europa till en drivande kraft.
Arbetsmarknaden kan alltför ofta jämföras med en centrifug, där alldeles för många hamnar i utkanten.
Vi måste genom att utbyta idéer komma fram till hur vi kan undvika detta.
Vi står även i Europa inför en rad gemensamma utmaningar som vi måste lösa om vi skall kunna bevara den europeiska sociala modellen, där vi förenar ekonomisk effektivitet med tillfredsställande system för social trygghet och förenar marknadsekonomin med välfärdssamfundet.
Utvidgningen av Europeiska unionen som omfattar en rad öst- och centraleuropeiska länder innebär - med eller utan övergångsordningar - fri rörlighet för arbetskraften i den nya och större unionen.
En del länder - däribland även Danmark - har valt att tillåta fri rörlighet från medlemskapets första dag.
Ur Danmarks synvinkel innebär detta inte några problem.
Vi betraktar i stället de nya medlemsstaterna som en resurs.
Den viktigaste uppgiften inför årsskiftet är att uppnå enighet om ramarna för översynen av sysselsättningsstrategin.
Därefter tar vi under 2003 upp diskussionen om den egentliga strategin och de olika riktlinjerna.
Ordförandeskapet anser det vara mycket viktigt att man för en genomgripande diskussion innan man utarbetar en ny reviderad sysselsättningsstrategi.
Det är i detta sammanhang betydelsefullt att alla relevanta aktörer kommer till tals.
Vi vill se till att diskussionen får tillräckligt med utrymme och enades därför om vikten av att dels låta frågan utgöra en central punkt i det danska ordförandeskapets program på det sysselsättningspolitiska och socialpolitiska området, och att dels ta upp översynen av strategin redan vid rådets första formella möte.
Detta är bästa sättet att så tidigt som möjligt sända kommissionen en tydlig signal.
Myndigheterna i de olika länderna spelar naturligtvis en viktig roll för utvärderingen.
De har ansvarat för genomförandet och övervakningen av strategin alltsedan den infördes 1997.
De har därför många värdefulla förstahandserfarenheter när det gäller styrkor och svagheter med den nuvarande strategin.
Kommissionen är naturligtvis en annan viktig källa när det gäller erfarenheter och resultat från de första fem åren.
Under årens lopp har dock även andra aktörer skaffat sig relevanta erfarenheter som man bör ta hänsyn till i samband med den pågående utvärderingen.
Självfallet gäller detta inte minst Europaparlamentet.
Jag har i detta sammanhang noterat de synpunkter som utskottet för sysselsättning och socialfrågor offentliggjorde i mitten av september.
Jag kan i stor utsträckning instämma i de synpunkter som framförs såväl avseende kärnfrågorna i den reviderade strategin som avseende önskemålen om övervägande av hur samarbetet mellan de olika aktörerna skall kunna vidareutvecklas.
Slutligen vill jag nämna de nationella och europeiska parterna på arbetsmarknaden, vilka som aktiva medaktörer även kan bidra med viktiga iakttagelser.
Översynen av den europeiska sysselsättningsstrategin fanns med på rådets dagordning i Luxemburg i går.
Därför är det i högsta grad aktuellt att punkten skall stå med på föredragningslistan för debatten här i dag.
Kommissionen utvärderar i sitt meddelande som bekant erfarenheterna av sysselsättningsstrategin under de första fem åren.
Det innehåller en allmän bedömning av de resultat man uppnått på de europeiska arbetsmarknaderna och här anges de viktigaste frågorna i samband med en revision av strategin.
Meddelandet utgör en viktig utgångspunkt för den diskussion som just nu pågår i olika forum.
Förutom meddelandet förelåg inför rådets möte ett gemensamt yttrande från utskottet för sysselsättning och socialfrågor respektive Kommittén för ekonomisk politik, i vilket de redogör för sin bedömning av de viktigaste principerna för en reviderad strategi.
Önskemålet från ordförandeskapets sida har hela tiden varit att de skulle kunna lägga fram ett gemensamt yttrande
Vi anser att ett gemensamt yttrande, som berörda råd skulle kunna instämma i, vore den mest effektfulla politiska signalen när det gäller de politiska önskemålen avseende den framtida strategin.
Ett gemensamt yttrande överensstämmer dessutom med de önskemål som finns avseende en bättre samordning och rationalisering av de olika europeiska processerna, som exempelvis riktlinjer för sysselsättningen och för den övergripande ekonomiska politiken.
Det är ingen hemlighet att det råder många olika åsikter om hur långt man bör gå när det gäller översynen av sysselsättningsstrategin.
Det danska ordförandeskapets ambition har emellertid först och främst varit att arbeta för en kompromiss för att kunna förena de medlemsstater som önskar en långtgående översyn med de stater som önskar göra avsevärt färre ändringar i sysselsättningsstrategin.
Uppgiften för oss har således varit att garantera en gemensam plattform för det fortsatta arbetet.
Det är därför glädjande för mig att i dag kunna meddela att rådet enhälligt anslöt sig till utskottets för sysselsättning och socialfrågor och Kommitténs för ekonomisk politik gemensamma yttrande.
Vi har därmed ett betydelsefullt politiskt tillkännagivande angående de ramar och principer som medlemsstaternas regeringar anser skall utgöra underlag för utarbetandet av översynen av den europeiska sysselsättningsstrategin.
