# ID: svediakorp-gov429219
# author: Prodi (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-10-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,166
# sentences: 91
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(IT) Herr talman, ärade parlamentsledamöter!
I dag känns det extra högtidligt att ta till orda inför denna parlamentariska församling.
I början av min mandatperiod lovade jag er att utvidgningen skulle bli den allra viktigaste prioriteringen för min kommission, att min kommission skulle bli en utvidgningskommission, eftersom unionens utvidgning innebär att konsolidera ett område för fred, säkerhet och demokrati på kontinental nivå.
I dag, tre år senare, står jag återigen inför er för att säga att vi har uppfyllt det löftet: kommissionen har gjort sitt arbete; kommissionen har hållit vad den lovade.
Efter en grundlig analys av de framsteg som gjorts av kandidatländerna kan jag nu meddela er namnen på de länder som vi kommer att rekommendera rådet att slutföra förhandlingarna med under 2002.
Låt mig läsa upp de viktigaste avsnitten i de rekommendationer som vi antog i dag:
? Cypern, Tjeckien, Estland, Ungern, Lettland, Litauen, Malta, Polen, Slovakien och Slovenien uppfyller de politiska kriterierna.
Mot bakgrund av de framsteg som dessa länder har gjort, att de tidigare uppfyllt de löften de avgett och mot bakgrund av det pågående förberedelsearbetet, anser kommissionen att dessa länder uppfyller de ekonomiska kriterierna och kriterierna som gäller införandet av gemenskapens regelverk och att de kommer att vara redo för en anslutning i början av 2004.
Kommissionen rekommenderar därför att anslutningsförhandlingarna med dessa länder slutförs före årets slut, med målet att underteckna anslutningsfördraget under våren 2003.?
Kommissionen noterar de framsteg som Bulgarien och Rumänien gjort under det senaste året och konstaterar att de båda länderna angett 2007 som det år då de kan bli medlemmar av unionen.
Kommissionen kommer att göra allt som krävs för att det målet skall kunna förverkligas.
Tack vare en konstitutionell reform och en serie lagstiftningspaket har Turkiet gjort stora framsteg när det gäller Köpenhamnskriterierna.
Men ändå krävs det ytterligare ansträngningar.
Kommissionen rekommenderar därför att Europeiska unionen avsätter ökade resurser och förstärker föranslutningsstödet till Turkiet.
Vi föreslår att anslutningspartnerskapet revideras och vi intensifierar vår granskning av lagstiftningen.
Vi uppmuntrar Turkiet att fortsätta på den inslagna reformvägen för att driva på landets anslutningsprocess.
Ärade parlamentsledamöter!
För bara 13 år sedan var Berlin fortfarande delat av skammens mur.
Muren har nu fallit och Tyskland har återförenats.
Tack vare den återvunna friheten har vi fått tillbaka den historiska gemenskapen för alla Europas folk.
Vårt gemensamma öde är åter en gång att bygga upp en gemensam framtid, en framtid som grundas på de gemensamma grundläggande värdena fred, demokrati, rättsstatens principer, respekt för de mänskliga rättigheterna och skydd för minoriteter.
Under 1993 erbjöd Europeiska rådet i Köpenhamn länderna i Central- och Östeuropa en möjlighet att bli medlemmar av unionen.
Sedan dess har dessa länder lagt ner ett enormt arbete som har möjliggjort en fredlig utveckling från diktatur till en stabil och aktiv demokrati.
Det är ett fantastiskt bokslut: under ett decennium har tiotals nationella, regionala och lokala val genomförts under full insyn och demokrati; tusentals lagar och förordningar har antagits för att de nya demokratierna skall få liv och för att införa gemenskapens regelverk i den nationella lagstiftningen; utbildning pågår av tiotusentals tjänstemän och domare för att de skall kunna tillämpa den nya lagstiftningen; hundratusentals valda företrädare, experter och ansvariga i fackföreningar har bekantat sig med vår politik tack vare de utbildnings- och samarbetsprojekt som vi har finansierat; samtliga tolv länder uppfyller de politiska kriterier som bestämdes i Köpenhamn och de demokratiska institutionerna har förstärkts överallt; slutligen förbättras ekonomin i de tio länderna hela tiden: tillväxttakten är snabbare än vår egen; inflation och underskott hanteras och kontrolleras; direktinvesteringarna från utlandet flyter in i allt högre takt: detta visar att marknaderna hyser förtroende.
Herr talman, ärade ledamöter!
Den rapport som vi har antagit i dag pekar även på de brister som fortfarande finns kvar inom vissa sektorer, för vissa länder.
