# ID: svediakorp-gov429251
# author: Sacrédeus (PPE-DE). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-10-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 397
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill särskilt rikta mig till det danska ordförandeskapet, Europaminister Bertil Haarder, och EU-kommissionens utrikestalesman Chris Patten.
Detta är två personer som jag har det största förtroende för.
Enligt min mening finns det tre huvudsakliga frågor som vi som européer och demokrater måste besvara.
Den första frågan gäller hur vi skall kunna förhindra att massförstörelsevapen tillverkas, sprids, säljs till internationella terrorister och kommer till användning i Europa, i Mellanöstern och över hela världen.
Hur skall vi förhindra detta?
Den andra frågan handlar om FN: s säkerhetsråd.
Här i Europaparlamentet arbetar många starka krafter för att vetorätten skall begränsas så långt som möjligt.
Inför perspektivet med ett utvidgat EU med 25 medlemsländer säger en stor majoritet i detta parlament att vi inte kan fatta beslut med mindre än att vetorätten försvinner.
Samtidigt befinner vi oss i en situation där en kommunistregering i Peking i Kina, som har föga goda meriter när det gäller mänskliga rättigheter, faktiskt har absolut vetorätt vad gäller världssamfundets viktigaste organ, FN och dess säkerhetsråd, och hur de skall agera för att förebygga våld och för att upprätthålla världsfreden.
Samma rätt har man i Moskva, Paris, London och Washington.
Den tredje frågan avser hur vi skall kunna åstadkomma en förändring i Mellanöstern.
Mellanöstern kan beskrivas som en tryckkokare, där vattnet bubblar och kokar.
Locket ligger fortfarande på grytan, men det ögonblick då allt kan pysa över är nära förestående.
Många i detta parlament gör bedömningen att militära aktioner mot Irak kommer att leda till att hela Mellanöstern kastas in i fasor och in i enda katastrof.
Är emellertid en konservativ politik då man låter allt fortgå som det har gjort - FN: s säkerhetsinspektioner är förnedrade och förödmjukade och kan inte utföra sitt arbete, och Saddam Hussein, den diktator och massmördare som lät femtusen kurder gasas ihjäl i Halabja, sitter kvar vid makten i Bagdad - en väg som leder fram till demokrati och mänskliga rättigheter i Irak och i Mellanöstern?
Har inte den tiden kommit då vi i Europa har ett ansvar för att inleda en förändringsprocess för demokrati, mänskliga rättigheter och mot att terrorvapen sprids från regionen i fråga?
Hur besvarar ni dessa frågor?
