# ID: svediakorp-gov429256
# author: Souchet (NI). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-10-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 471
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär!
Världssamfundet har ansett att den irakiska regimen - som är ansvarig för två aggressionskrig, först mot Iran och sedan mot Kuwait - utgör ett permanent potentiellt säkerhetshot mot sina grannländer.
Säkerhetsrådet har därför utformat en strategi för att isolera Irak, för att förhindra att landet skaffar massförstörelsevapen, en strategi som var effektiv fram till 1998.
I dag ställer sig Förenta staterna frågan om man skall överge denna strategi och i stället anta det mycket mer radikala alternativet att starta ett förebyggande krig mot Irak, innan detta land förser sig med avgörande utpressningsmedel.
Hur skall vi ställa oss till ett eventuellt genomslag för sådana ytterlighetsåtgärder?
Vi bör för det första hävda att det endast är säkerhetsrådet som får besluta om ett eventuellt krig mot Irak.
FN-systemet är en garant för fred och ingen har intresse av att försvaga det.
Vi får inte upprepa det allvarliga misstag som begicks mot världsordningen då man startade krig mot Jugoslavien utan säkerhetsrådets godkännande.
Att ensidigt utlösa ett förebyggande krig mot en suverän stat skulle vara en extrem farlig förebild, som kan komma att åberopas i framtiden av varje land som försöker lösa sina problem, till exempel Indien eller Pakistan i fråga om Kashmir.
För det andra bör vi hävda att man endast får besluta om ett sådant krig i den händelse Irak klart och tydligt vägrar att tillämpa säkerhetsrådets resolutioner.
Inspektörernas mandat får därför inte lämna utrymme för tvetydigheter, men man får heller inte i förväg spekulera om att inspektionerna kommer att misslyckas.
Då skulle man förringa det anmärkningsvärt effektiva arbete som FN: s och IAEA: s inspektörer gjorde mellan 1991 och 1998 och därmed säga nej till alla framtida delegationer för nedrustningskontroll.
Det som kan fördömas är den passivitet världssamfundet har visat genom att ha godtagit fyra års tomrum efter det att inspektörerna utvisades från Irak, vilket har underlättat för landet att stärka sin potential.
För att uppnå effektivitet får säkerhetsrådet självklart inte utesluta någon hypotes på förhand.
Om man oavsett vad som händer utesluter bruk av våld på förhand, vilket till exempel den tyska regeringen föreslår, försvagar man världssamfundets ställning.
Man måste slutligen absolut undvika att en olämplig intervention i Irak försvårar den prioriterade internationella kampen mot den islamiska terrorismen.
Utlöser man ett förebyggande krig utan att Irak har vägrat att tillämpa säkerhetsrådets resolutioner, riskerar man att dubbelt upp äventyra det nödvändiga fortsatta arbetet med att nedmontera den islamiska terrorismens nätverk.
En sådan operation skulle kunna framkalla, vilket Philippe de Villiers framhöll i går i talarstolen i den franska nationalförsamlingen, ett islamistiskt bakslag och en upplösning av den internationella koalition som bildades efter den 11 september.