Dessa luckor måste täppas till före anslutningen, och kommissionen kommer, tillsammans med myndigheterna i respektive land, att se till att problemen blir lösta så snart som möjligt.
Vi är framför allt fortfarande oroade över nivån på den administrativa förmågan och rättssystemets funktion, eftersom dessa system skadats av bristen på finansiella och, än viktigare, mänskliga resurser.
Vi har försökt åtgärda dessa problem genom att tillämpa ett stödprogram, för vilket 250 miljoner euro har avsatts.
Det programmet börjar nu ge resultat.
Vi har också kunnat konstatera brister när det gäller införandet av regelverket på vissa viktiga områden: tullsystem, skattesystem, veterinära kontroller och växtskyddskontroller, institutionerna som förvaltar och kontrollerar jordbrukspolitiken och, slutligen, de förvaltningar som har till uppdrag att administrera och kontrollera strukturfonderna.
Vi måste dessutom lägga till två mycket allvarliga problem: korruptionen som med mycket få undantag plågar många länder och det skamliga fenomenet med människohandel.
Därmed vill jag inte få sagt att inget har gjorts på dessa områden.
Tvärtom, mycket har redan åstadkommits och för vissa länder är arbetet nästan slutfört.
I vår rapport insisterar vi trots detta på den noggranna övervakning som kommissionen lovat att genomföra från och med nu och fram till själva anslutningsögonblicket.
Vi kommer att offentliggöra en slutlig granskningsrapport sex månader före anslutningsdatum.
För att kunna hantera de komplicerade processerna i samband med anslutningen kommer kommissionen att vidta alla de åtgärder som krävs för att omorganisera sina egna tjänsteavdelningar: vi kommer å ena sidan att förstärka vår övervakning och vårt stöd när det gäller de nya medlemsstaterna efter anslutningen och å andra sidan måste vi stödja anslutningsprocessen för de länder som följer efter de länder som ingår i rekommendationen som antogs i dag.
Herr talman!
Vårt mål är fortfarande att anslutningsfördraget skall undertecknas under våren 2003.
Vi är med andra ord på väg in i processens slutfas.
Kommissionen hoppas därför att Europeiska rådet i Bryssel den 24-25 oktober skall fatta de beslut som fortfarande krävs om de kapitel som fortfarande är öppna: jordbruket, de finansiella och institutionella frågorna.
På det viset skulle vi kunna förhandla och avsluta dessa kapitel före Köpenhamn.
För Bulgarien och Rumänien kommer kommissionen under den närmaste tiden att tillämpa en förstärkt föranslutningsstrategi för att rådet i Köpenhamn sedan skall kunna göra den till sin egen.
För Turkiet, som ännu inte uppfyller anslutningskriterierna, kommer kommissionen i början av nästa år att föreslå en strategi som förstärks med extra finansiella resurser.
Nicefördraget är för oss en viktig punkt som man inte får bortse ifrån.
Jag upprepar med andra ord mitt förtroende för de irländska väljarna som kommer att uttala sig på nytt om ett par dagar.
Jag hoppas att det historiska målet att förena vår kontinent inte äventyras av den omröstningen.
Låt mig slutligen påminna om Cypernfrågan.
Vi hoppas på konkreta framsteg mot en återförening av ön även om slutsatserna från Europeiska rådet i Helsingfors inte såg det som ett krav för anslutningen.
Kommissionen hoppas att ett förenat Cypern skall kunna komma med i unionen och hävdar att detta skulle vara den bästa lösningen för alla.
Samtidigt som kommissionen rekommenderar rådet att skyndsamt slutföra förhandlingarna med Cypern, riktar den ånyo en uppmaning till parterna att främja en återförening av ön, och vi uppmanar alla att stödja den ansträngning som för närvarande görs av FN: s generalsekreterare för att komma fram till en lösning före årets slut.
Europeiska rådet i Sevilla har redan bekräftat att unionen? kommer att beakta villkoren i en sådan global lösning i anslutningsfördraget, i enlighet med Europeiska unionens principer?.
Ärade parlamentsledamöter!
Alltför ofta hör vi talas om utvidgningens risker och kostnader.
Om detta kan och bör vi tala med den största tillförsikt och utan att tveka, för kostnaderna har analyserats i alla detaljer och de är förenliga med de resurser som står till förfogande.
Men vi måste även och i första hand informera allmänheten om fördelarna med utvidgningen, dvs. stabiliteten i Europa, enandet av en kontinent som på ett konstlat sätt delades av historien, skapandet av världens största inre marknad.
