# ID: svediakorp-gov429194
# author: Schulz (PSE) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2002-09-26
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 825
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade kolleger!
Jag är, i motsats till Posselt, ingen företrädare för det hotade mediecentrumet München, utan för mediecentrumet Köln.
Även om jag inte kommer direkt från Köln - Posselt kommer ju inte heller från själva München - berörs jag, som rhenländare, i likhet med Hieronymi ändå på ett liknande regionalt sätt som kollega Posselt.
Men att ni hör mig tala om ett kulturpolitiskt ämne här beror på det faktum att jag är tvungen att hoppa in för min insjuknade kollega Karin Junker, vars sjukdom är av det allvarligare slaget och är anledningen till att hon inte kan närvara.
Herr talman!
Om ni hör mig tala om något som inte har att göra med att jag energiskt vill angripa de kristdemokratiska kollegerna i den vanliga formen av principiell batalj mellan socialism och kristdemokrati, beror det alltså på att jag i fråga om det egentliga ämnet inte är någon expert, vilket jag anser mig vara på andra områden.
Jag tackar för det vänliga bifallet.
Kollega Junker har alltså bett mig att säga följande till er för hennes räkning: den audiovisuella sektorn är en tillväxtmarknad och en enorm ekonomisk faktor.
Kollega Harbour tydliggjorde i sitt tal att det inte enbart handlar om frågan om utformning av den här marknaden, utan att det också handlar om frågan vem som utövar vilken sorts inflytande på vilka platser på den här marknaden.
En siffra i det här sammanhanget: den uppskattade omsättningen inom den audiovisuella sektorn i fråga om andelen av bruttonationalprodukten är 65 miljarder euro enbart under det här året.
Och den audiovisuella sektorn är en sysselsättningsbransch, eftersom 950 000 människor arbetar inom denna sektor.
Den här sektorn är den som i framtiden kommer att reglera tillgången till information för allmänheten.
Karin Junker talade om för mig att genomsnittspersonen tittar på TV under 206 minuter per dag, och lyssnar 3,5 timmar på radio.
Jag tillhör inte denna grupp av genomsnittspersoner.
(Applåder)
Det mål som vi strävar mot, och som olika kolleger har redogjort för vid flera tillfällen här, är ett enhetligt europeiskt API, alltså ett Application Programming Interface [gränssnitt för tillämpningsprogram], som det så vackert heter.
På samma sätt som vi har ett enhetligt mobiltelefonisystem i Europeiska unionen, det så kallade GSM, behöver vi nu också ett enda, och inte 15 olika, API.
Om vi vill ha en konkurrenskraftig marknad är vi i behov av detta enhetliga system.
Därför är skillnaden mellan oss och Harbour lätt att förklara.
Det som kollega Harbour har klargjort är nämligen precis den ståndpunkt som de personer har som framhärdar att inrättandet av detta API motverkas just av isolering, och då är den av insulär natur.
MHP är den enda öppna och driftskompatibla standarden som uppfyller de krav som man måste ställa på detta system.
Europeiska kommissionen måste, och det tillkännagav ju kommissionären tydligt i sitt svar på kollega Rocards fem frågor, snabbt ta initiativ och införa denna standard.
Jag delar kollega Posselts uppfattning; om medlemsstaterna inte kommer i gång i den här frågan i tillräckligt god tid måste vi själva ta initiativet.
Påpekandet att TV: n är informationskällan nummer ett är inte något speciellt konstaterande som enbart gäller för tittare vid valsändningar på valkvällar i Förbundsrepubliken Tyskland, utan det är så att tillgången till TV, tillgången till det demokratiska, pluralistiska informationssystemet, är en demokratisk grundläggande rättighet som garanteras alla europeiska medborgare i demokratins pluralism.
Denna tillgång måste garanteras, oberoende av i vilken form TV erbjuds i framtiden.
Men om TV: ns framtid är digital, då är också tillgången till detta system, även när det gäller digital-TV, en fråga av avgörande betydelse för demokratiseringen, pluralismen och medborgarnas självbestämmandefrihet när det gäller information.
Det är endast på det här sättet som vi i framtiden kan säkerställa å ena sidan ett komplett utbud från leverantören till alla kunder på marknaden, och å andra sidan största möjliga frihet för konsumenterna, medborgarna, att utnyttja detta utbud.
Från socialdemokraternas sida här i parlamentet vill vi påminna kommissionär Liikanen om att han hade utlovat att inrätta en enhetlig standard senast 2004.
Om mediesektorn inte kan enas om en enhetlig strategi i detta sammanhang kommer vi att gå lite längre.
Det har kollega Posselt redogjort för; det har kollega Echerer redogjort för.
Herr kommissionär!
Socialdemokraterna i parlamentet ber er således att agera så snabbt som möjligt, så att vi kommer vidare i en av det europeiska informationssamhällets avgörande framtidsfrågor så snabbt som möjligt, men också så pluralistiskt och demokratiskt som möjligt, och så enhetligt som möjligt, kollega Harbour.
(Applåder)
