# ID: svediakorp-gov429264
# author: Souladakis (PSE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-10-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 386
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Under de senaste dagarna har Europeiska unionen stått inför - och står förvisso fortfarande inför - två avgörande politiska frågor som har att göra med dess gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik.
Frågan om Internationella brottmålsdomstolen för krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten fick enligt min uppfattning största möjliga uppmärksamhet i Europeiska unionens råd.
Nu har vi krisen i Irak, som verkligen måste få rådets största uppmärksamhet.
Och vad exakt innebär det?
FN och dess beslutsfattandeförfaranden har stöttat den internationella rättsliga ordningen under de senaste 50 eller 60 åren, och har använts för att lösa de allvarligaste politiska frågor.
Vi får inte under några omständigheter sätta den här båten i gungning, eftersom det inte vore någon enkel eller okomplicerad uppgift att finna en ny rättslig ordning som kan stötta de internationella förbindelserna.
Med tanke på detta får Europeiska unionen, när den står inför skilda åsikter om hur problemet med Irak skall hanteras, inte under några omständigheter gå utanför de gränser som fastställs i resolutionerna från FN: s säkerhetsråd.
För det andra måste Europeiska unionen upprätta gränser, in i minsta detalj, för hur långt vi får gå när det gäller att kontrollera Saddam Husseins vapenarsenal.
Om det visar sig att han inte har några massförstörelsevapen eller anläggningar för att tillverka sådana, måste Europeiska unionen emellertid ha ett klart, ovillkorligt svar på frågan om embargo, samtidigt som man övervakar utvecklingen för att se till att Saddam Hussein eller någon annan i Irak inte hemfaller till förfaranden som omfattar tillverkning av massförstörelsevapen.
Vi måste dock erkänna att vi som europeisk union måste vara oberoende när det gäller vissa beslut med avgörande internationella följder.
Vi kan inte bara foga oss efter vem som helst som råkar ha makten i Förenta staterna vid en viss tidpunkt, där Clintonadministrationen går i en riktning och Bushadministrationen i en annan.
Och undersökningen om Saddam Hussein har massförstörelsevapen borde omfatta alla som har tillhandahållit material eller expertkunnande.
De måste också ta sin del av skulden.
Låt oss slutligen inte glömma de miljoner människor som lider, låt oss inte glömma de barn som dör och låt oss inte glömma att vi, Europeiska unionen, inte får vara omänskliga.
