# ID: svediakorp-gov429250
# author: Cappato (NI). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-10-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 379
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Vi i Europeiska unionen spelar i första hand rollen av bisittare snarare än aktörer när det gäller det som pågår, och det är kanske som bisittare som vi i många av våra inlägg vänder upp och ned på verkligheten och gratulerar oss själva till det som vi kanske lyckas undvika, nämligen en militär insats mot Irak.
Låt oss snarare ställa oss frågan vad vi har gjort, vad vi i Europeiska unionen har kunnat göra, för att närma oss en situation som möjliggör det som vi alla hoppas på, dvs. att det inte skall behövas några militära anfall och att inspektörerna skall få fullständigt tillträde till de irakiska depåerna.
Jag tror inte vi har gjort något alls och det kan kanske bland annat bero på, framför allt, eller enbart, påtryckningar från Förenta staterna, det sätt på vilket Förenta staterna har utövat dessa påtryckningar, om vi i dag, i vår egenskap av bisittare, befinner oss i ett läge där vi kan kommentera en bättre situation.
Kanske borde vi då försöka ta oss ur rollen som bisittare.
Vi borde göra allt som står i vår makt för att undvika militära insatser och inte bara stå och bevittna andras misstag och riskera att ännu en gång framstå som Chamberlains, snarare än Churchills, Europa, och än en gång, på grund av oförmåga, lättja, brist på resurser och instrument, institutionella och kanske även militära, placera oss i en situation där vi är oförmögna att ingripa.
Vill vi konstruera alternativ till vapnen, till våldet, till förstörelsen?
Javisst, men låt oss då börja med det!
Vi måste fråga oss vilka möjligheter vi har att ingripa enligt internationell rätt för att få fram kunskap, information, för att besegra en regim som bedriver ett konstant och dagligt krig mot det egna folket, ett krig som hela tiden skördar offer i Irak och som utgör en fara för världssamfundet.
Låt oss fråga oss vad vi, som europeisk union, kan göra, snarare än att stå och kommentera de goda och dåliga handlingarna från dem som åtminstone vågar ta sitt ansvar.