Jag nämner här några av de viktigaste principerna:
Inledningsvis vill jag framhålla att man bör hålla fast vid helhetsperspektivet i sysselsättningsstrategin med särskilt fokus på sysselsättningspolitiska prioriteringar.
Det betyder att man i synnerhet skall koncentrera sig på de resultat som med utgångspunkt i de mål som fastställdes i Lissabon om fler och bättre arbetstillfällen skall uppnås med strategin.
Ministrarna godkände dessutom att riktlinjerna för sysselsättningen skall göras enklare och så vitt möjligt mindre omfattande.
Detta skall genomföras genom att de koncentreras till gemensamma strategiska prioriteringar, bl.a. nationella strategier för livslångt lärande, som understöds av lämpliga mål, som t.ex. hur stor andel av befolkningen som är sysselsatt i någon form av utbildning.
Man poängterar för övrigt vikten av att den framtida strategin skall hjälpa till att hantera de utmaningar som länderna står inför i form av en förändrad demografi, ökad globalisering, kunskapssamhället och Europeiska unionens utvidgning.
Det råder enighet om att strategin mer specifikt bör inriktas på följande övergripande mål.
Skapande av arbetstillfällen och ökande förvärvsfrekvens, förbättrad arbetskvalitet, en förbättring och modernisering av arbetsmarknadens villkor samt garanterad flexibilitet och anställningstrygghet.
I anslutning till detta framhävs särskilt behovet av att öka sysselsättningsutbudet genom politiska åtgärder som främjar sysselsättningen för kvinnor, äldre och utsatta grupper, som främjar en aktiv och förebyggande arbetsmarknadspolitik som är slagkraftig och effektiv, som reformerar skatte- och överföringssystemen och därmed skapar tydliga incitament för att få in människor på arbetsmarknaden och få dem att stanna där, som förbättrar möjligheterna till livslångt lärande, kompetens och rörlighet, stärker jämställdheten mellan män och kvinnor och bekämpar diskriminering samt främjar utvecklingen inom de delar av näringslivet som bidrar till skapandet av arbetstillfällen.
Slutligen uttryckte rådet genom sitt stöd i går önskemål om att strategin i ännu högre grad bör avspegla att fokus är inriktat på de utmaningar som inom Lissabonstrategin planeras på medellång sikt, exempelvis när det gäller sysselsättningsgraden för kvinnor och äldre.
Detta innebär ett önskemål om ökad, varaktig stabilitet i fråga om riktlinjerna.
Det är med andra ord inte nödvändigt att ändra dessa varje år.
Önskemålet om stabilitet omfattar också en insats för att garantera ett större mått av samordning och minskad överlappning mellan de olika europeiska samarbetsprocesserna.
Vi ser från ordförandeskapets sida dessa allmänna principer som rådet har anslutit sig till som en målinriktad markering och ett bidrag till kommissionen i samband med dess fortsatta arbete fram till årsskiftet.
Rådets samtycke i går innebär att vi måste föra ytterligare diskussioner kring en del frågor under de kommande månaderna.
Detta gäller inte minst en mer aktiv involvering av arbetsmarknadens parter och av Europaparlamentet.
Det finns alltså ett tydligt önskemål om ett mer konkret övervägande av om Europaparlamentet kan medverka mer aktivt vid utarbetandet och utvecklingen av sysselsättningsstrategin.
Även de nationella parlamentens betydelse erkänns i detta sammanhang.
En viktig del återstår, nämligen diskussionen avseende omfattningen och indikatorernas karaktär.
Dessa har en avgörande betydelse för övervakningen av strategin och för att garantera att länderna rör sig i rätt riktning och att detta sker vid rätt tidpunkt.
Därför är det också betydelsefullt att man företar en grundlig genomgång av nuvarande indikatorer, så snart man fått en klar bild av den nya strategin.
Syftet med en sådan genomgång bör vara att garantera att dessa indikatorer avspeglar de huvudsakliga målsättningarna för de reviderade riktlinjerna.
Målet måste vara en mer effektiv uppsättning indikatorer som är handfasta, jämförbara, mer inriktade på de enskilda riktlinjerna och baserade på aktuella data.
Resultatet borde bli ett mindre antal indikatorer som i gengäld är desto bättre.
Jag skulle avslutningsvis vilja understryka att det danska ordförandeskapet vill göra sysselsättningsstrategin mer operationell och användbar som en grund för sysselsättningsfrämjande strategier i de enskilda medlemsstaterna.
Vi måste bort från tendensen mot en ökande fokusering på detaljer och instrument och i stället koncentrera oss på resultaten, som Europeiska rådet har betonat sedan toppmötet i Lissabon.
Vi får när det gäller översynen av sysselsättningsstrategin aldrig förlora det övergripande perspektivet ur sikte.
Under de kommande åren är utsikterna för en reviderad europeisk sysselsättningsstrategi att den skall bidra till att göra Europa mer enhetligt som kontinent och som samhälle.
Detta kräver att sysselsättningsstrategin målinriktas och att öppenheten i beslutsprocessen ökar i samband med antagandet och genomförandet av strategins olika beståndsdelar.
Målinriktning, öppenhet, deltagande av fler aktörer, bättre förankring i medlemsstaterna - detta skall vara nyckelorden för insatsen för en ständigt ökande sysselsättning från Europeiska unionens sida.
Vi får aldrig glömma att det är de faktiska resultaten som i slutändan är beviset för om Europeiska unionens sysselsättningsstrategi fungerar.
Det är i den praktiska tillämpningen som metoderna verkligen testas.