Genom utvidgningen knyter vi oss till en ekonomi med en inkomstnivå som är lägre än den som för närvarande råder i de nuvarande medlemsstaterna, men som även har en större tillväxtpotential.
Detta var situationen 1985, när Spanien och Portugal slutförde sina anslutningsförhandlingar.
Ingen kan längre betvivla det långsiktiga och korrekta i det beslutet, som trots allt blev mycket omdiskuterat på sin tid.
Utvidgningen är den nya fronten när det gäller det europeiska projektet.
Den kommer att ge impulser till utbyte, investeringar, utbildning och forskning, förutom ekonomisk tillväxt.
När det gäller belastningarna på budgeten, så vet vi att fram till 2006 kommer de att bli hållbara, eftersom de ryms i de finansiella prognoserna från Berlin.
Jag vill inte dölja det faktum att anslutningen av de tio länderna inom de gränser som jag har beskrivit, kommer att medföra en icke försumbar kostnad, som emellertid till stor del i framtiden kommer att kompenseras av konsoliderings- och utvidgningsprocessens fördelar.
Men utvidgningen har inte bara ett ekonomiskt värde: dess betydelse är i första hand etisk och politisk.
Utvidgningen innebär att det europeiska bygget slutförs.
Den process som har gett oss ett halvsekel av fred och välstånd måste utsträckas till att omfatta hela kontinenten.
Låt oss för ett ögonblick minnas den senaste tidens historia på Balkan: tusentals döda, hela befolkningar reducerade till flyktingstatus, städer som är fullständigt förstörda.
Utvidgningen blir vårt politiska mästerverk, för den förhindrar allt det.
Ur den synpunkten, som ger en komplettare och korrektare bild, blir kostnaden för utvidgningen försumbar jämfört med kostnaden att inte genomföra utvidgningen.
Under de kommande månaderna måste vi med andra ord genomföra en realistisk och positiv informationskampanj: vi måste tala till våra medborgares sinnen och hjärtan.
Utvidgningen sker tack vare en fast beslutsamhet, ett stort politiskt mod och en långsiktig historiesyn.
Den tvingar oss dessutom att visa prov på konsekvens, för anslutningen kommer inte bara att förändra de nya länderna i grunden, den kommer även att tvinga oss själva att förändras.
Detta är konventets uppgift.
De institutionella reformer som kommer att bli resultatet av det måste vara lika modiga och långsiktiga som vårt arbete har varit.
Vi måste förstå att utan en grundläggande och intelligent reform av våra institutioner riskerar utvidgningens framgångar att bli ohållbara.
Det nya Europa har faktiskt behov av en institutionell och geografisk ram som är stabil och tydlig och som är begriplig för samtliga våra medborgare.
Med andra ord har stunden kommit för en europeisk konstitution: en konstitution som garanterar alla medborgares rättigheter och medlemsstaternas roll, en konstitution som bevarar den kulturella och språkliga mångfalden, men som förstärker solidariteten, en konstitution som leder fram till förverkligandet av en demokratisk union, en reell union av folk och av stater.
Herr talman, ärade ledamöter!
Jag skulle vilja avsluta genom att blicka längre fram än denna utvidgning, bortom dess historiska och geografiska gränser.
Vi bjuder in de nya länderna i unionen eftersom vi vill garantera stabilitet och fred på hela kontinenten.
Men den processen måste genomföras utan att vi reser upp nya hinder just i det ögonblick när vi försöker riva dem.
Den principen borde inspirera alla våra förbindelser med den nya utvidgade unionens grannar: jag tänker på Ryssland, Ukraina, Vitryssland och Moldavien.
Detta blir de nya länder som blir grannar med en union som en dag även borde omfatta Balkan.
Denna uppmärksamhet mot våra nya grannar på kontinenten får emellertid inte hindra utvecklingen av en större uppmärksamhet mot länderna som gränsar till Medelhavet och som ser till oss med allt större förhoppningar, förhoppningar som vi ännu inte har kunnat uppfylla i tillräcklig omfattning.
Herr talman, ärade parlamentsledamöter!
Den europeiska integrationsprocessen som började för ett halvsekel sedan har gett oss beundran och respekt från hela världen.
Även om det enbart är på kontinental nivå, håller vi på egen hand på att förverkliga en seriös och konkret modell för hur globaliseringen kan hanteras.
Det är en demokratisk globalisering som tar hänsyn till den mänskliga dimensionen, en globalisering där samtliga medborgare är lika viktiga.
Som ett positivt exempel för hela världen blickar utvidgningen långt fram i framtiden: den förenar för första gången hela kontinenten och låter oss än en gång spela en viktig roll i historien.
(Applåder)
